Aftonbladet – 15 oktober 1862, sida 2

Det var det förfalskade brefvet frå Zärich. EurTE KAPITLET. Poststämpeln och stilen på utanskriften (ända till fullkomlighet lik originalet) ingåfvo mrs Lecount en aning om brefvets innehåll, innan hon hade öppnat detsamma Efter ett par. minuters uppehåll, för at lugna sig, läste hon underrättelsen om sin brors förnyade insjuknande, Hvarken i handstilen eller i brefvets sammansättning fanns någonting som i ringaste mån kunde ingifva henne misstankar om be drägeri. Hon hyste ej en skymt af tvifvel om att ej kallelsen till henne att infinna sig vid sin brors sjuksäng var oförfalskad. Hunden, hvarmed hon höll brefvet, föll tung: ned i hennes knä; inom mindre tid än en minut blef hon blek, föråldrad och ful. Tankar, långt skilda från hennes nuvarande syften och intressen — erinringar som äter förde henne till andra länder än England — till andra tider än dem, som hon hade tillbringat i tjenst hos andra menniskor, kastade från djupet af hennes själ sina skuggor åt ytan och på hennes ansigte syntes de mörka spåren af deras hemlighetsfulla gång. Den ena minuten förgick efter den andra och alltjemnt lyssnade tjenstflickan nere i köket elter att få höra klockan ringa. Den ena minuten förgick efter den andra, och alltjemnt satt mrs Lecount utan tårar och helt stilla — död för det närvarande, för det tillkommande — endast lefvande i det förflutna. Tjenstflickans inträdande, då hon okallad kom till slut, väckte henne ur sina tankar. Med en tung suck hopvek. den kalla, beäknande qvinnan åter sitt bref och började sysselsätta sig med det närvarandes pligter eh intressen. Hon afojorde frågan om att resa eller icke! resa till Ziirich, efter ett kort begrundandei af saken. Innan hon hade drag sin sto! ntill -fru-ostbordet, hade hon bectämt sigi ör alt.fara. s