Aftonbladet – 16 oktober 1862, sida 2

ner att ega rum. Med anledning at hvad vi för ett par dagar sedan yttrade om de splittringsförslag, som junkercheferna och bland dem i främsta rummet den nu utsedde landtmarskalken, haft för afsigt att bringa å bane i representationsfrågan — hvilka planer äfven varit omtalade af N. Dagl. Allehanda och andra blad — har en insändare i gårdagens n:r af N. Dagl. Allehanda iklädt sig proprie boren för grefve Henning Hamiltons liberala sigter i representationsfrågan. Denna försäkran skulle vara mycket fägnande, i fall den komme ifrån ett mera trovärdigt håll; men då man vid ett sådant helt och hållet subjektivt intygande ovilkorligt måste taga i betraktande, hvarifrån det kommer, och sagesmannen, i hvarje rad af sin epistel, ehuru han denna gång icke begagnar den vanliga signaturen, alltjemnt framstår fullt oeh klart igenkänlig för hvarje tidningsläsare och han med skäl kan anses, om icke såsom den oskyldigaste, åtminstone såsom den godtrognaste bland menniskor, så torde man tills vidare göra rättast uti att icke fästa alltför stort alseende på hans utsago i detta hänseende, isynnerhet som det faktum, hr —n åberopar för densamma, nem ligen att grefve Henning Hamilton såsom ecklesiastikminister skall ha intresserat sig för införande af kyrkomöten, icke bevisar det allraringaste med afseende på förändrade åsigter hos honom i fråga om en politisk representationsreform. Ingen skulle högre än vi önska, att grefve H. Hamiltons vistelse i Danmark inverkat i någon mån modifierande på hans aristokratiska åsigter, men af hvad man allmänt försport finnes ännu ingen anledning att antaga något sådant. Qui vivra verra! Samme insändare, som af förklarliga grunder är en entusiastisk beundrare och förfäktare af alla partiella reformförslag som blifvit väckta af hr W. F. Dalman, har äfven tagit mycket illa vid sig deröfver, att vi med några ord påpekat det, såsom han sjelf medgitver, onödiga formväsen, som från riksdagen borttager så mycken dyrbar tid. Om man uppriktigt önskar en repre. sentationsförändring, så kan man icke A— menar den värde insändaren — tala ym e.b. surditeten af de former, i hvilka Åen vär varande representationen rörer sig, elle framställa det orimiga i de många tom: och f intetsägande fraser rika helsnings och komplimenteringstalen; i stället för at påpeka dylika och andra orimligheter böt man hålla sig till det eva nödvändiga, nem. ligen arbeta för hr Dalmans förslag Öm årliga riksdagar och för öfrigt i stum förbi dan afvakta detta kongliga Tepresenmtations förslag, hvilket insändaren sjelf nwved sina politiska trosbröder för icke längesedan för. klarade icke kunna framkomma, likssym de då gjorde allt för att förklena borgare. och bondeståndens initiativ i frågan samt de opinionsyttringar från alla delar aflandet, hvilka deraf framkallades. Det är icke mödan lönt att på slikt pjoller spilla många ord. Vi förmena icke dem, hvilkas förhoppningar alltid stå i jemnhöjd med deras önskningar, att inbilla äg sjelfva, att ståndsförfattningen xan falla, utan att man oupphörligen påpekar dess brister; för vår del anse vi det icke vara ur vägen att åpeka dessa, äfven om man icke vid hvarje tillfälle kan utbreda sig öfver alla, och vi föreställa oss att både Dagligt Allehanda och dess insändare skola under riksdaSOROS ANANAS EST AON ENTER