Aftonbladet – 27 oktober 1862, sida 3

inne m. m., nedgått till stallet för att söka ma joren, som hon påträffade i mmdre god sinnes stämning; ty då Lindberg framstälde sitt ärenle, blef majoren rasande, fattade henne hårdt ; armarne och skuffade henne ätskilliga gånger ör bröstet samt under oqvädinsord, såsom :yllkaja, tjufkona m. m. förde henne med våld -rån stallet upp till byggningen, der han sedernera i enrum, enligt Lindbergs uppgift, ytterligare våldförde sig å henne, så att hon fick kläderna sönderrifna, flera blånader å venstre irmen samt ett skrubbsår å halsen. Hvad der w majoren utfärdade orlofssedeln anginge, så sunde Lindberg ej godkänna densamma, ty Lindberg uppgafs deri vara slarfaktig, opålitlig, stursk och begifven på starka drycker. Kärandens biträde i rättegången, magister C. C. A. Sjöberg, företedde till styrkande af motsatsen, 1 fråga om Lindbergs duglighet och uppförande, tvenne orlofsedlar för förut innehafd rjenst, i hvilka Lindberg var särdeles väl vitsordad. Herefter hördes å kärande-sidan tvenne vitt nen, bonden Olof Olsson och stathustrun Carin Wirström, hvilkas vittnesberättelser bekräftade uppgifterna om de af majoren mot Lindberg besängna våldsamheter utom hus. Samma Wirström var äfven af majoren åberopad som vittne för att höras derom, att Lindberg skulle varit stursk och opålitlig; men i detta afseende kunde vittnet ingenting upplysa; wvärtom förmälde vittnet, att hon ej kände -annat än att majoren förut varit belåten med Lind: berg. Hvad anginge majorens beskyllning mot Lindberg, att hon skulle vara begifven på starka drycker, så väckte Wirströms berättelse munterhet bland åhörarne, då hon intygade, att hon en gång känt, att det luktat starkt af Lindberg. Hvad det var för slags starka saker kunde hon dock ej närmare bestämma, men det hade ej varit bränvin. Lindberg hade, enligt vittnets utsago, ej varit mera rörd, än att hon förrättade sina sysslor. Svarande ombudet, magister Munch af Rosenschöld, sökte insinuera att Lindberg skulle låtit komma sig oärlighet till last i fråga om hand: hafvandet af mjölken, men af dmaren varnad för en dylik obestyrkt angifvelse, återkallade han densamma och inskränkte sig till det påstående, att. Lindberg varit opålitlig i tjensten. Å majorens sida hördes agronomen Dalman, som uppgaf sig vara. .majorens gäst, samt förenämnde fru Lindström, som emottagit hushållet efter Lindberg. Båda dessa vittnen voro till en början särdeles varsamma i sina uppgifter, men ansatta med frågor, framgick dock slutligen sådanha omständigheter ur deras vittnesmål, som gåfvo stöd åt angifvelsen. Så medgaf Dalman slutligen, att majoren förfarit våldsamt mot Lindberg samt oqvädat henne, och fru Lindström upplyste, att då majoren och Lindberg uppkommit 1 ett rum i öfre våningen der fru Lindström uppehöll sig, hade majoren tillsagt vittnet att gå ut, hvilket syntes gifva stöd åt angifvelsen mot majoren att i enrum äfven ha våldfört sig å Lindberg. En ganska komisk uppgift lemnades af fru Lindström, som berättade, att hon tillsagt Lindberg att ej gå ned i stallet till majoren, som Se för att få vara i fred. Detta gaf ordföranden anledning att fråga, om det var så oroligt på Skansen, att majoren plägade söka sin tillflykt i stallet, då han ville vara i fred. hvilken fråga af vittnet lemnades obesvarad. Ingen af förenämnde vittnen hade sett att Lindbergs kläder varit sönderrifna, hvaremot länsman Hasselhuhn upplyste, att då Lindbergstraxt efter våldet besökt honom, som bor i grannskapet, hade håret varit i oordning, klädningen sönder och hade Lindberg å venstra armen haft flera blånader