Aftonbladet – 18 oktober 1862, sida 2

TEATER. På Kongl. teatern gafs i går afton för första gången operetten Fortunios visa af Hector Cremitux och Ludovie Halevy med musik af J. Offenbach. Ehuru en produkt af äkta efemert skrot och korn saknar denna operett på sätt och vis icke en viss likhet med sjelfva evigheten, så till vida att den hvarken har någon egentlig början el ler något riktigt slut. Man ser nemligen vid ridåns uppgång en gammal korpulent advokat och notarie stultande omkring isgin trädgård, än upptäckande några misstänkta fotspår och sköflade blomsterrabatter utan för sin unga frus fönster, än jollrande och sjungande om sina galanta äfventyr i yngre år. Derefter uppträder en svärm af gubben notariens unga skrifvare, hvikas glupande hunger stillas af en välgörande få, som . uppenbarar sig under formen af nota: riens piga, så att de i sin förtjusning sjunga några kupletter med den tidt och ofta åter kommande, högst poetiska refrängen: Vi fylla vår mage med äpple och bröd, En af de öfvermaga notariesvennerna svärmar emellertid för den gamle notariens unga fru och en annan gör sin kamrat den tjensten, att genom en diktad uppgift om en i rådhuset plötsligt yppad eldsvåda narra gubben på en stund från hemmet, så att den föräl skade skrifvaren får det nöjet att sjunga en duett med unga frun. Hastigt och lustigt återvänder gubben sjelf och början lexa upp hela sällskapet, och innan han hinner rätt sluta faller ridån ned öfver herrligheten. Att Offenbach icke förmålt att till en dylik libretwo skrifva någon musik af värde kan man icke förtänka honom, men väl att han någonsin valt den för musikalisk behandling. Utom den rätt nätta visan torde i heta operetten hvarken hvad sång eller insirumentering beträffar, något omnämnpansvärdt vara till finnandes, och hvarken fru Strandbergs lifliga