Aftonbladet – 11 oktober 1862, sida 3

gästrummet skulle vara trefligare i en så kall natt. Men som hvarken min rang eller försigtigheten tillät mig att gå in på hennes förslag, begaf hon sig upp i vindsrummet för att ställa det i ordning åt mig. Jag kom ihåg dessa omständigheter eftcråt. För tillfället var jag glad öfver att få kasta af mig mina genomvåta utanplagg, sedan jag skjutit det tunga ekbordet för dörren, som öppnade sig inåt, men för öfrigt saknade lås. Depescherna lade jag un der min hufvudkudde och mina pistoler på en stol bredvid sängen. Kunde jag väl veta hvilka spioner, som möjligen följt mig i spåren? ; Jag hade ej fått en blund i mina ögon på mer än ett dygn, som jag tilibrogt på hästryggen; och det säger sig sjelft att jag insomnade djupt. Måhända var den: trefliga bädden en orsak till min dröm den. natten, alt jag spelade kort med franska ambassadörn, ryska utrikesministern och andra högtförnäma personer, och vann parti efter .parti. Den nattliga vaksamheten hos oåsslägtet belryggade mig redan innan jag Jade mig från allt obemärkt intrång i mitt sofrum 3; denna vaksamhet var bekant Och; berömd al tsedan den räddade Capitolium, och inunder mig befunnos tre tjog sådana väktare. Emellertid inträffade att hela ska ran stämde upp i en gemensam kör just när jag svepie åt mig femtusen franes från det gröna bordet. Jag flög uppur sömnen med en oredig löreställning att någon hade trängt sig in i min sävgkammare. Med ena handen grep jag instinktmässigt cn pistol, med den andra min depeschväska; men både den ene och andra fanns tillhands; jag kunde i mörkret känna tenndosan inuti väskan, och ruminet var tyst och äfven skumt, med undantag af en smal månstråle, som sken in