Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 3

sinnigt .blottställa er genom några försök at hitta gåtans nyckel. Fursten känner för öfrigt djupt, i hvilken förbindelse han står till er, genom den i er och oss lika opåräknade stora tjenet, som ni har gjort bkonom, och han har alltjemt varit angelägen att fiuna något tillfälle att återgäda den. M n hans höghet har aldrig egt tillgångur efter sivt behof; och för närvarande är han inskränkt till hvad hans gods i Frankrike afkastar. En herre af hans förtjenster kan utan tvifvel påräkna bättre da ger framdeles; men för bärvarande har han blott att säsom tecken till sin tacksamhet erbjuda er dessa begge bankosedlur på t.sen irancs hvardera. Härvid ade Dumont de begge franska sedlarne i min hand. Jug afslog icke anbudet. Lotta och vår bosättning kuude icke lida gerom denna förstärkning i vår kassa; och — hvad som icke. var minst vigiigt — g hade med detsamwa kommit ihän dem hemska drömmen om mitt varsel. cOch godnatt nu min vän! — fortsatte Dumont — var god och glöm ej att slå igen bakporten.4 Jag erfor sedermera, att fursten hade lyckets utverka sig våd i Ryssland och föigen s ti ryska gods: men han hade efterlemnat icke obetydligt med oafslutade aflärer i nästan alla Löliens städer. Sjelf har jag numera tagit. min hand ifrån landsvägen. Det lönar icke stort mödan för kurirerna at tura om en eller unnan gäng om året med telsgramiwerna; och jag bar dessutom funnit utväg att draga försorg om mig och de mina på mindre älventyrligt och långt mindre ansträngande sätt.