Aftonbladet – 27 oktober 1862, sida 2

INTET NAMN). Ar WILKIE COLLINS. Apotekaren bugade sig, vände sig till en hylla och fyllde en vanlig liten flaska på ett halft uns med opium. Då han på förband gjorde sig underrättad om den köpandes namn och adress, iakttog han en försigtighet som var natarlig för en klok man, men som under likalydande förhållanden in-mee var allmän under den tidens lagrfattningar. Skall jag lemna litet bomull tillika med opiiflaskan?4 frågade han, sedan han hade. fästat en etikett ;jå flaskan och derpå ekrifvet ett ord med stora bokstäfrer. Ja, om ni behagar. Hvad har ni skrif-. vit på flaskan, min herre? Hon yttrade denna fråga något häftigt, och rösten uttryckte både en skymt af misstroende och at nyfikenhet. i Apotekaren svarade genom att vända eltiketten åt henne. Der läste hon: — Gift. Jag vill alltid iakttaga nödig försigtighet, misst, sade den gamle mannen leende. Högst aktningsvärda personer i andra afseenden, äro ofta beklagligt oförsigtiga, då det är fråga om förgift. ilvn började åter sysselsätta sig med fla-. skorna på disken och framställde en ny fråga med illa dold ifver att få höra svaret. 4Kan det vara någon fara i en så liten roppe opium, som denna? frågade hon. ) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 16:—164, — 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, N 1IH—-194, 196—212, 214—216, 218, 220, 222, 2925, 226, 228, 232—234, 239—241, 145 och 27.