Aftonbladet – 13 oktober 1862, sida 3

priser formen af medaljer. som skuile bäras på eg s som det hade blitvit offentligen föreslaget. Kapten Staf (från Wadstena) in: tå nde med kapten Nordenfelt och trodde att uv af denne föreslagna åtgärder sku:le mäktigt befrämja rörelsens utbredning på landsbygden. Kapten Frenell ifrån Hudiksvall) lade isynnerhet vigt på erhållande af aflöning åt instruktörer, Lojtnant Lindhe (deputerad för Norra Dahls -karpskyttekår) förordade en framställning der: om att deputerade af skarpskytteföreningarne må erhålla tillstånd att deltaga i armåens öfningar för att utbilda sig till instruktörer och befäl vid skarpskyttekårerna. Frih. Mannerheim lade ombuden på hjertat att man ej borde afvika en hårsmån från frivilligeten och trodde det derföre vara betänkligt att frågasärta det skarpskyttarne skola bivista arucens möten. De som äro i beväringsåldern hade dl pligt att göra det Vunne de dervid sådan. färdighet att de kunde användas till instruktörer, i så vore det bra, hvarom ej så vore det ej omöjigt att inom kårerna sjelfve utbilda instruktörer, wvilket talaren af erfarenhet funnit, då han inom en kår af 55 man trodde sig redan kunva säga utt han: kunde framställa åtminstone fem instruktörer. Magister Sandberg (från Halmstad) ville såsom vidrag af staten önska en viss mängd fri ammuniion alltefter skyttarnes antal, exercisgevär på iågot andra vilkor än hittills, mälskjutningsgeär åtminstone till tillverkningspris; måhända sostnadsfri instruktion. men, såsom särdeles vig1 t. ötvad och vederbörligen godkänd bevärings;nglings frikallande från exercis. Kamrer Bugge (fråa Trollhättan) instämde, önkande tillika ersättning åt öfverbefälhatvaren ör hans kostnader. Rektor Rohde (från Warberg) önskade kostvadsfritt: inst:nktion, befälhafvare. exercisgevär, tt mindre antal skjutgevär och derjemte slitvingspengar såsom kontant, årligt understöd, särdeles för skarpskyttar å landet, 15 rdr för hvar .;m året mot vilkor, att skarpskyttarne qvarstå nder bevaringstiden. Nu kostar hvarje bevä ingsynglings öfning på vida mindre tid säkert 0 rdr om året. hvaral vinsten tydligt framgin:e. Supponerande ett uppgifvet betydligt anal skarpskyttar, kom talaren till ett motsvaande, likaledes högst betydligt årligt understödsoelopp, som han önskade från statens sida. Kapten Zettervall (från Uddevalla) hade samma .nskningar. som hr Meijerberg och derjemte, att :n skarpskytteinspektör blefve tillsatt. Beträf:ande de at önskningarne följande förbindelserna nstämde talaren ned hr Nordenfelt, tilläggande let anspråk, ait föreningarnes medlemmar må jenstgöra i 5 år och förbinda sig att i krigstid å hvart helst de kommenderades. (Talrika rop sf: nej! nej!) Magister Sohlman (från Stockholm) förvånad 8 att då frivilligheten hade blifvit betonad såsom ev sen för mötet och yttrandena i denna riktning Aelsade med jubel, hade flera förslag dock är framkommit, som gå trivilligheten på lifvet: ut förvandla tverbefälhatvaren. skarpskytteförevingarnes förste man, till en löntagare; att mot litningspengar kapitulera på viss tid; att in sätta skarpskyttar 1 armen Instämde deri att sodt vore om något kunde ön för minskning if nuvarande skarpskyttars kostnader. nemligen enom bidrag till instruktörers aflönande och beedande af tillgång till ammunition. hvars anskafande för målskjutningar vållar en svår kontant atgift för de mimdre bemedlade. Hvad åter beräffar rubbning af bevaringsförhållandena så vore man vid berörande af den frågan inne på tt helt annst kapitel, än om hvadsom för skarp skytteföreningarne i deras nuvarande form och örhållanden kunde vara önskligt; man kom ne