Aftonbladet – 20 oktober 1862, sida 3

(Insändt.) Reformfrågan och do fyra resenärerna. Stadd på ångbåtsförd kom jag helt nylioen att uppspappa hufvadmomenterna af en diskurs, som föreiöll mig särdeles märklig, emedan den hvälfde sig omkring representationsreformen och fördes emellan fyra stödjepelare för vårt murkna och af allmänna rösten utdömda riksmaskineri, nemligen en bonde, en grosshandlare och brukspatron, en adelsman och en prest, hvilka samtlige befunno sig på resa till riksmötet och förmodligen snart komma att låta höra af sig i det offentliga. Presten, som tog sig före att uppläsa stycken utur en till! hands varande broschyr, med titel: Et! utkast till representationsförändring och ett förslag till reiorm i annan riktni1g? beskärmade sig öfver författarens yrkande, an biskoparne böra befrias från deltagande i riksmötesförhandlingarna, såsom föga fören liga med deres kall; försäkrande han, att rresterna icke gjort sig förtjenta af det hån, som nu allmänneligen med dem hbedrifves, och att allt skulle gå på tok, om ej presternas ombud, men isynnerhet biskopsrne, iå vara med om att lotsa statsfarkosten. Bonden förklarade sig vara af helt andra tankar ock hede j lust att medgifva presterna minsta andel i lagstiftningen, hvilken han ville hafva ordnad på det sättet, att värdet af innehafvande fastighet vid. alla tillfällen bestämde röstöfvervigten; ty, sade han, den som ingenting eger bör ej 1å lägga sig uti allmänna angelägenbeter, och då olika meningar yppas måste den större förmögenheten blifva segrande. En sådan förmedling af ståndsrättigheterna, som den broschyrförfattaren ifrågasatt, syntes honom ej värdt att tänka på; då bönderna, i anseende till deras stora öfverlägsenhet i förmögenhet och ental, icke kunna gifva sig tillfreds med mindre än ett afgörande votum. Grossören yttrade sig undfallande för bondens ?på verkligt solid grund? fotade samhällslära: dock med erinran att beskattningen — dels till statsverket, dels till kommunen — äfven bör tagas i betraktande, så att den som skattar t. ex. 1000 rdr vid. all omröstning må kunna motväga tio andra, som skatte blott 100 rdr hvardera. Det var, som han uttryckte sig, en stor dumhet att vilja för hvarje län sammanslå städers och landsbygds ombud till en valförsamling. utan al seende på förmögenhet och folkrikhet inon valkretsarne, ty på det sättet skulle en kom mun med ringa tillgångar få lika mycket att säga som en annan af vida större bety denhet; hvilket vore liktydigt med den för dömda personlighetsprincipen?. Adelsmanren bedyrade att han hyste mycken aktning ör rikedomen, ehvar den funnes, men likväl