Aftonbladet – 30 oktober 1862, sida 2

kas in på en gång. Jag kommer att ha samma klädning på mig i morgon som i dag. Tag undan halmhatten och den ljusa schalen, men lägg ned allt det öfriga i-kappsäckarne. Jag bar ej några nya klädningar att packa in — jag har icke anskäffat mig det ringaste tör tillfället. Hon sökte derpå tillägga några alldagliga fraser för att göra så förkiarligt som möjligt saknaden af den vanliga utstyrseln och bröllöpsdrägten. Men ingen vidare hänsyftning på på giftermålet ville komma öfver hennes äppar, och utan att yttra ett ord mera lemnade hon tvärt rummet. Den saktmodiga och melankoliska Lovisa stod häpen af förvåning. Här är någonting i olag, tänkte hon. Jag börjur redan bli rädd för min nya tjenst. Hov sutkade undergifvet, skäåkade på hufvudet, och begaf sig till garderoben. Här undersökte hon först de nedre dragkistlådorna, tog ut linnet, som der hade sin plats, och lade det på stolar: Derpå öppnade hon de söfre. lörrarne i garderoben och lade de der hänoande klädningar sida vid sida på sängen. Hennes nästa göra var att ställa de tomma xappsäckarne: midt på golfvet, och beräkna let utrymme, dessa ställde till hennes förogande, mel de klädesartiklar, som. -skulle npackas. Hon slutade sin förberedande beäkning med den trygga sjelfkänslan hos en Ivinna, som i grund förstår sin sak, och vörjade derpå genast med inpackningen. just då hon lagt den första linnepersedeln den mindre kappsäcken, öppnades dörren ill rummet, och huspigan inträdde, ifrig att å språka. Hvad vill ni?4 frågade Lovisa lugnt. Har ni någonsin hört talis Om någon: ing liknande det här? sade huspigan, söm tan omsvep gick rakt på ämnet. (Förts.)