Aftonbladet – 17 oktober 1862, sida 2

begränsad lägsta vattenhöjd icke med någon visshet ell-r sälerhet kunde bestämmas medelst så kallad va vit i denna fråga yttektionen i underdånighet kanaloch slussverkets omen genom kanalen kunnat dradt fortgå med 6,5 fot djupgående faryg och utan att strandegarne erfarit högre flodhöjd än under föregående år: och att, ehuru vattenhöjden i kanalen nedanför bestämmande slussens portar alltid uppehållits till 7,8 fot öfver slussens trösklar eller till nivå med sjöns lägsta vattenhöjd, muddringar med ångmudderverk dock, flera gånger och sedvast år 1818, måst verkställas å horisontalsträckan från Notholmen till Sägsjön, för att upprätthålla det fastställda vattendjupet af 7 fot under Hjelmarens lägsta vattenyta, äfvensom direktionen icke kan underlåta i underdånighet framhålla; hurusom sänkningen af Hjelmaren skulle öfva det mentigaste inflytande på kanalens underhåll, emedan, genom vattendjupets reduktion, muddring måste verkställas efter förutnämnde långa sträcka af horisentallinien nedanför Notholmen, och om detta årbete skulle ega något bestånd. så att4 fot nedlastade pråmar kunde obehindradt passera, måste kanalbankarna på ansenliga sträckor afgräfvas, för att minska banktryckningen å kanalbottaen, samt att kostnaderna för dessa arbeten och utgifter för kanalens underhåll samt tjenstemäns och betjenings aflöning icke skulle kunna betäckas af de genom sjöfartens reducerande till båtled helt visst betydligt minskade inkomsterna af trafiken. Utom det att det antal fartyg. hvarmed efter förslaget sjötrafiken, sedan sänkningen blifvit verkställd, skulle uppehållas, eller tvenne ångfartyg och tio lastpråmar, otvifvelaktigt skulle blifva otillräckligt, måste vidare, i afseende på de till stöd för möjligheten att med framgång inrätta ångbogsering å Hjelmaren framdragna fakta, erimras, att försöken i ångbogseringsväg fullkomligt misslyckats å Mälaren och egde ännu mindre utsigt att lyckas å Hjelhmnaren; att den med framgång öfvade ångbogseringen mellan Stockholm och Norrköping bedrifves med pråmar, som ligga 6 å 7 fot djupt och 8 å 9 fot djupgående bogseringsfartyg, hvilka passera farvatten, som, i jemförelse med Hjelmaren, äro lätta att navigera, men att denna pråmfart än-, dock krätver nära dubbelt så lång tid som den vanliga ångfarten, samt att den af Leyonancker omnämnda utländska kanalfarten på intet vis kan vara jemförlig med pråmfart å Hjelmaren, enär den förra på afpassadt djup framgår ilugnt vatten, utan att behöfva passera större insjöar, men den sednare skulle försiggå på en sjö, uppfylld af grund och skär och hvars vilsträekta yta är öppen för stormar. Stormäktigste, allernådigste konung! Afhvad direktionen sålunda i underdånighet andragit täcktes Eders K. M:t i nåder finna, att Hjelmaresänkningens antagliga inflytande på Hjelmare kanaloch slussverk, så i tekniskt som i ekonomiskt hänseende, blifvit ganska olika uppfattadt och bedömdt. Att den insigtsfulle och frejdade man, som redan 1816 härom yttrade sig, blifvit af dem, som förfäktat en motsatt åsigt, med nagra verkliga och öfvertygande skäl vederlagd, har direktionen icke kunnat inse, minst som äfven en på sednare tiden i frågan at styrelsen för allmänna vägoch vattenbyggnader hörd person i detta omdöme instämt och vigtiga skäl derför anfört; och det skulle vid sådant förhållande för direktionen kunna vara nog att med underdånig tillförsigt afbida denna frågas afgörande, förvissad derom att, efter en högsinnad granskning, densamma skall slitas med nådigt afseende jemväl å det af framfarna konungar gynnade och i en sednare tid genom stora uppoffringar från det allmännas sida tillkomna och slussverkets bestånd samt fortvaron Imarens hamnar och alla segeloch ångfartyg deri gemenskap så väl i Mälarens, som ns hamnar, Göta kanal, Venern och Göteborg. Men den ifrågasatta sänkningen företer, i sitt förhållande tillskänakoch slussverket, äfven en annan begrundänsvärd sida, om detta förhållande nemligen betraktas ur ren rättslig synpu För en riktig uppfattning och bedömande häraf är det nödvänligt ati ytterligare se hän jeke blott till den omstindigheten, att kanaloch slussverket utgörande fullbordan af 1 en århuudraden efter att kommunika blifvit ombygg delst ett ansenligt bidra af staten, dels g i ut enskil egare; hvilket, ena sort andra, ant nuder förut ning kanalens fortfarande bestånd och seglationens ostörda bibehållande, utan jemväl till de för Hjelmare kanal och slussverks bolag utfärdade nådiga privilegier, som bestämma ej mindre bolagets rättigheter och skyldigheter, än ock allmänhetens rätt med hänsyn till kanaifarten. På sätt direktionen förut i underdånighet anmärkt, innehåller dessa privilegier, bland annat. att det bolag, som ombygger och fullborder Hjelmare kanaloch slussverk, skall derefter allt framgent i evärdeliga tider ega och underhålla nämnde kanaloch slussverk; att kanalen skall inne. hålla 7 fots vattendjup vid lägsta vattenhöjd, och bolaget i alla tider vara pligtigt hålla verket i så fullkomligt stånd, att segelfarten, då naturhinder icke förefinnes, alltid kan vara öppen och brukbar; samt att seglationen, kanaloch slussfarten skall vara fri; öppen och oinskränkt för alla dem, som sig deraf i sin handel och rörelse, inrikes orter och städer emellan, vilja begagna, samt farande i berörde kanal, slussar och sjöar i alla tider blifva lika ansedde med dem, som färdas på öppen ländsväg; hvarförutan dels i 6 af privilegicrna blifvit till bolaget upplåtna, att med K. M:t och kronans rätt tillträdas, innehafvas och nyttjas. det gamla kanaloch slussverket med dertill hörande hemman och lägenheter, som skulle med kanaloch slussverket för alla tider införlifvas, med rättighet för bolaget att inkomsterna deraf uppbira och, utan att någon afsöndring deraf må vara tillåten; dels i 8 tillförsäkrats bolaget rätt att af dem, som nyttja Hjelmare kanaloch slussverk, njuta afgift så väl at alla fartyg och farkoster, större och mindre, som för de uti dem inlastade och befintliga varor, efter utfärdad taxa. Om man nu, i,betraktande af det allmännas stora bidrag till kanalens ombyggnad och det dervid tillkomna stadgande derom, att kanalen skall innehålla 7 fots vattendjup vid lägsta vattenhöjd och segelfarten. Jå naturhinder icke förefinnes, altid rara öppen och vinskränkt f.r alla dem som deraf vilja sig begagra på goda skäl måste ifrågasätta, huruvida tor-iaget om sänkningen, hvarigenom, oberäknadt : dermed förenade hinder och äfventyrliga 1e; för den i ständig tillväxt varande seglativin, vattendjupet i kanalen skulle nedsättas ti 4,6 fot och den allmänheten tillförsäkrade rättighet af fri sjöfart från och till Hjelmarens hamnar de faeto upphäfvas, kan och bör! erhålla nådig 5 ten är till mi . Det är af största vist utt adra hvof ill TandAR oc Ander säker atraRce