samt ett skrubbsår å halsen. Vittnena Dalman och fru Lindström förmenade att dessa blånader skulle uppstått derigenom att Lindberg häftigt slagit igen en dörr samt deraf blifvit träffad. Hvad anginge Lindbergs uppförande i sin tjenst, så upplyste fru Lindström, ztt hon, före det nu omstämda uppträdet, ej hört majoren yttra annat än godt om Lindberg. Kärmnaens biträde yrkade, efter hvad i målet sålunda förekommit, bifall till. stämningspåståendena, innefattande att Lindberg måtte utbekomma sin innestående lön samt erhålla en ny orlofssedel efter förtjenst, hvarjemte laga ansvar. yrkades å majoren för våldet samt ersättning för rättegångskostnaderna. Svarande-ombudet bestred de gjorda påståendena och inlemnade er slags vidräkning mellan majoren och Lindberg, hvari den sednare var debiterad med 15 rår för mjölk och konjak. Tre minderåriga barns död genom förgiftning. Vid Sollentura häradsrätt förevar sistlidne tisdag undersökning angående statkarlen vid Sollentunaholm, Johan Eric Jansson Stenqvists barns, dottern Anna Sofia 9 år, sonen Carl Petter5 och. och dottern Anna Carlotta 1, år, död. Enligt hvad vi förut omnämnt, har provincialläkaren loktor F. Rydberg efter verkställd hköppning och sedan noggrann kemisk undersökning blifvit verkställd af doktor N. P. Hamberg, afgifvit attest om, att barnen aflidit till följd af arsenikförgiftnicg. Utom de tre döda barnen ha ma-) karne Stenqvist ett fjerde, dottern Johanna Maria, 14 år gammal. Angående förloppet vid barnens död har blif-: vit upplyst, att dottern Anna Sofia, först insjuknade. På eftermiddagen den 9 Maj hade Anna: Sofia kommit till modern i en tvättstuga vid Sollentunaholm, der modern var sysselsatt med arbete, och klagat öfver att hon hade ondt i armen. Modren hade då hemfört barnet och lemnat det i den äldre flickans vård, hvarefter hon begaf sig till barnmorskan, mamsell Cooper, som vidtog de åtgärder hon ansåg lämpliga. Den sjukas tillstånd förvärrades det oaktadt och plå: gorna I under symptomer, som antydde förå morgonen den 10 började kroppen: allna och huden antaga en blåaktig färg, dock lefde flickan under ära plågor tills e. m nämnde dag, då h n afled. Angående den föda. Anna Sofia före sitt insjuknande förtärt, upplystes att hon till middagen den 9:de ätit pannkaka, som Johanna Maria gräddat så väl åt henne, som den öfriga familjen. Gossen Carl Petter insjuknade äfven den 9 på aftonen. Då han nämnde dag hemkom från skolan, klagade han öfver hufvudverk och illamå ende, hvarför han gick till sängs utan att äta. I matsäck till skolan hade han haft pannkaka och ägg; men maten hade varit orörd. Påföl a morgon kl.!v, 5 vaknade han och fick pä egäran af fadren, som höll på attäta, smörgås. hvarefter fram på dagen samma symptomer började inställa sig hos honnm som hos Anna Sofia, och kl. 7 på e. m. afled han under svåra plågor trots den omvårdnad, som lemnades honom. Angånde Amanda Charlottas sjukdom och döå har blifvit upplyst att hon insjuknade och afled den 13, under det att makarne Stenqvist voro i Stockholm; dit de på morgonen den 13 begifvit sig för att köpa kistor åt de redan aflidna barnen. Flickan Johanna Maria hade då ensam varit hemma. Föräldrarna hafva sammanstämmande upplyst, att det lilla barnet såväl den 12:te, som kl. ,,2 på morgonen den 13:de varit fullkomligt friskt, då de begåfvo sig till staden. Den föregående dagen hade barnet dels fått al moödrens bröst, dels förtärt mjölk, pepparkakor och skorpor. Då föräldraina hemkommo från staden var barret, som varit lemnadt i systern Johanna Marias värd, dödt. Om Amanda Charlottas siukdom har svstern