Aftonbladet – 20 oktober 1862, sida 3

icke ville tillerkänna dess inughafvare i alls mänhet taget oegennyttiga afsigter eller omullig rättrådighet, eller -statsmannainsig ter, hvilka egenskaper, enligt hans utsago, skola vara liksom medödda hos ridderskapet och adeln. Han fann det både billigt och nödvändigt, utt adeln månde utgöra ett särskildt stånd, med sivt egna hus till samlingsplats, -å som det i århundraden varit hafver, och tyckte. tvärt emot hvad broechyrförlattaren så näsvist antydt, det vara alldeles i sin ordning at hvarje adlig hufvudman skall hafva sitt ord med i laget, om det än undantagsvis kunde hända att detta företräde fölle på personer som ej egde att beömma sig af nobla seder. Vidare hette det, att talaren gerna för egen del ville uppoffra sin representationsrätt, men såsom ståndsledamot ansåg sig förbunden att kämpa för bibehållandet af innehafvande rättigheter, till arf åt efterkommande; dock kunde det vara möjligt att adeln, för att tysta munnen på skrikholsarne?, gifver med sig, bvad esjelfskrifvenheten angår, om presteständet i det afseendet föregår med godt exempel och beslutar sig för utt låta biskoparne säga farväl åt riksdagsbestyren, för att ilugn kunna sköta sina cgentliga embetspligter. Prelaten invände, att presteståndet vissticke skall gå adein i förväg vid behandlingen af reformirågun, ty presterna, som finna sig förföljda af till och med adelige individer, skola nog veia att gå försigtigt till väga; och om de än fiona för godt att lägga ned sin falan vid den förestående riksdegen, återstår äudock tillsäeklig besinningstid, innan afgörandets stund kommer. En ganska pikant ordvexling följde häruppå. Ingen af de fyra ville stå efter i benägenhet för reform eller i medgilvanden för egen del; men att tslarnee hjertans tankar omöjligt kunde förenas uti anslutning till ett fullt liberalt repres :ntetionssystem, var ej svårt att förstå, då hvar och en förklarade sig beredd att i försia rummet strida för sitt stånds frioch Tättigheter. Käbblet fortfor, ej alldeles fritt trån personligheter, ända till dess jag uppnålt målet för min resa ochi följd deraf skiljde mig från sällskapet. Hved jag hört hade emellertid tagit mig utur den drömlika vilifarelsen, stt retormfrågan skulle vara så godt som afgjord, och jag stod der ej litet förbluffad öfver att män med reputation, såsom här var händelsen, ville nedlåta sig att förfäkta ståndsföreträden och skråmessiga ider, som vår tid ej kan fördroga. Nyfiken på den från alla håll kritiserade broschyren begagnade jag första tillfälle att göra mig närmare bekant med dess innehåll, då jag bland annat fann att författaren, som betviflade riksständens benägenhet för en genomgripande reform och ej trodde att maktspråk eller hot skulle verka till önskvärd endrägt, låtit framskymta ett förmed lingsprojekt, att i nödfall upperbetas till vallag, och i hvilket den grundtanken är rådande, att ingen skulle kunna uppträda som representant, utan ett vara dertill utsedd af en valnämnd, sammensett af fullmäktige från alla landsoch stadsförsamlingar inom ett län, Detta låter nog höra sig, men svårare är att godkänna föreslagen inskränkning i valfriheten. Låtom oss. dock hoppas att man får glädja sig åt antagandet ef en från all klass-skilnad fri riksmötesförfattning, så att några halfmesyrcr ej vidare må behöfva komma i frågas: till hvilken lyckliga utgån ett ärligt menadt folkvänligt uppträdande regeringens sida kan väsentligt bidraga. Endast i nödfall och på det att fyrdelningen ej längre må förtynga arbetet vid representaniernas sammanträden, vill jag acceptera broschyrförfattarens sammanjemkningsideer, hvilka jag i öfrigt ej åtager mig att försvara — aldraminst mot dem som hafva till valspråk allt eiler intet, Men — den åberopade broschyren innehåller en mera utförligt behandlad andra afdelning, som ej bör lemnas åt glömskan, emedan ett deri framstöidt förslag till kalenderändring väl förtjenar granskning, jå det ait utrönas måtte om Ge törespeglade itt betydliga fördelarne stå till buds genom en så enkel och till utseendet lätt genomförd reglering, som den br schyrförfattaren ifrågasatt. Det låter visserligen illa, att vetenskapsakademiens astronomie professor sätter sig emot den åsyftade ändringen och att man således har föga hopp om akademiens bifall; men de egentlige skälen till motsiändet är man likväl ännu i ovisshet om, och vid sådant förhållande torde något hvar finna nödigt att påyska ett offentligt utlåtande i ämnet af akademien, såsom den myndighet hvilken det ostridigt tillhör att utreda ärenget. Förslageis upphofsman har anropat tidningsredaktionerna om medverkan, påtagligt i den afsigt att framlocka ett officielt svar, och bra besynnerligt vore det om en allvar. sam påtryckning frän det hället skulle nuteblifva elier förfela påräknad verkan. R. a ALA