Aftonbladet – 17 oktober 1862, sida 3

utan att lyckas verka någon förändring. Mi Nuel Vanstoue skakade sitt lilla egensinniga ånfvud och förklarade högtidligt att han icke ämnade försumma en allvarlig pligt. Den första händelse af vigt på lördags moron var ankomsten af mrs Lecounts bref ;i! sin husbonde, inneslutet i ett af de kuvärt; söm. kaptenen sjelf hade skrifvit och Hemnat. Efter på förband fattad anordning he d uppassaren fick han det in till sig i sitt soirumni; han läste det med stor uppmärkmhet och lade det derpå omsorgtullt ned plånbok. Brefvet bådade hötande tillför framtiden, då mrs Lecouöt var ven till Eocland; och det var blott gdalen — j.om var den, hvilken hotades al fara — att lemna detta papper i henn :s egna händer. Längre fram på dagen infann sig den fjerde ; personen som sökte kammarjungiruplats — jen ung qvinna med små anspråk och öd mjuk till sitt väsende och som — enligt värj dinnans ord — såg ut som om hon varit på I förtrolig fot med motgången. Hon bestod ned heder sitt förhör och antog de erbjudna vilkoren utan ett ofd afanmärkning. Sedan j denna sak hade blifvit lyckligt och väl upp i ejord, inträffade en ny anledning till dröjsnäl, och äfven nu gaf mr Noel Vanstone :edningen dertill. Han hade nemligen ej nu blitvit rätt ense med sig sjelf buruvidi n ville gifva en gninå eiler ännu mera för gselringen, och hela dagen förspilldes un: Jer besök i den ena juvelerarebutiken efte den andra af denna anledning. Följden ble att han jemte kaptenen och den nyss an :togna kammarjungfrun; som reste med dem nätt och jemt hunno följa med sista ban i; get, som på qgvällen afgick från London j Det var sem på natten, då de lemnade Jernvägen vid närmaste station till Ald en Skyldig uppmärksamhet mot Mag