Aftonbladet – 28 oktober 1862, sida 2

tracitionerna hotade att gå igen imom den politiska diskussionen och komma att i med förkärlek begagnas på vissa håll, der j man, till följd af sin egen oklara politiska ; ställning, med nöje griper efter hvarje sådant istickord, för att dermed bemantla densamma. N. Dagligt Allehanda har blifvit all; deles förtjust öfver uppfinningen, att mot ; hvarje framställning, som går ut på att verka ) för sjelfständighet och oberoende, genast :; höja ropet om de liberala traditionerna, och det synes nästan som skulle nämde blad, ; uppfinnaren oåtspord, ärna för sin del taga i pat:nt på inventionen; I går håller Dagligt Allehanda en längre I politisk föreläsning, hvars egentliga ämne jär svårt alt närmare bestämma, men som : hufvudsakligen tyckes gå ut på att införa i I diskussionen detta tal om de liberala trai ditioperna? och stt stämpla hvarje ordande i om sjelfständighet inom svenska pressen och i representationen såsom under närvarande ; förhållanden blott och bart en politisk jargon?. : I För vår del bekänna vi uppriktigt, att vi gerna hålla fast vid de liberala traditio;ner, som äro en frukt af det liberala. pari tiets politiska sträfvanden och arbeten uni der de tre fyra sednaste decennierna, både :i vårt land och i andra länder, och vi tro ;att man säkrast befordrar framåtskridandets sak genom att följa dessa traditioner. Der I med ha vi allsicke gillat åtskilliga utväxter på liberalismens stam, såsom det toma fronderiet trån malcontenter, hvilka sätta sina personliga intressen eller sin sårade fåfänga 1 stället för det allmänna, eller det slags opposition, som betraktar opponerandet icke såsom ett medel, utan såsom redan i sig sjelft ett mål. Då vi sålunda gerna och med nöje er i känna, att vi befinna oss under de liberala I traditionernas inflytande?, tro vi å andra sidan, att en sådan af de liberala traditionerna oberornde liberalism, som Nya Dagligt Allehanda affiseherar, förtåller sig till den verkliga liberalismen (sträfvandet för folkfriheten) ungefär så som — för att låna en jemförelse från det kyrkliga området — den s. k. nylutheranismen förhåller sig tilk reformationens gamla liberala traditioner, i från hvilka den sträfvar att efterhand allt mera emadcipera sig. Skulle den liberala pressen i allmänhet börja att bryta med de liberala traditionerna, så skulle snart icke mycken liberalism varå att förspörjas hvarken inom regeI ringen eller representationen. Hvarje tumsi bredd af politiskt framåtskridande i vårt land iunder det sistförflutna halfva århundradet har varit en frukt af den offentliga diskussionen och den oemotståndliga påtryckning i rom liberala traditionert och Sfördomart dymedelst utöfvat på de politiskt makthafvande. . Det är mycket sannt, att de liberala i alla länder understödja hvarje liberalt sinnad regering; att så sker, är så naturligt och så allmänt kändt, att det är förispild möda, när Nya Dagligt Allehanda föiretager sig att demonstrera derom. Men jemförelsen mellan vårt land å ena sidan samt Belgien och Italien, i fråga om Xen sanpnt konstitutionelt sinnad ministårst ställning, är något haltande. Den poliiska ställningen i vårt land är sådan, att de liberala icke kunna understödja en minister som är tkonstitutionelt sinnad på det sättet, at den icke direkt sätter sig emot de önskningar och beslut, om hvilka vår onaturliga fyrdeta representation lyckats bli ense; skall den röna verksamt understöd af deliberala, så måste den gå hand i hand med de båda folkvalda stånden, i hvilka folkets meningar och stämning verkligen kan finna ett ut tryck. Det är en tendens åt detta håll, man trott sig börja spåra hos den nuvarande regeringen och det är derföre den kan pårägna de Jliberglas understöd, men endast så länge och för så vidt den blir troen denna tendeas. Att borgareoch bondesiåndens meajoriteter, på samma gång Je gifva regeringen sitt understöd, in:aga en sjelfständig ställning, så att de icke ill följd af endast lösa förhoppningar och örespeglingar brådstörtadt säga ja och amen il alla ansl-gsfordringar och så, att de äro afdiga att genast, i fall förhoppningarne svika, göra en energisk opposition, tro vi både vara välbetänkt och särskildt vittna am en ganska god politisk takt. Hura långt man kommer på den politiska vädjobanan derigenom, att man på den liberala sidan helt och hållet gör för fot gevärt eh öfverlemnar sig åt säkerhetssörn och optimistiska drömmar, det har man tillfullo erfarit genom förtjusningsfebern ef 1844 och de politiska frukter den burit. När Dagligt Allehanda hånfullt talar Om tde 10.000 tecknade?, dermed menande demsom petitionerat hos regeringen i representationsrågan, så glömmer det värda bladet, att det just är detta stora antal-af petitionärer från alla delar af landet, som förmått regeringen tt börja något intressera sig för representalionsfrågan (hvadan deras omnämnande i :rontalet väl icke hade kunnat anses olämpligt) och ait deti sjelfva verket torde vara påtryckningen af denna storartade opiniosyttring, som förmått sjelfva Dagligt Allehanda alt ?sadla om i representationsfrågan och att upphöra med sitt hån mot borgareoc bondestånden för deras åtgörande i saken. Då D. Allehanda menar, att det hade va rit omöjligt för regeringen att i trontalet amnämna ett tillämnadt kongl. förslag irevresentationsfrågan, Hvilket ännu icke är ärdigt. så erinra vi derom, att sådant förr sj ansetts utgöra något hinder för attitronialet bebåda en sak, för hvilken regerings makten varmt och lifligt intresserat sig, såom t. ex. skedde i trontalet vid öppnandet f 1856 års riksdag, i fråga om religionsfrihetsförslaget. Vi tro icke heller, att det nu trontalet bebådade lagförslaget rörande syrkomöten är komplett färdigt; det har åt vinstone, så vidt vi veta, icke undergått aranskniog i högsta domstolen. Det. vill nr AT DE SE AR I EE VR fp dd. nr ROD RR PR Mk RU Rv VOR OR