dervid in på frågan om nationallörsvaret i in helhet, ty en rubbning af nuvarande bevä ingsförhållanden kan näppeligen ske utan i sam nanhang med ordnande af en allmän folkbeäp:ing — en fråga, som icke bedömes på rak rm, utan erfordrar både statsmannaoch miliära insigter och allvarligt begrundanae. För trigt inskränkte sig talaren att. såsom enskild: skarpskytt. yttra åsigter och önskningar; varnande för beslut om de 2 första frågorna, i hvilka stockholmsföreningen icke ville deltaga, då de nåste anses menliga för saken, som nu står förnånligt i opinionen och vid riksdagen utan tvitvel blir föremål för många motioner och komner att intaga platsen närmast intill den törsta rågan för dagen, den om representationsretor uen — Hittills, sade talaren, är föreningarnes nsosition obeskrifligen vacker. Behåll den! Lå om j rörelsens fåtaliga fiender få något att taga nstör af! Må meningarne här uttalas och gälla. vad de kunna genom egen, inneboende kraft. nen afhållom oss från någ a anspråksfulla reso utioner! Votering. om sådan behöfves. blefve ;ckså svår att verkställa, då lämplig voterings rund saknas, alldenstund föreningarne skicka ,mbud utan någon bestämd norm alldeles etter -get förgodtfinuande ach Stockholms skarpskytte örening, om den skulle följt samma proportion om flera af de andra, bort sända, icke tre, utan 0 å 25 representanter. Kapten Frenell instämde med hr Sohlman i fråga sm yrkandet på lön för öfverbefälhafvarne, hvilka wan ansåg böra tjenstgöra af intresse för saken: ven deremot trodde han icke olämpligt att mar attryckte en önskan derom, att sk rpskyttarne illförsäkras underhåll då de i krig uppbådas til jenstgöring.. Han hade keys ån hört den fråg: ippkastas, hvem som skall underhålla skarpskyt arne i krigstid, och befarade a:t många athöller rån inträde af ovisshet i detta hänseende. Kapten Pålman (från Wexiö) ogillade på det estämdaste yrkandet om lön för öfverbetälhat varne. Började man med att begära anslag åt dem, skulle man sluta med att begära det fö; trumslagarne. Magister Hedlund (från Göteborg) ansåg öf verbefälhatvare utan kostnad för kåren ingalunda liktydigt med aflönad öfverbefälhafvare Den för Göteborgsföreningen t. ex. hade ickt bott på samma ort. således varit underkastac reseutgifter, som bordt ersättas: Vill staten lemn: ersättning åt öfverbefälhafvare för deras kostna der, innebär detta intet ingrepp i frivilligheten Denna innebär ju att man kan fritt gå in i och ut ur skarpskyttekårer, men ingalunda att man såsom medlem af sådan kår, får fritt följa egn: tycken i allt. Erinring om uttrycket fri skol gäng och hvad det innebär, torde reda begrej pen i fråga om skarpskyttens frihet. För öfrig iägga ju skarpskyttarne sjelfva banä på friheter genom böter 0. s. v. Den oriktiga uppfattnin gen af skarpskytteföreningars frivillighet berodd: tör öfrigt på vissa liberala traditioner, son man borde söka koma ifrån. — Lika med löjtnant Lindhe önskade talaren rättighet för v skarpskyttar att deltaga i arnens öfningar och ansåg frivilligheten icke såras af bifall ull sådu begäran. Deremo: vore åtagande af föreningarnt att vid krig tjenstgöra öfver hela riket olämpligt. Det skulle nödga en betydlig del af före ningarnes äldre, särdeles gifta medlemmar, ati draga sig tillbaka, för att ej möjligen kallas til: garnisonstjenst eller annan: som för tängre tid aflägsnade dem från hem och yrken. Frånvaron af ett så vidsträckt stadgande skulle i alla fall. om det gällde, icke hindra talrika skarpskytiar att gå in i armån eller en då uppstående frivil lig kår, benägen att gå hvart som helst. Skulle nåvon betvdlivare del af den manliva befolknin