Aftonbladet – 1 oktober 1862, sida 3

Mr Noel Vanstone tillslöt sina ögon under en stum förtjusning. Då han åter öppnade dem, var kaptenen redan utanför grinden på återvägen till North Shingles. Så snart han kade kommit in i sitt eget hus, skyndade mrs Lecount ned från sin plats vid fönstret, der hon ganska riktigt stått på vakt, och gjorde sin husbonde den fråga, som kaptenen hade förutspått. Det svar hon fick ingaf henne blott en sög og nemligen att det ej varsanning, och hon återvände till sitt fönster, för att mera uppmärksamt än någonsin bevaka grannarne vid North Singles. Men till sin stora förvåning fick hon, innan en halftimme hade förflutit, se en tom vagn stanna vid mr Bygraves port. Reskoffertar blefvo utburna och fästade på vagnen. Miss Bygrave kom ut och ihtog sin plats deri. Hon åtföljdes af ett mycket stort och axelbredt fruntimmer, som tushällerskan förmodade var mrs Bygrave. Dernäst kom tjenstflickan och stannade på gården. Den sista i huset, som blef synlig, var mr Bygrave. Han stängde husporten och bar nyckeln tili en bostad i närheten, der North Shingles egare bodde. Vid återkomsten nickade han åt tjenstflickon, som tog vägen bortåt något af den lilla stadens sämre bebygda qvarter, cch steg upp i vagnen till de båda damerna. Kusken intog sin plats och vagnen försvann. Mrs Lecount lade bort sin operakikare (genom hvilken hon noga hade följt dessa tilldragelser), med en förvirring och hjelplöghet, som hon nästan blygdes att erkänna för sig sjulf.. Orsaken til mr Bygrayes beslut att så hastigt tömma sitt hus i Aldborough på alla lefvande varelser var en ogenomtränglig gåta för henne. (Forts. följer.)