Aftonbladet – 18 oktober 1862, sida 2

der all sträfvan går ut pi vinnande ar natursanning. ; Om efterpjesen är ingenting att säga. LITTER ATUR TID NING. , Innehåll: Öfversigt af de europeiska staternas historia sedan år 1815, af P. O Bäckström. — Handbok i musikens historia, af Bauck. — Handbok i svenska roteringsverket m m., af Thurgren. — Puissance comparce des divers åtats de IEurope par Block. — Notiser. Öfversigt af de europeiska stalernas historia sedan år 1815. Af P. O. Bäckström. Första delen 1815—1830. Stockholm. Hultberg komp. 1862. Om det redan är någonting ovanligt att erhålla ett svenskt originalar ete öfver -Europas allmänna historia, ökas detta i afseende på ofvannämnda bok i icke ringa grad deraf, att den har till författare en af våra äldre embetsmän, som på lediga stunder emellan trägna embetsgöromål nedskrifvit densamma. Tid har ännu fattats oss att rullständigt genomläsa den — den utgör ett zanska digert band på nära 650 sidor — men af den flyktigs bekantskap vi redan gjort dermed tro vi oss om den kunna fälla det omdöme, att den i afseende på samvetsgrannhet och trohet i berättelsen samt fördomsfrihet och Tfriskhet i uppfattningen skul!le hedrat en histor ker af tacket. Efter ett företal, deri författaren i några raska drag tecknar karakteren af de olika perioderna af tiden från 1815, och sedan han i en inledning angifvit hufvudstadierna i tredje ståndets utvecklingshistoria och appkomsten af det nya samhällets politiska elementer och partigrupperingar, behandlar han i särskilta-afdelningar de olika ländernas historia från 1815 till Juli-revolutionen. Det är en tid af kamp och strid i alla länder för att komma ur dettryckta läge, hvari olken befunno sig efter reakt:onens seger. Vi behöfva ej påpeka hvilket alldeles särskilt intresse denna period bar för vår egen, liksom ingen kan sägas väl förstå den sedaare och de idger, som inom den söka göra ig gälande, utan att ha följt dem på spåren under denna till utseendet så tröstlösa id. Sina skildringar om de särskilta staterna beledsagar förf. med värdefulla uppiysnivgar om deras seamhällsinrättningrer. isypnerbet är detta fallet i kapitlet om Engiand. En nyhet af mycket intresse för den svenske läsaren är det kapitel författaren egnar åt vår egen och Norges nyaste historia till 1830. I sitt företal tillkännager författaren, att len vu utkomna första delen snart kommer itt åtföljas af en andra och tredje, at hvilka den förra innefattar. tidskiftet från 1830 wtl 1848 och den sednare den sedan 1848 iörflutna tiden. Önskligt vore att författvren i dessa delar afbjelpte den svårigheten i ::betets begagnande som, hvad den ru utkomna beträftar, förorsakas af bristen jå tt register. Handbok i musikens historia af Wilhelm Beuck. (Stockholm 1862.) I bildningens verld tyckas — i följd af o;i.rklarliga högre beslut — vissa begrepp under bestämda tidsföljder vara förhållna. De kunna århundraden bortåt af den stora all:j mänheten fattas; icke förr än då deras peod inträder. : Nu faller ändtligen täckelset från tidehvarfvets ögon och alla se hvad i jelfva verket redan länge legat i öppen daer, men varsnats blott af enskilda personer. Till dessa förhållna begrepp hbörer äfven tet, att musiken, i högre bemärkelse, icke olott är en konst, med hvilket ord mången förstår ett med virtuositets uppvisning brårande vindflöjel-spel, utan tillika en grundlig, ånga studier äskande vetenskap. Vår tid har ännu icke klarliga erkänt touOnstens vetenskapliga sida, till en god del sannolikt af det skäl, att vid nordens uwuniversiteter inga professorer i ämnet uppbära lön, inga docenter och adjunkter äro att gå och intet Ckuggatoriumt finnes, der ,nusikaliska studentämnen behörigen kinde pröfvas och ängslas. Lärda musici, hvilka icke hafva förvärfvat sig prydligt präntade gesäll-bref vid högskolorna, Xdoktorer i tonkonsten, huru voro ie i den stora massans ögon tänkbara, då ju inga musikaliska doktors-hattar bära syn för sagen? Icke desto mindre eger tonkonsten en ganska vidsträck vetenskap. Den musikaliska historikern t. ex. måste forskande sammanställa, jemföra och pröfva, samt sedan oväldigt, med af Gud såsom utmärkelse förfänadt historiskt snille, bedöma fullt lika myceket, nytt och gammalt, som någon annan special-historiker, om nemligen bans arbete skall ega värde. SR lsteukern finner just på det musikaliska tältet större svårioheter att bekämpa, än på