Aftonbladet – 21 oktober 1862, sida 2

rarne, lyfter katsen så högt som möjlig öfver vattnet för att gilva sig bättre fart lossar stenen och sjunker hastigt. Så snar han nått bottnen, uppdrages stenen och dy karen lägger sig framstupa och börjar skynd. samt fylla sin katse med musslor. På er gifven signal drages katsen upp, hvarvic äfven dykaren låter hissa upp sig. Man har berättat otroliga saker om der förmåga att stanna länge under vattnet, som dessa menniskör skola förvärfva. De dykare, som Tennent såg arbeta, hörde till de bästa, som finnas vid kusten, och likväl var ingen enda i stånd att dröja en hel mi nut under vattnet. Kapten Stewart, hvilken i många år innehaft befattningen af inspektor öfver perlbankarna, förklarar sis aldrig ha känt någon dykere, som stannat längre än 87 sekunder på botten och uppnått större djup än 13 famnar. Det vanliga djup, som dykarne uppnå äro nio fomnar, och efter 55 sekunder äro de åter uppe vid vattenytan. Det enda försigtighetsmått Ceylons dykare iskttaga består I hajbesvärjarens mystiska ceremoni, hvilken föregår hvarje fiske. Hans makt betraktas såsom ärftlig, men verkan af hans besvärjelse beror dock ingalunda hans tro, såsom man finner deraf att familjens nuvarande öfverhufvud är katolik. Då Tennent besökte kusten, var denne inflytel serike trollkarl sjuk och kunde derföre ick: uppträda. Men han skickade ett befullmäktigadt ombud, och denne förklarade att on: han sjelf också icke kände det stora mysteriet, så skulle likväl hans närvaro såsom en högre makts ombud erkännas och behörigen respekteras af hajarne. Oaktadt Manaar-vikenhvimlar af dess. ohyggliga roffiskar, så är dock under hel: den tid, som förflutit sedan England to; Ceylon i besittning, blott en en!a af haje förorsakad olycka bekant. Liter all sanno likhet ligger skälet härtill deruti att ha jarne skrämmas af den ovanliga mängden sf båtar och, dykare, sjöfolkets larm, de