Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 3

Presidente: Linecins proklamation gillas väl af de republikanska tidningarna i Ame och löjli tech ur bestämma om sina slafvar. och löjlig, eme erundlagsvidrig, emedan det siutsnde tilkommer hvarje stat E den både grundlagsvid ig dan om sydstaternas slafvar vilja blitva friv. å är det ingenting annat än deras herrar: öfvermakt, som kan hålla dem qvar islafve riet, och hr Lincola borde först hafva visu t han förmår bryta denna öfvermakt. — Times? yttrar rörande samma ämne: Toch med i denna kris uti kriget handla de vigtigaste underrättelserna om en ponur och icke om en militärisk åtgärd. Pres: denten Lincoln har skiljt sig från de san sude republikanerna och anslutit sig till de politik, som omfattas af de passionsrade z: loteraa inom det republikanska partiet. He: har utspelt sin sista trumf. Hans prokla mation är en politisk eftergift åt det repubbi kanska partiets abolitionistiska flygel. Me: det är mycket ivifvelaktigt om proklamatio nen är i politiskt afseende välberäknad Icke behötdes den för att ytterligare egpr söderns hat; men om någonting kunde beslämma södern att til det yttersta förisat: iget, så vore det just denna prokiamstion. Redan förebrå demokraterna predenten at proklamationen är grund agsvicunder det de sansade republikanein: ndra den såsom en åtgärd, som ej ku: :å något praktiskt resultat. På södern kon mer den ej att utöfva någon verkan, d: södern redan för långt tillbaka rustat s mot en ebolitionistisk regering i norden och detta afseende på lagstiltningens väg vidtag: alla möjliga förberedelser. I sjeltva norde: blifver proklamationen blott eu nytt eleme: till förvirripg, — Giobe ser i proslamat:cnen ingenting annat än signslev till eit slaikrig eller ett försök alt genom aft bota me en sådan signal ivinga södern till underk:: else, hvadan proklamationen är att an: som ett bevis på svaghet. Emancipatiousler just de stater, der ban ej ku: ngas till verkställighet annorlunda än ge som ett negerupprar. Stater, som stann: gvar inom unionen eller till denna återvända. hafva sin fulla fribet och kunna efter beha bibehålla eller afskaffa slafveriet; endast: de stater, som ännu efter den 1 Januari b:finna sig i uppror, frambålles neger-emancpationen såsom en skräckbild. Men sådar kan endast leda dertill,j att de hotade stuteruad ännu mer förbittras och uti de lojal: staterna farhåga och misstroende väckes. Kongress: n i Washington har för ick: lävge sedan antagit en lug om afskaffandk af månggiftet bland mormonerna. Newyorkska tidmngar råda nu presidenten Lincoh att ännu sålänge se genom fingrarna me: mormonerna, då de, om man blott icke frster sig vid månggiftet, äro goda anhäsgar: af unionen. Man finner nu alt sydstatstidningarna tillskrifva de konfedererade segern uti det sist: slaget vid Sharpsbury eller Autietam Creel såsom det äfven kallas. Om detta slag skri! ves från Newyork till Moniteuren: CFörlu sterna voro på båda sidor oerhörda, men sar polikt störst bland unionstrapperna, bvilk: beständigt gingo anfallsvis tillväga mot d: af artillerioch infanterimassor försvarad: höjderva. I det hela taget stannade förd:len obestridligen pä MClellans sida, eme dan han befriat hafvudstaden och fullkomligt omintetgjort expeditionen till Maryland Söderns generalstab har begått fyra fel: 1 alt han gick öfver Potomae innan Harper: Ferry var taget; 2) att han. hade spridt sinz divisioner i denna bergiga trakt på Potomac: strand; 3) att han icke besatte höjdern: vid Hagerstown med tillräckliga stridskrafte för att kunna motstå MCiellans angrepp til dess den stora armens samtliga divisione: hunnit inträffa, och 4) att han räknade pe fiendens låvgsaumhbet och lät ölverraska si innan han huonit sammandraga alla sim stridskrafter.