Aftonbladet – 28 oktober 1862, sida 2

då, som väckt alldenna split? i Enär Allehanda behagar byckla okunnighet i detta hänseende, är det säkert icke: att vänta, att bladet i morgon mer än i går ; skall. medgifva, hvad det likväl är af någon vigt, att allmänheten icke blir okunnig om, nemligen att jernvägsintressena redan varit ytterst verksamma och spelat en mycket framstående roll i de bearbetningar och försök I till öfvertalanden, som egt rum i afsigt att om möjligt i och för elektorsvalen förvandla minoriteten i ståndet till majoritet. Men nu var det just en af hufvuduppgifterna för dem, hvilka uppställt det program, som blifvit majoritetens, alt jernvägsietrigerna icke skulle lå göra sig gällande vid statsutskottets besältande. Något hvar inser, att redan här fanns materialier till en ganska ansenlig skiljemur mellan olika fraktioner inom ståndet. Derti!ll kom det icke mindre vigtiga momentet i majoritetens program, att statsutskotlet skulle så sammansättas, att dess bifall till regeringens anslagsfordringar blefve eit ja af öfverläggning, men icke af svaghet. Med andra ord, att i statsutskottet skullet sitta män, som beredyilligt understödde en regering, som förtjenade förtroende, men cke sådana, som understödde hvilken regering som helst. Och att sådana finnas äfven inom borgareståndet, kan möjligen förnekas af Dagligt Allehanda, men blir dock derigenom icke mindre faktiskt. Och att en eiler annan så beskaffad ledamot kunnat glida in i statsutskottet, om minoriteten blifvit segrande vid utskottsvalen, är något mer än en farbåga. Det var säledes icke af nyck, som ståndets medlemmar vid elektorsvalen delade sig i två grupper. Dem emellan förefanns verkligen en ganska bestämd och utprägl.d karakterskillnad. Den ena — minoriteten — ville dels tillgodose vissa jernvägsintressen, dels blifva ministeriel under alla omständigheter; den andra — majoriteten — ville dels paralysera jernvägsintrigernas inflytande på behandlingen af nationens öfriga angelägenheter, dels bilda en majoritet, som borde blifva, under vissa föratsättningar, en bundsförvandt åt den nuvurande regeringen, men en sjelfständig. Detta sista ord äro vi visserligen ledsna att vi nödgats begagna, då det, till följd af orsaker, som vi ej vilja försöka efterforska. synes skära vår kollega Dagligt Allehanda så obehagligt i öronen; men vi kunna ej hjelpa det, då detta ord varit nödvändigt för att troget definiera ställningen. I sammanhang med sina försök att framställa borgareståndet såsom ett fridens hem, der några meningsskiljaktigheter icke längre finnas, utan der medlemmarne hädanefter skola på sin höjd kappas om, hvem som skall kunna visa sig mest Cministeriel, uttalar Allehanda åtskilliga önskningar och förhoppningar rörande det inflytande, som denna gryning af det tusenåriga riket skall komma att utöfva på den offentliga diskussionen. Skada blott att Allehanda ej lyckats ens afsluta sin egen artikel, utan attinmänga i densamma en så god portion galla, som någonsin ingått i en polemisk artikel under de bittraste partistrider. Den öfversigt vi i lördags framlade af det inre af de sed aare dagarnes historia kallas ingenting mindre än vederstygglig. Isynnerhet har Allehandas ömtåliga nerver blifvit mycket obe: hagligt berörda af hvad som yttrades om br Mur6n, hvilken Allehanda dock söker hålla skadeslös genom attinågra raska drag teckna af honom en bild, som visar honom redan färdig att mottaga icke blott medborgarekronan utan snart sagdt helgonglorian. Den af alla partier aktade, ädle och frisinnade, för vårt industriella lifs utveckling företrädesvis verksamme vice talmannen i ståndet grosshundlaren Muren i Gefle, utbrister Allehanda med hög pathos. Det är öfverensstämmande med Allehandas traditioner då bladet, för att ingitva sina läsäre den föreställning, att vår artikel verkligen var så förhatlig, som det behagar Allehanda att stämpla den, påstår oss hafva ställt hr Murn på samma linie som den örrymde Ola Månsson. Vi få fästa D. A:s ippmärksamhet derpå, att det alldeles icke var fråga om den förrymdet Ola Månsson, itan om ledamoten af bondeståndet och af tatsutskottet, den på den tiden så högt uppburne samt med många långt mera högmösende personer än hr Muren på förtrolig fot och i intim allians stående Ola Månsson, om hvilken vi talat. Och vårt påstå:nde, att hr Muren under den par pråfeance 8. k. jernvägsriksdagen spelade j borgareståndet samma roll som Ola Månsson vom bondeståndet och att båda opererade illsammans inom statsutskottet, ämna viicke itertaga, huru mycket än Allehanda må bekärma sig. Man kan mycket väl i hr Mu:-n erkänna den skicklige och energiske afärsmannen och äfven den på sin tid om allreformen högt förtjente representanten, stan att derföre behöfva blunda för den enersiske och konsiderationslöse partigängaren, Konungen har i dag hållit konselj. —L FE . Ls Ls SR