Aftonbladet – 14 oktober 1862, sida 3

— Mm ef OA vescherna under er hulvudgärd, och ej heller när. vi öppvade fönstret, kastade repen omkring fönsterposten och hasade oss ned. Det var först när jag bade dragit åt mig repen igen, fgripit ull eu stör och stängde till fönstret dermed nå ot bullersamt, fom de stämde upp sitt nattliga skrål. Sannerligen störde de er djupa sömn för några ögonblick, För öfrigt snappade vi väl undan edra depeecher, men vi plundrade er ändå icke, 10 Ri etruxt skall inse. Hans höghet och jag ilade vidare, såsom ingen tysk skule kunnat förn:å. I en stad i vestra Polen skaffade vi oss mera passande kurrkläder; och depescherna lemnade vi ganska riktigt fram till hans exellens krigsministern i Paris, enligt adressen på dem; det skedde icke mindre ön 27 ummar före er ankomst dit med peictrsburgergazeiten, Jag vet, att händelsen har föranledt h. ex ministern till litet skämt öfver h. ex. am bussadören, och sannolikt er sjelf till åtskilliga fundermgar; ty furst Teodor i sin kurirdrägt, med sitt skägg och fin peruk — händelsevis af somma förg som ert skägg och hår — hade ett sådant syskontycke med er, att när ministern och lans husfolk ingo se er för första gången, trodde de somiligen ait de sågo er för den andra. För nt icke väcka upjseerde och ge anledning till onödics föriler osar och efterspan nzar, hade vi dessutim dragit försorg om, att man trodde en ytterligare depesch vara aut omedelbart törvänta öfver Belgien. Huru med fallt detta hävgde tillsammans, måste ha ltörefallit cr fom en gåta: men jag kände tilhäckliet er ft rsigiighet och klokhet, för att veta att ni icke skulle lätt