Aftonbladet – 21 oktober 1862, sida 2

Perifisket på Ceylon. (Ur veckoskriften Europa.) Engelsmännens bemödanden att hjelpa upp sitt indiska rike ha ingenstädes krönts af större framgång än på Ceyloa. Kanelön har alltid varit en kronans koloni, under det att besittningarna på fastlandet ända till för kort tid sedan stått under det ostindiska kompaniets förvaltning. Detta kronans omedelbara förhållande ti!l Ceylon är det hufvudsakligen som uppmuntrat till större ansträngningar. Hamnarna ha blifvit förbättrade och lämpade till stationer för ångfartygslinierna, jerabanor oeh landsvägar anlagda, och nya kulturer införda: Åfven perlfisket egnar regeringen siv uppmärksamhet, och då jast nu nya ansträngningar göras i detta afseende, för utt uthärda konkurrensen med. bankarna vid Panamn, i Kaliforniska viken och i Persiska viken, vilja vi efter doktor Keelarts berät: telser och Emerson Tennenats ännu nyare arbete lemna en flyktig öfverblick öfver de nuvarande förhållandena. Dyrbara musslor förekomma på åtskilliga. punkter vid kusten. Mohrerna fiska dem. och sända dem i dosor af silkesträ till Colombo och andra ställen på ön. Icke sällsyotheten, utan skönheten betalas, och för. en enda mussla af Argusarten äro fyra gni neer icke något ovanligt pris. Denns finner man förnämligast norr om Battiealoa i Ven!oosviken, hvilken bildas af floden N. turs wynniog. Landskapet är pådetta st verkligen hänvförande. Vid siranden upp-i stiva små höjder, som äro skogbeväxta äoda upp till toppen, och mellan dem öppnar : ea vacker dal, i hvilken floden slingrar sig fram mellan små öar, der mandelträd och akacier växa. På kort afstånd irin kusten löper en klippås tvärs öfver bugten, och här ser man hela dagen pelikaner, som infinna sig vid soluppgången för att fiska och hvarje afton återvända till sina ensliga nästen.