Aftonbladet – 15 oktober 1862, sida 3

fordra direktionens öfver Hjelmare kanaloch slussverk underdåniga utlåtande i anledning af interims-styrelsens för Hjelmarens och Qvissmarens sjösänkningsbolag underdåniga ansökning if den 8 November 1860 om nådig tillåtelse att rkställa sänkning af sjön Hjelmaren, i enliget med ett af öfverstelöjtnanten och riddaren I, A Sundmark uppgjordt förslag, och direktioen går nu att afgifva detta underdåniga utlåtande, hvari en af direktionens ledamöter; pemzen landshöfdingen och kommendören m m. riherre Carl Åkerhielm, icke deltagit, enär han, såsom landshöfding i Örebro län, förut underlånigt yttrande i saken afgifvit. Enligt det förslag, som af förenämnde interimsstyr2lse i underdånighet åberopats, borde vättenytan i sjön Hjelmaren sänkas till 4 fot 6 tum på bestämmande slussens vid Notholmen tröskel, ot under nuvarande medelhöjd, hvarigeaom för en beräknad kostnad af 412 850 riksdaer omkring 26.600 tunnland ansåges kunna blif tjenliga för odling och nära 2000 tonnland förvättras till skogsväxt. Dels genom yttranden, afgifna af sakkunnige män, dels ock genom mynligteters, kommuners och korporationers utlåtanten i denna fråga, hafva icke blott framhållits ie stadier, hvari frågan om strändernas omkring Hjelmaren befriande från vattenflöde sig befunnit; utan jemväl tvifvel och anmärkningar emot le i förenämnde förslag upptagna beräkningar blifvit framställda och fullständigt afhandlade, så att ett vidare ordande härom endast vore att öka det ändock ieke ringa omfånget af hithöande skrifter, utan att någon närmare utredaning af sjelfva saken derigenom kunde anses vunnen; och direktionen tror sig fördenskull med sin anderdåniga framställning lämpligast böra angifva och utveckla sänkningsförslagets förhållande till och antagliga inverkan på den för sjöfart emel lan nämnde sjö och Mälaren anlagda kanal, samt tet bolag, som besörjt kanaloch slussverkets ombyggnad och samma verk fortfarande underhåller. Härvid är likväl, efter direktionens underdåniga tanke, still en början nödigt att aktgifva på kanalens föregående historia, det nuvarande bolagets uppkomst och de privilegier, hvaraf det är i åtnjutande, samt de skyldigheer och förbindelser, som detsamma åligga; och en kort affattning häraf torde derföre anses vara if omständigheterna rättfärdigad. Ehuru man icke så noga känner tiden för Hjelmare kanals tillkomst, vet man dock att den ir särdeles gammal; att en ombyggnad deraf under Carl XI:s regering börjades. redan 1691, och efter tio års förlopp var fullbordad; att den sedermera, efter att hafva varit utarrenderad tid efter annan, år 1768 uppläts åt Örebro stad mot skyldighet af nytt iständsättande, hvilket gick för sig från 1770 tiil 1776; och att år 1816 grundades det bolag, som sedermera, med understöd af allmänna medel till det ansenhga beloppet af 730,060 rdr bko, år 1819 började och är 1828 fullbordade kanalens totala ombyggnad. och ännu har underhållet deraf sig ålagdt. Det erhållna statsbidraget, som i början lemnades såsom lån, skulle dock, enligt rikets ständers be slut, eftergifvas bolaget, derest det visade sig hafva, inom sex är från kanalens fullbordande, samlat och afsatt åtminstone 15,000 rdr bko till fond för kanalens framtida underhållande, och har det sedermera tillåtits bolaget fullgöra detta genom aflemnande till rikgäldskontoret för år 1810 af en i bolagets fastigheter intecknad skuld förbindelse å sagde belopp. Dierjemte ålades bo get att, genom årligt tiliskott och fondens förtning samt räntans kapitalisering enligt en at rikets ständer fastställd plan, föröka fonden till dess densamma efter 100 års förlopp uppgått vill något öfver tre millioner riksdaler riksmynt med skyldighet för riksgäldskontoret att emoitaga och förvara de till denna fond