Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 3

Till en vän i viken. Min högt ärade farbror kan vara fullt för vissad derom, ait jag gerna skail begagna tillåtelsen att under den nu började vinteröngen uppvakta mid: bref från hufvudaden. Det är möjligtat händelser inträffa, iundom rätt pikanta, som undgå de polini a tidningarnes uppmärksamhet, och det kan ju i så fall gå an att mina bref blifva supplementer till dessa. I det längsta ville man ej tro på ryktet att grefve Lagerbjelke — en af cheferna lör junkerpartiet — skulle utnämnas till landtmarskalk. Till de tviflandes antal hörde äfven jag, och det var också med en viss oro som jag den 15 vid middagstiden såg den vanliga sjuglasvagnen komma skridande från stottet till riddarhuset. Deri satt verkligen grefve Lagerbjelke, lika tunn och lika stel som alltid, iskallt bliekande omkring sig. Framtiden skall afgöra, om hans utnämning föranleddes af brist på mera passande subjekter, eller om åtgärden verkligen skall betraktas såsom en bit af regeringens program. Med visshet kan dock antagas, att efter det nya statsskickets införande näppeligen någon mera impopulär man än nämnde grefve haft sig landtmarskalksstafven anförtrodd. Det förberedande sammanträde, som en stor del af aden bållit under excellensen grefve Sparres presidium, är redan i det fall en ovanlig företeelse, att både syftemålet med och de faltade besluten vid mötet villigt lemnats åt offentligheten, en åtgärd som förtjevar loford. Flera tecken antyda äfven att ett icke så ringa antal af adelns möst upplysta ledamöter ingalunda öto så obenäet stämda för reformer inom vårt representationssätt. Åsigter hafva ock i denna riktning blifvit uttalade, som gifva förhoppning derom, att den rörelse, som går igenom hela nationen, uppskattas till sin rätta betydelse äfven på riddarhuset.