Aftonbladet – 17 oktober 1862, sida 3

system? Blott en ärelös pereon vill fäst i ett hus, d : t ongland gjort den erfarer t skafferiets hällande under lås oct alt det i ekonomiskt göre alt lin på tjenstfolkets samvetr grannhet. Saken är helt enkelt denna. Nä matmedren ger sitt folk efter mått och vigt mäste hon mäta och väga rikligt och öfverfödigt, eljest säger tjenstfolket att det sväl ter och löper sin kos. Hvad de hittills fåt äte de upp till sista bilen, dels af instinkt : 2 harm öfver att man icke törs lör lita på dem, dels på det att husbond folket j sk H tro att de få för mycket oc! derföre knappa af en annan gång. BStå skafferiet öppet, så äta tjenarne sig blot mätta, läser man in allting för dem, så ät de med:afsigt för mycket och inbilla si; ändock att de ej få nog. Det finnsi England husbondfolk, som met lock och pock vilja förbättra sina tjenare Det finns dugtiga matmödrar. som, när d: så ut, stänga in pigan i ett ram åt gårde till, på det att hon ej skall kunna signaler: ned på gatan. Om hon då hos någon be kant får böra talas om tjenstfolk, som var: ett tiotol af år på samma ställe, så kan ho icke förstå, huru man bär sig åt, för att h en sådan lycka. Och föreställer man hnn Åh att bilhgheten fordrar at tjenstfölke äfven må veta hvad förströelse vill sägre så skakar hon på hufvudet öfver tidensför derf, och hon är ej den enda, som anse fordna tiders barbari för kristlig tukt oc! vår tids humanare sätt för sedligt fördert Andra och klokare husmödrar, som unu: itt folk den nödvändiga friheten, finn: ig väl deraf, för att icke tala om att dr enom att då och. då göra deras sysslor öret riktigt få ögonen öppna för huru tung et kan vara och således skola tänka mil are om folk, hvars dagliga göromål det ti göra lifvet tungt för sig. Men — est modus in relns — likasom de fions hus, som förbittra tienstTotkets lif, si finns det å ardra sidan familjer, som skäm ma bort och förderfva dem. Man småle: gå man hör telas om läsrum med mattor på goltvet, böcker och — tidningar för tjenst folket; kanske skall man finna det i sh ordning att tjenarne ha tid att utbilda ev eller annan talent. hvaraf de äro i besitt ning, men näppeligen att friheten går si långt att det tillåtes dem spela bazard spel. Husbondfolket tröttnar på de många kla gomälen öfver den bättre eller sämre mater och ger tjenstfolket kostpenningar. Nä spanmålen var dyr, gin.o dessa taffelpen gar upp till det nätt anständiga beloppe of 6 shilling för en qvinhg och 10 shilling för -en manlig tjenare i veckan. Nu, då spanmålen är billigare. har taxan stigit til: respektive 10-12 shilling och 12-—14 sh. utom 1, shilling i ölpenningar för de manliga tjenarae. Ehuru mången matmor korstr sig öfver detta system, så visar döck erfarenheten att husbi nderns så till vida hs fördel deraf, att klagomålen öfver att svält upphöra, i det att ingen så lönad tjenare anlitar Herrskapets skafferi. De lefva nu efter behag och sätta sig till bords fem gånge om dagen. Tje:stfölket äter ej af omåttlighet, utan tillföljd af en missförstdd kän sla af eget värde — por magestad skull nioren säca: de inbilla sig att det är en pligt mot dem sjelfva att äta upp sina kos penningar till sista öret, och handla omedvetet efter Göthes-ord: Nur die Lumpen sind baschtvidens, likasom pigorna nu styra ut sig med öfverdrifvet stora krinoliner, för utt visa alt äfven de kunha följa med sir tid. Föreställer man pu en sådan tjenarc att hans familj ute på landet i ett för all: kanske bar 1 pund i veckan, höjer han på axlarne och svarar alt han också icke kar förstå huru de bete sig för att komma ut dermed. Den tjenande klassen, som är den talrikaste i England (enligt folkräkningen år 1841 uppgick den redan till 1,.200,000 personer) har i allmänhet en sorglig ålderdom: de dö på fattighuset, hvarest brödet ej smakar stort bättre än på tukthuset. -Tjenstfolket lägger nemligen sällan eHer aldrig al några penningar, och för ingen fattig karl kan det bära sig att gifta sig med en bortskämd tjenstpiga. En ast de högre tjenare raderna, såsom hofmistareistöra häs eller Psnillrikat köckar och kämmarjungfrur al första rangen, hvilka ha eh lön f 50 pund. kupga förskaffa sig en oberoende ålderdom. hvaremot de öfriga i allmänhet äro illa Jönde. Af de 400.000 ensamma pigorna (maids-of all-works) ha de flesta icke mer än 10 pund, många blott 8 pund, och då re; lan kläderna kosta 6 —7 pund, finns, såsom man ser, icke mycket att spara på. De inns dock äfven tjenstfolk, som etter lång och trogen tfjent antingen äta nådebröd i nuset eller få en pension, likasom det i allmänhet i England icke är brist på familjer, ler förhållandet mellan husbönder och tjenäre är exempiariskt, der tjenarne behandlas såsom medlemmar af familjen, och der man medgifver deras erfarenhet ett visst vat si Eb arg Je RET