hörande sä kerhetshandlingar Jonan den sist omförmiälde ombyggnaden af kanalen cegde rum, hade f. d. statsrådet, vict amiralen m m, grefve B. B. von Piaten, på nådig befallning, förrättat undersökning å kanalch segelleden, och i det underdåniga yttrandt som han härom -afgifvit och hvilket finnes in råt blind de år 1816 på K: M:ts nådiga beallning till trycket befordrade händiingar rö ande Hjelmare stussverk, yttrar denneutmärkte nan, efter berkrifning öfver de i förra tider ut atte vattenmärken samt fallen vid Hyndevad och ofvanför Rosenholms qvarndam, följande: Alla dessa. jag vågar tillstå, förvånande upp iysningar, ätvensom märkenas omisskänneliga enstämmighet, de ständiga förnyade kl: gomålen. ch kanalanläggningens afgjorda bestånd elle: inderg ng. föranleda mig att i underdånighei inför Bders Kongl. Maj:t förklara min öfverty I: selse, ad matematiska skäl, vara: ati ten vattenyta Hjelmaren nu äger, alldeles ound-. sängelig för kanatanlöggningens bestånd och ullkondighet, är betydiigeh under hvad den at fs saturen varit, efter en betydlig rensning i strömnynningen, kan bevisas hafva egt rum, att kaialen aldrig varit något naturligt utlopp för ;Tjelmaren, eller bör blifva det, att dess vatten;pning eller stämning i och för kanalen tä ki en smisak, som, jemförd med Hjelmarens vat I. tenyta, kommer 1 ingen beräkning, att aldrig någon insjö haft ett friare utlopp än Hjelmarer har det, att alla föreskrifter om luckors uppdra sande för sjöns sänkning, ströngt efterlefda. göra för det åsyftade ändamålet lika litet til; som ifrån; att om en tan allmän strandegares klagan hördes och sjön sänktes ett par fot. I: så skulle väl derigenom den segelfart, som i år-1. hundranden bestått, förstöras, men inom 30 år li Jemmerropen förnyas, och då med mera sköl: ty lika som nu vore man då ej mera nöjd, hvar-Å: ken med den tillökning af land man antingeni tillfälligtvis fått, genom denna eller dylika sänk-s ningar, eller den man genom naturens långsam; t 1 s RER RA NR ET RANA IT UNS AR RN TT ä mare åtgärd, medelst uppgrundningar eller utloppets längsamma uppnötning erhållit; men deremot skulle nödvändigt de årliga öfversvämningar, som intet land helt undgår, blifva vida kännbarare för strandegarne, i mån af som Hjel1: marens vattenyta genom föregången aftappningi minskades, då deremot tilloppen förblitva de-j: samma; långt ifrån att hafva att beklaga oss öf-)4 ver våra insjöari det hela, äro de naturens skänk I1 åt vårt land, der de med våra starka snövintrar äro så många moderatörer, som på en gång emotI taga de ofantliga vattenmassoma, för att små-!l ningom afsläppa dem, och dymedelst afvärja de 1 ofantliga öfversvämningar, som så ofta härja( äfven mindre snöbetöckta länder; men med vårt I klimat och våra forsande strömmar skulle blifva l alldeles odrägliga: ett hufvudsakligt skäl af dell många, hvarföre dessa vårt lands naturliga till-1 hörigheter förtjena en vis styrelses uppmärksami het; och huru förlusten af.en sjötransport mellan hufvudstaden och Örebro, af omkring 70,0C0 i: skeppund årligen, skulle kunna ersättas genom : någon tillökning i äng kring Hjelmaren, blir i svårt uppgöra. i; tI följd af dessa fakta, hvilka underställas hvil; ken allvarlig granskning som helst, synes tydli; gen att de täta klagomälen öfver inskränkning : genom öfversvämning, mera grundar sig på allmänna oundvikliga naturfenomener, eller wvrängtan efter en ny tillökning till hvad man förut egt, än förlust härå m. m.; och får direktionen i underdånighet bifoga ett exemplar af detta grefve von Platens värderika betänkande. ! Uti Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående upprättande af ett hen till besörjande af Hjel-! mare kanaloch slussver! ET och fram! ; gena underhåll den 31 Juli 1816 heter det bland 4 RREVN FARS VRETA NE