Aftonbladet – 4 oktober 1862, sida 2

Sarhave nhalsvad, na yttrat, att nan ICse, sa länge det kunde undvikas, skulle taga hr von Bismarck till minister. Haru detta ändock kunde ske, derom-skola fö!jande hittills föga bekanta fakta upplysa. Hr von Bismarcks avkomst inträffade under ministerzrisen, för hvars ursprung och bestämmande motiver jag i mitt förra bref redogjorde. Till följd af den episod, under hvilken ministeren låtsades gå kammaren till mötes med några eftergifter, ansåg grefve Bernsiorff regeringen af sin heder förbunden att nu verkligen göra några ytterligare eftergifter. Konungen kunde ej öfvertalas dertill, och grefve Berastorff, som dessutom alitid önskat sig bort såsom sändebud i London eller Paris, ingaf sin afskedsansökning. Man var i stor förlägenhet på hö gre ort. Hr von Bismarck begagnade sig deraf för att erbjuda sig till platsen, på hvilken han, såsom nyss nämndes, länge med ifrig längtan väntat. Han gick konungen formligen till mötes och förstod slutligen öfvertyga denne att det skulle lyckas honom, den ur junkerpartiet utgångne diplomaten, att i spetsen för en junkerlig ministåre komma på det rena med kammaren. Hr von der Heydt, sade han, hade genom fortsatt, fruktlös eftergifvenhet försämrat ställningen och blott gjort kammaren öfvermodigare. Man måste gå till väga på annat sätt med denna kategori af motsträfviga embetsmän och kretsdomare. Författningen tillåter att, om representantkammaren öfver måttan nedsätter budgeten och herrehuset derpå förkastar den nedsatta budgeten i sin helhet, regeringen fortsättes med den förra budgeten. (Detta är, såsom man vet, den jesuitiskt sofistiska tolkning af författningen, med hvilken Kreuzzeitung och konsorter hela sommaren i ända undfägnat sina läsare.) På detta sätt skulle oppositionen krypa till korset. I rätta stunden skulle man också genom en förnyad upplösning af kammaren aftvinga det på författningsstriden uppledsna landet en medgörligare kamm: re. Man måste i alla händelser icke gilva efter, utan genom att kraftfullt bibehålla den konservativa ståndpunk ten imponera på demokratien. — Dessa och dylika förespeglingar föllo i smaken på högre ort, der en längre närd förbittring öfver de liberala partiernas fasthet rådde. Hr von Bismarck tycktes vara just rätta mannen för situationen, och han bief utnämnd till ministerpresident, för ögoblicket tilla vida:e, emedan furst Hohenzollein, som redan i sistl. November månad begärde atsked, hitills ännu icke definitift erhållit det. Nu har det beviljats honom, och hr von Bismarcks utnämning till definitiv ministerpre sident och utrikesminister kan. i hvarje ögonblick väntas. Betecknande för ställvingen är, att kronprinsen, hvilken man ej kan frånkänna liberala tendenser, icke vill ha någonting att skaffa med den Bismarckska kombinationen. Han her misslynt och nedstämd rest till Reinhardtsbrunn v.d Gotha till drottningen af Eogland. Om haus samtal med konungen på sista tiden berättas förunderliga saker. Konungen nedtystade vanligen prinsens invändningar dermed att han hotade att nedlägga kronan — ett oemotståndligt argument för den kärleksfulle och i trogen vördnad för familjbandet uppföstrade sonen. Konungens tronafsägelse skulle dessutom i politiskt afseende vara högst betänklig, ty omkring den afgingne fursten skulle armen samla sig, hvilket alltid skulle bereda den nya regenten en evår ställning. Huruvida deticke längre fram under förändrade förhållanden, i fall det lyckas junkerpariiet att komma till väldet, skall gå derhän, skall framtiden visa. Några politiei äro böjda för att tro något sådant. Till slut måste jag nämna, att optimisterna fortfarande påstå att hr von Bismarck ännu icke sagt sitt sista ord. Han skall om någon tid förvåna verlden med en liberal politik inom landet och en diversion i stor stil mot utlandet. Hans junkerliga uppträdande inuvarande ögonblick har blott varit för att vinna konungen, hvilken han vill beherrska lika väl som sina liberala motståndare. Denna rosenfärgade åsigt kan så till vida innehålla ett litet korn af sanning, som hr von Bismarck framför allt vill örrske och man nog kan tilltro honom vilja försöka med en liberal eller ätminstone med liberala färger skyltande regering, i fall detta ej skulle låta sig göra med Kreuzpartiet emot landets önskningar. Men hvilket misstroende en sådan äfventyrlig och otillförlitlig karakter måste ingilva, är ögonskenligt. Baierns och Wiirtembergs genmälen å det sista preussiska svaret af den 26 Augusti ha för några dagar sedan inträffat i Berlin. Dessa stater framhärda i sitt motstånd och afslå handelsfördraget. med Frankrike. Huru denna svårighet skall häfvas kan ännu ej förutses. Hos oss upptages nu uppmärksamheten af den inre krisen. P. S. I representantkammarens plenum i dag förklarade hr von Bismarck, att han var bemyndigad att återtaga budgeten för är 1863, på det att icke den fredliga lösning regeringen önskar, skulle genom ett förnyadt förkastande af militäranslaget ännu mera försvåras. I början af nästa plenum skall reseringen framlägga de äskade anslagen för 1863 och 1864 äfvensom ett lagförslag om armåreformen, hvari de väsendtliga vilkoren ör denna bibehållas. Förklaringen öfveremnades till budgetut-kottet, som sammanrädde kl. 11. Miristrarne upprepade sina redliga försäkringar. Utskottet ajournerade ig till i morgon afton. Utvägen att draga it på tiden, vid hvilken ej synnerligen mycet kan åtgöras af kammaren, har härmed vörjat. Krisen är undanskjuten för några reckor. Mera med nästa post. —— Den tillförordnade regeringen hade i sår på förmiddagen sammanträde. ——— — Chefen för finansdepartementet har.