Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 3

Löjtnant Lindhe ansåg alt skarpskyttarne sorde. med fullt förtroende till att konungen cj plig.a sig till regerigens fört t behofvet kräfde. or Rohde, som gått långt i önsk målet imotionär för kontant ersättning i Å gspenningar till hvarje skarpskytt), ville fven gå långt i förbindelser. Han ansåg att karpekyttekå:erna ovilkorligen borde förbinda Z aut tjenstgöra hvar helst i landet en fiende funnes och dit konungen kallade. Sedan först ,;eväringsklassen gått ut, blefve det skarpskytirnes tur. Under allmän TåNw-måste fredens rken hvila, då måste man gå man ur huse. Kajten Zettervall ansäg sk.rpskyttarne Sra förpligta sig att på konungens kallelse samlas äfven i fredstid. hädman Eljstedt (från Arboga) ansåg it det skulle vara ledsamt om skarpskyttarne, a redan frivilligt gifvit så mycket, EE så ycket. skulle behötva gifva och bjuda ännu rer. Mötet hade vid behandlingen af första ägan i önskningsväg uttryck hvad mötet anit nyltigt för sakens befrämjande, men mötet :ade, efter talarens uppfattning, icke uppställt ägra fordringar, till hvilka man måste köpa bial genom åtagande af förpligtelser, så beskafude, att de måhända icke accepterades af de aa som stode bakom här församlade nbod. Magister Sandberg ansåg att den vackrae Zorbindelse, kårerna kunile åtaga sig, vore ndelsen att befordra införande af vapenöfungar i skolorna. Instämde föröfrigt i allt huudsakligt med hr Eifstedt. Häradböfding Rubin från Örebro) ansåg det i sin ordning ant föreungarne redovisade for hvad de til låns erhål:t, men att de ej böra underkasta sig några viler derutöfver. Trodde föröfrigt att det ej så ;ycket vore oss sjelfva vi Lunde genom åtaande afsådana förpligtelser sem framställts, utan ynnerligast ett uppväxande slägte, för hvilket i äro en kärna, en stam. Vi kunna ej svara sr att desssa imiria det löfte, vi bundit dem till. Mugister Meijerberg ed att det viserligen skulle vara bäst om föreningarne kunde ga sig att i farans stund försvara täderneslanlet, utan begränsning till vissa områden; men mm än detta vore önskligt. är det likväl icke Smpligt och bäst vore derföre att i afseende å örsvarsområdena stadna vid hvad hva;je förening för sig stadgat. Bragte man nu å bane ya stadganden i detta hänseende, skulle man steruppkalla de allt annat än behagliga strider, om en gång rörande detta ämne varit förda. Falaren var förvissad att, om det gäller, gå nog öreningarnes medlemmar ganska nangrannt du aran kallar och fullt lika mangrannti som om vågra förpligtelser derom funnes i stadgarna Jet vore för många förbundet med stor uppoffing att fullgöra hvad man vu åtagit sig, hvilet bland annat innefattar attihändelse af upp: å a sig under krigsaärtiklarne. Ginge man fver, skulle man nödga t. ex. en mängd samiijefäder, som tillhöra föreningarne, att från em genast afgå. Talaren ville foröfrigt uttala len efvertygelse, att skarpskytteföreningarne i ieras nuvarande form blott vore första steget till ande af en landsstorm, ett uppslag till folk cväpningssakens genomförande i landet. Doktor Pallin (från Filipstad) befarade stt ombuden kunde komma att stå hårdt hos sina kommittenter om de åtoge sig någotmer än vad kapten Nordenfelt föreslagit. Bitall till åtilligt af hvad här blifvit föreslaget vore det mma Som att sätta repet om halsen på natio talbeväpningen. Litteretören Ekgren (från Stockholm) ade under öfverläggningen hört ifrågasättas hvad nan borde göra då det gäller landets vara eller ke vara. Han trodde dock att denna sorgliga ventvalitet, gom han hoppades skulle vara så flägsen som. möjligt, nu kunde lemnas å sido ör något. som mera låge inom detta mötes beogenbet att arhandla, nemligen frågan om skarpjttef reningurnes vara eller icke vara, hvilket rkligen kunde sättas på spel genom beslut såana som dem man här föreslagit till antagande. Det förefölie ve:kligen som om de talare, hvilka vär påyrkade åtagandet af nya förpligtelser, allt ör mycket förbisigo innehållet af kongl. förördningen den 8 Mars 1E61. Hade man månne, då tet yrkades att skarpskyttarne. om de vore uppbådade till aktiv tjensigöring, skulle förpligta ig att gå hvart som helst inom landet dit de pmmenderades, aktgifvit derpå att nyssnämnde irordning berättigar konungen att uppbåda sarpskyuarne icke blott då krig utbrutit, utan dan då rikets lugn af yttre fiender aliva ligen hotas? Jade man gjort sig reda för hvad det betydde. ut de friviliga skarpskytteföreningarne kunde mder en sådan pesiod, hvars långvarighet dei so1e omöjligt att förutse, kommenderas från sina semorter .t. ex. för att göra garnisonstjenst på uflägsna orter? Det hade väl Llifv.t sagdt, att nan skulle hysa fuilt förtroende till konunger itt han icke i otid slete familjebanden; men ta ren ville berätta huruledes han en gang under n debatt på vår svenska riksdag och vårtsven ska riddarhus hade hört en man, som nu intage: nm bland de främsta platserna inom administra ionen, yttra tll en konungens rådgifvare, i fråga sm ett föresloget stadgande, som skulle lägga en ;etydande makt i regeringens hand, att han viserligen hyste fullt förtroende till den nuvarand: geringen, men att man vid lagstiftning bords atse äfven förändrade förhållanden Det vor e ur vägen om äfven de frivilliga skarpskyt .eföreningarne, då de åtaga sig förpligtelser. tog betraktande möjligheten at förändrade förhål anden och bevarade åt sig all den frihet, som n dem tillerkännas. (Bifall) Det lede ick: got tvilvel att. såsom redan blifvit yttradt, nä let verkiig iller, skarpskyttarne icke tänkr nycket på bestämmelserna rörande områdena. vilka bestämmelser dock under vissa omstänligheter kunna vara ganska nyttiga. Öfver ående derpå till hvad som blifvit yrkadtifråge mi nya förpligtelser i fredstid, erinrade talare: tt erfarenheten redan. gifvit vid kanden hur: igt skarpskytteföreningar efterkomma önsk ingar, som till dem framställas rörande saker wvilka, om de funnits dem ålagda såsom förpliv elser i stadgarne, säkerligen skulle hafttill följ utt föreningarne aldrig kommit till stånd. Så: unda hade Stockholmsföreningem. då den erfo ut konungen önskade att den skulle deltaga evyn på Ladugårdsgärdet och att den skull söra vakt i hufvudstaden under en fältmanäver senast förklarat sig dertill villig, och det hade ick: sports annat än att den fullgjort sina åtagange: nl vederbörandes belåtenhet; men talaren trod:i. ig bestämdt kunna försäkra. att om istadgarn statt en förpligtelse för föreningen att göra gat nisonstjenst i Stockholm under öfningsläger elle: gande