Aftonbladet – 29 oktober 1862, sida 2

Kalmar län samt J. O. Lundgren från Elfs-: borgs län. EfEn ledamot af borgareståndet har i dag gifvit föredömet af ett uppträdande, som. I om det icke lyckligtvis blifvit mött afett så kraftigt och allmänt ogillande, att det san-! nolikt aldrig mer förnyas, skulle kunnat föra in våra riksdagsförhandlingar på ett område, som i bästa fail blifvit det ömkliga käbblets, men icke osannolikt den personliga skandalens. Det är den nye representanten för Lund, rektor Sommelius som den tvifvelaktiga äran af detta uppträdande tillkommer. Sedan elektorernas protokoll öfver utskottsvalen blifvit uppläst, begärde hr Sommelius ordet och afgaf den förklaring, att ehuru han var nykommen i ståndet, vore han dock icke bortkommen. Detta ådagalade han derpå genom att mot det sätt hvarpå elektorerna tillsatt ledamöter i utskotten — anmäla sin reservation! Han fogade till densamma en beskyllning, att elektorerna vid besättandet af de förnämsta utskotten förbigått flera af ståndets mera framstående förmågor, under det personer blifvit i utskotten insatta, hvilka icke kunde göra anspråk på att såsom sådana anses. För egen del förklarade han sig dock belåten att ha kommit i ekonomiutskottet, der han hoppades kunna något uträtta. En mängd talare uppträdde för att pro:estera mot denna s. k. reservation. Först yttrade sig hr Staaf, som betecknade hr Sommelii reservation såsom på samma gång grundlagsvidrig och vittnande om föga takt. Ar Ekholm, instämmande häri, tillfogade den upplysning, att vid de åtta riksdagar han bevistat, hade han aldrig tillförene bevittnat ett sådant beteende som hr Sommelii. Hr Wallenberg anmärkte, att hr Som-melii fällda omdöme vore så mycket mer obefogadt, som det icke kunde grunda sig på någon erfarenhet om de personers egenskaper han bedömde, utan måste härleda sig från någon förutfattad mening, att man kunde hysa förtroende blott tillsina personliga vänner. Sedan derpå hr R. Trägårdh, undvikande att yttra något vare sig gillande eller ogillande om -hr Sommelii reservation, anhållit få protestera deremot att utskottsmedlemmarnes namn kunde finnas uppgifna i en i går afton utkommande tidning, innan det förseglade protokollet bl.fvit inför ståndet öppnadt, lemnades ordet åt hr Björck, som först erinrade att grundlagen öfverlemnade pröfningen rörande de för utskottens besättande lämpliga personer åt elektorerna, dermed antydande att frågan derom icke; skall blitva föremål för diskussion i ståndens offentliga plena. Hr Björck fann sig emellertid böra antyda hvilka motiver, som ledt honom och såsom han förmodadejäfven öfrige elektorer vid utskottstillsättningen, uppställan de hr B. dervid en åsigt om ståndets förhållande till regeringen, innefattande en något närmare utveckling af.det majoritetens pro ram, förhvilket vi tillförene redogjort. Hr B. erinrade, att vid sistlidne riksdag, den första under den nya regimen, hade inga löften blifvit gifna, men regeringen hade gifvit sin sanktion åt flera af ständerna antagna lagar. Detta var en negativ förljenst. En annan sådan var, att ej några försök gjordes att åstadkomma splittring inom stånden eller mellan stånden. Genom sin. sålunda intagna ställning hade regeringen undanröjt misstroendet. Aterstode dock att förvärfva förtroende. Det första steget för detta ändamål togs dock ej från regeringen, utan från de folkvalda stånden, och deras af opinionen i landet understödda framställningar mottogos med ord, som ej gerna kunna missförstås. Visserligen kunde hr Björck ej förmå inse hvarföre reformfrågan så föga vidrördes i trontalet, men han trodde dock att man på detsamma kunde bygga en förhoppning, att jett representationsförslag verkligen blir af regeringen framlagdt. Derigenom skulle ett fast band af förtroende knytas mellan regeringen och representationen; men intill dess vore det af vigt att stånden begagnade sig af det medel, som tillförene visat sig verksamt för åvägabringande af reformer och förbättringar 1 våra lagar, hvilket vore den fraktions syftemål, som bildade majoriteter inom ståndet. Samma medel hade också städse anlitats af den fraktion hr Björck till hört. Erfarenheten i alla andra konstitutionella länder vitsordade dessutom dess lämpj lighet. Att vid valet af personerna ett och annat misstag kunnat begås vore lika möjfake som det vore svårt att undvika. Med afseende å den invändning hr Björck hört, att man vid utskottstillsättningen fästat för litet afseende på jernvägsfrågorna, ville han anmärka, att man just utgått fråh den åsigt, att man ej skulle fästa afseende på intresIsena, utan framhålla grundsatser. Erfaren heten gåfve dessutom vid handen attifråga om jernvägarne statsutskottets beslut varit föga bindande för stånden. — Vid bedömande af utskottstillsättningen finge man för öfrigt och framför allt icke förbise det för vår författning egendomliga förhållande, att utskotten äro icke blott utredande, utan äfven vid många tillfällen beslutande, och att vid valen afseende således äfven måste fästas på besluten. Det kunde således icke begäras att majoriteten genom att i utskotten insätta minoritetens medlemmar skall låta beherrska sig al minoriteten, utan vore dei gifvet att majoriteten begagnade sina leda möter, och att då ståndets medlemmar äro