Aftonbladet – 21 oktober 1862, sida 3

vuUdepartementet med anmodan om töranstaltande af nytt val efter Nils Larsson i Tullus, hvarpå ståndet, efter handläggning af några frågor, stående i samband med förestående helsningsceremonier, åtskildes. Lektor Ljungberg och Göteborgs konsistorium. Vi nämnde för nägra dagar sedan att Göteborgs konsistorium, som för ej så många nånader sedan tog en så väldig ansats för tt få en af sina medlemmar, lektor Ljungverg, s ämplad som kättare och förklarad ovärdig att bibehålla sin plats som domkapitelsledamot, nu formligen beslutat att det 2j finner sig betogadt att med denna sak vidare taga befattning. Då emellertid slutskten i detta bedröfliga drama ej är af mindre märklig natur än de föregående, återgifva vi här nedan efter Handelstidningen protokollet för den konsistoriisession der detta beslut fattades: Utdrag af protokollet, hållet i Gteborgs konsistorium den 1 Okt. 1862. s 31; Sedan lektorn, mag. N. W. Ljungberg tagit afträde, föredrog, i ötverensstämmelse med konsistorii beslut den 26 nästl. Sept. 15, h. h. biskopen nu till afgörande uppskjutna målet rörande bemälde lektor med anledning af de utaf honom offentligen yttrade religiösa lärosatser. H. h. biskopen gjorde dervid följande framställning: Efter mottagande af K. M:ts nådiga bref utaf den 30 Maj innev. år i fråga om hvad som vore att göra med afseende MD först i allmänna tidningen Göteborgs-Posten under n:is 165 och 166 för den 19 och 20 Juli sistl. år framställda, men sedermera i konsistorium upprepade förnekelse af grundläran i vår kristna tro, nemligen läran om vår Frälsares Jesu Kristi eviga gudom, har konsistorium beslutit att, sedan dess ledamöter efter slutad tjenstledighetstid till större antal hunnit komma tillstädes, företaga till afgörande frågan, om hvilken åtgärd med anledning af ofvanbemälda nåee bref borde vidtagas. I enlighet härmed vill jag nu hemställa, om ej konsistorium finner sig böra till en början af bemälde hr lektor infordra förklaring öfver hans åsigter i nämnde vigtiga ärende. Mig synes, att på grund af 15 S I kgl. förordningen om rättegång i domkapitJen af den 11 Februari 1687, jemförd med flera författningar, konsistorium fortfarande tillkommer att hafva uppsigt ej blott öfver egentliga presters utan ock. s. k. skoleståndspersoners lära och lefverne, samt att denna konsistorii rätt och skyldighet icke kan vara upphäfd genom de sednare tillkomna religionslagarne, som i afseende på prest göra ett uttryckligt undantag. hvilket i min tanka äfven måste gälla ecklesiastike personer i allmänhet och särdeles dem, som äro ledamöter i kyrkostyrelsen. Oemotsägligt finner jag ock de af lektor Ljungberg yttrade åsigter vara i strid mot vår evangelisk-lutherska kyrkas tro och bekännelse, alldenstund denna innefattar ett åberopande af hvad som genom de äldsta symbola, särdeles Nicenum och Athanasianum, var förklaradt utgöra kristenhetens lära om Kristi person. Att lektor Ljungberg förnekar Kristi eviga gudom, synes mig vara klart vid genomläsande af den med hans namn undertecknade artikeln i tidningen Göteborgs Posten. Ty då der skiljes mellan hvad Herren Kristus svarade Petrus och hvad han svarade Thomas på hvarderas bekännelse, förklarar sig författaren icke tvetydigt emot innehållet af den sednare; och ti!lägger i fortsättningen af sin artikel åt Guds enfödde Son, vår Herre Jesus Kristus, en preexistens som icke synes väsendtligen skilja sig från den tillvaro a! evighet lektor ijungberg på ett idealistiskt sätt tillägger hvarje menniskosjäl. Dessa mina anmärkningar ville jag att konsistorium läte lektor Ljungberg tillällas för att med anledning deraf inhemta hans skriftliga förklaring. Då konsistorium öfver denna af h. h. biskopen gjorda framställning nu skulle afgifva sitt yttrande, skreds, efter någon diskussion, till omröstning, dervid hrr konsistorialer hvar för sig anförde: Lektor Heurlin: I likhet med hr doktorn och biskopen finner äfven jag den ifrågavarande artikelns innehåll vara uppenbart stridande emot den af oss besvurna evangeliskt lutherska trosbekännelsen; och det orimliga deruti, att lektor Ljungberg ändock skulle anses berättigad att qvarstanna uti styrelsen öfver en kyrka, hvars hufvudlära han sålunda offentligen bekämpat, synes mig vara lika tydligt. Men ehuru rättvisa och billighet sålunda tala för, att statskyrkan icke måtte göras till den grad värnlös, att hon icke ens mäktar från sin styrelse skilja sina uppenbara motståndare, har dock konsistorium här att taga i betraktande, hvilka åtgärder det enligt lag och författning är befogadt att vidtaga; och ehuru uti h. h. biskopens anförande väl kunde synas vara framlagda giltiga grunder för konsistorium att mot lektor Ljungberg förfara enligt köngl. förordningen om rättegång i domkapitlen af den 11 Februari 1687, 8 15,tror jag dock, att å andra sidan kunna anföras skäl, som göra dessa grunder åtminstone tvifvelaktiga. Under sådana förhållanden anser jag konsistorium handla både i sig sjelf riktigast och mest i öfverensstämmelse med den kyrkas verkliga fördel, hvars försvar både ligger oss om hjertat och är vår pligt, genom att undvika ett till sin slutliga utgång så osäkert förfarande. Att vårstatskyrka har rätt till ett bättre skydd, synes mig onekligt; men felet härvid torde icke kunna tillskrifvas konsistorium, utan den nuvarande bristfälliga och otydliga lagstiftningen. Det är anledning att förmoda, det de kyrkliga ärenderna blifva föremål för de snart sammanträdande ri kets ständers uppmärksamhet. Det lärer då blifva deras åliggande att genom fullständiga och tydliga lagstadganden bestämma om kyrkans närmaste styresmäns rättighet att offentligen angripa densammas hufvudläror. Jag tror att öfverläggningarne härom skola leda till ett bättre resultat, derest det är hon, som snarast kan anses vara föremål för förföljelse, och att fördelen härutaf betydligt uppväger faran af att låta ett, möjligen redan efter nu gällande författningar olagligt, angrepp på henne vara obeifradt. På grund af hvad jag nu anfört, finner jag för min del mig icke kunna biträda den af BH. h. biskoen gjorda framställningen; likasom jag icke heller anser, att konsi torium nu bör, med anledning af ... M:ts nådiga bret af den 30 Maj detta år, någon åtgärd vidtaga. Lektor Blomstrand: I öfverensstämmelse med hvad jag i denna sak till konsistorii protokoll förut anfört, anser jag konsistorium icke kunna med mål af denna beskaffenhet taga befattning i någon annan ordning än den K. M:ts nådiga förordning af den 23 Oktober 1860, angående