Aftonbladet – 7 oktober 1862, sida 2

fro år ur prinsens af Wasa lefnad. (Ur Snällposten.) 1799 den I November förkunnade kanonlundret för befolkningen i Sverges hufvudstad, att i konungaborgen var född en ätt ing af Wasastammen, sonen af det konunsapar, som tvenne år förut förenat sina öden, och som hoppades på lyckliga dagar både rör sig sjelfva och för sitt förstfödda barn. Skimret af tredje Gustafs dagar hade icke försvunnit, och fastän tjusare-konungen länge hvilat i Riddarholmskyrkans grafkor, låg dock öfver folkets sinnen ett återsken af hans lysande tid, så som en aftonrodnad ligger med sitt guldbrämade purpur ännu iänge sedan solen gått ned om synrretsen. Folket jublade öfver att en sonson af deras älsklipg var född till verlden och glädjen hördes ej blott från hofvets högsta dignitärer, utan ända ned från den fattigaste källarkunden jå Gröna Lund, so drack den nyföddes skål i svagdricka på kredit. Modren till den späda tronföljaren, Crottningen Fredrika Dorothea Wilhelmina, var oz endast 18 år. Sällan har någon drott ning såsom hon varit föremål 1tör folkets beundran och kärlek. Då hon vid 16 års ålder enkom till Sverge com brud, var hon så fager, alt Europa kallade henne för Nordens Helena och en snillrik författare säser att thon var den skönaste furstinna, som någonsin flätat sina lockar kring det svenska diademets juveler.? Den unge tronarfvingens födelse firades med en utomordentlig siåt både i hufvudstaden och hela riket öfver. Vid dopet bar enkedrottningen det kungliga barnet på ett med guldkronor broderact silfverhyende, birädd af hb. ex. f. d. rikskansleren grefve Sparre; släpet på barnkläderna u pbars af erefvinnan Hedv. Armfeldt; öfver barnet buro fyra öfverstar en himmel, assisterede af tolf uf konungens lifdrabanter. I slottskapellet förrättades döpelseakten af erkebiskop v. Troil, omgitven af biskoparne i Strengnäs, Lund och Göteborg samt ordensbiskopen, alla i full biskoplig ornat. Efter ankomsten till slottet: lades barnet på dess paradvagga i stora galleriet och svenska kronprinskronan der bredvid, på ett med blått sammet öfverdraget bord. De stora resterna slutades med lysande ordenskapitel. Hufvudstadens borgerskap skänkte, dagen till ära, ett kapital på 8333 rdr 16 sk. till — Danviken, till betygande af dess underdå. niga glädje, då rikets hopp är för framtiden stadgadt och befästadt, och grosshandelssocieteten skänkte 3000 rdr till stadens Gubbhus. Svenska akademien hade högtlidsfest ;å stora börssalen, och akademiens direkör, kanslirådet Adlerbeth behandlade i en oration detta ämne för hela rikets glädje. I landsorten täflade städerna med hvarandra i glädjebetygelser. Orationer, mid: dagar, baler, kanonsalut, illumination, transparenter, gåfvor till fromma suftelser och mycket. annat utgjorde, då som alltid, de yttre bevisen på den verkliga eller officiösa stämningen för tillfället. Vid de lärda institationerna gjordes tronarfvingens födelse till föremål för talarnes uppfinningslförmåga i konsten att variera sitt ämne. Medan teologie lektorn Hesselgren i Linköping talade om Sällheten af en ärftlig tronföljd? och bevisade sin sats tmed väl valda exempel ur flera rikens historia, hade borgmästare Planck i Skara tagit till ämne Sverges lyckliga tillstånd framför andra staters igenom K. M:te visa regering och det glada hopp H. K. HO. kronprinsens höga födelse riket tillskyndat,. och i Göteborg orerade mateseos lektorn Kullman öfver Sverges gladare utsigt vid detta sekels snartannalkande slut än de som visat sig vid de näst före och de tvenne under Gustavianska regeringen förflutna seklers utgång? — dervid den långa