Aftonbladet – 16 oktober 1862, sida 3

itroade nan, atv om exa på alcerskateRoner. i baserad folkbeväpning, sådan han föreslagit, blefve införd, så kunde någon inskränkning göras i den nuvarande armån och det åter-! stående afses egentligen för att bereda befälet tillfälle till. utbildning. Denna tanke ansåg sig hr Ekgren böra något mera accentuera, i det han framhöll, att manicke kunde på en gång ha alla systemer i bredd med hvarandra och att det icke gerna vore tänkbart at nationen kunde bära de kostnader. som vore förbundna med införandet af en allmän folkbeväpning utan att medel dertill bereddes genom besparingar på annat håll. Häremot invändes af de flesta närvarande militärer, såsom kaptenerna Nordenfelt, Gestrin. Pålman och Zettervall samt löjtnant Malmerfelt, att armens nuvarande styrka vore al deles oundgänglig för att bereda befälet till fälle till öfning och för atttjena såsom stan för nationalbeväpningen. Öfverstelöjtnan: Mannerheim trodde deremot, att om en folk beväpning funnes, indelad i åldersklasse; och öfv d på sätt hr Hedlund föreslagit vore det ej farligt indraga en del af armån: effektiva nummer och derigenom bereda till gångar till erforderligt antal befäl. Hr Hedlund och Ekgren erinrade dessutom mo de gjorda invändningarne, dels at en någo mindre styrka, som man hade råd att håll: längre tid pi benen, beredde vida störr tillfälle till befälsutbildning än en större son man ej kunde hålla sammandragen mer ä två å tre veckor om året, dels att skarp skyttekårerna utgjorde vittnesbörd om hurt lätt manskap och till och med underbefäl hos oss kan utbildas, hvaremot man inonm dem äfven lärt sig inse, hvad för öfrigt dess: dagars erfarenhet i norra Amerika vitsor dade, att officerare icke kunna skapas i et: nu utan måste ha en sorgfällig militäris! bildning. Dessa talare hade derföre också. då då talat om en inskränkning i stående ar måns numerär i sammanhang med national beväpningens införande, just afsett att bere da möjlighet att åstadkomma me.a öfnin; för officerarne än för närvarande och må hända äfven ett större antal officerare. Nå got yrkande att mötet skulle uttrycka e opinion i detta ämne framställdes dock icke Under öfverläggningen hade dessutom hi Ekgren föreslagit ett amendement till hr Hed: lunds förslag, af innehåll att mötet skull uttrycka den åsigt, att det för nationalförsvaret vore af största vigt att vapen sprida: i landet; motiverande han detta yrkande ge nom att framhålla den omständigheten, at: om vid inbrytande krig de första åldersklas serna sammandroges för att med den stående hären till stam bilda den egentliga mo: bila armån, funnes likväl i alla delaraflan det qvar en ansenlig styrka vapenöfvad manskap, som, om vapen vore spridda i landet, kunde vid möjligen skeende landstigningar på våra kuster föra ett guerillakrig, son skulle göra det för en fiendtlig styrka ytters betänkligt att intränga djupare i landet Detta amendement, på hvilket man ansåg proposition böra särskildt framställas, för at: det skulie kunna komma under mötets om pröfning, vare sig hr Hedlunds eller hr Nor denfelts förslag till resolution blefve af mö tet antaget, understöddes af flera talare oci blef af mötet enhälligt bifallet. Derefter företogs till behandling det för slag till utlåtande rörande tredje frågan hvilket den nedsatta komilen afgilfvit. Di de af komiten föreslagna hufvudgrunder fö skarpskytteföreningars inre organisation in nefattade hufvudsakligen detsamma som, d: flesta, om ej alla, nu bestående föreninga: föreskrifvit i sina stadgar, så blefvo de sta punkter i komstens förslag knappast föremål för någon diskussion. Deremot ble den af komiten å bane bragta uniformstrå gan föremål för en ganska långvarig debatt. Komitn hade, för enhets åvägabringande föreslagit att man skulle förena sig om at till efterföljd rekommendera Stockholmsuni formen, dels såsom varande på det hela gan ska lämplig, dels derföre att Stockholms föreningen, såsom störst, hade svårast at beg en ändring. Vid den öfverläggning som härom uppstod, visade det sig emeller tid att i denna fråga, såsom i alla smakfrå gor, tycken och åsigter voro mycket delade så alt man egentligen endast i en punkt va allmänt öfverens, nemligen i lofordande ä snitten å.den Stockholmska vapenrocken met Mmedfälld krage. Dessa stridiga meningar gåfv. anledning befara, att något beslut i ämne knappast skulle kunna åvägabringas, och att om beslut verkligen komme till stånd, de: icke skulle: ha. synnerlig påföljd, hvarför flera talare föreslogo att man skulle låt: unionsfrågan alldeles falla. Då mötet emellertid. beslöt, att yttrande i uniformsfråga skulle -afgifvas, gjordes först proposition N komitåns förslag, som förkastades, hvarpå b: Ekgren, erinrande hrr deputerade huru föge sannolikt det vore att de föreningar, sot redan anlagt uniform, skulle ändra den samma med anledning af ett här fattadt beslut, föreslog, att man skulle inskränka sig till uttryckande af den önskan, att de nyc föreningar, som anlägga uniform och de ä dre, som besluta ändring af den nuvarande. måtte taga Stockholmsuniformen till mön ster. Detta förslag bifölls af mötet. För besluten rörande de af komiten före slagna hufvudgrunder för organisationen ha vi redan redogjort, likasom för besluten i några andra å bane bragta frågor, såsom en gemensam pointberäkning (enligt det a! Stockholms m. fl. föreningar följda system) : om iakttagande af armåns exercisreglemente vid de öfningar som verkställas; om inrät tande af instruktörsskolor m. m. Vi ha li kaledes omförmält såväl beslutet-om tryckningen af en sammanfattad redogörelse för förhandlingarne, som de helsningar med hvilka mötet afslöts och den bankett som Örebro skarpskytteförening och öfriga stadens invånare sednare:gåltvo för ombuden, hvarföre vi nu här afsluta redogörelsen för skarpskyttemötet i Örebro.