Aftonbladet – 30 september 1862, sida 3

t fabriksarbetare, i gatuhörnen. Polisen sking!rade folkhopen, men den samlade sig åter på andra ställen, och innan polisen hann anlända, vero fönsterrutorna i predikanten i Hannas kyrka redan inslagna. Hanna är t bekant för sina häftiga utfall mot katolicismen. -Polisen gjorde hvad den förmådde, imen flera konstaplar blefvo svårt sårade ge:nom sgenkastning. Upprorsakten upplästes :flera gånger, men lemnades utan gehör. På torsdagen utöfvade orangisterna repressalier, j oaktadt 200 konstaplar och 700 man miliitär stodo under vapen. Fönsterrutorna inI slogos för egaren och redaktören af den li: berala tidnipgen Whig; lyckligtvis var fajmiljen borta, ty stora tegelstensstycken och gatstenar inkastades i rummen. På Char;lottegatan lemnades ingen enda fönsterruta oinslagen; orsaken dertill tros vara, att hu;sen på denna gata tillhöra en kstolik, hr i Coyle; hans protestantiska grannar sökte förgäfves skydda honom; han blef svårt sårad. På två andra gator blefvo 20 hus illa tilltygade, och 1 sin ifver gjorde pöbeln ingen äskilnad mellan protestantiska och katolska hus. Ännu på lördagen och söndagen fortforo oroligheterna. Oaktadtensqvadron husarer och nära 400 man infanteri patrullerade, föreföllo dock blodiga konflik,ter mellan orangister och katoliker, och fönsterrutorna sönderslogos ytterligare i en ji mängd hus. På söndagsaftonen kastades sten på fredsdomrarne, som begifvit sig in i folkhoparne, och upprorslagens förnyade uppläsande framkallade blott skratt. I ITALIEN. Från Turin berättas följande om mimistårens ställning och Italiens utsigter för den närmaste framtiden: General Durando gör sig inga illusioner i fråga om resultatet: af hans noter, och han tänker derföre med allvar på att ingifva sin afskedsansökan. Måhända kommer han att efterträda grefve de Launay i Berlin, sedan denne öfvertagit ambassadörsbefattningen i Petersburg. Utrikesportföljen kommer i sådant fall att öfvertagas af Ratazzi sjelf, så vidt han ej vill begagna sig af tillfället att liktidigt med sin kollega nedlägga sitt embete; Confortis afskedsansökan har blifvit beviljad. Man talar om Minghettis inträdande uti kabinettet. Kammaren kommer ej att upplösas, men sessionen afslutasz, och kabinettet skall begagna den sålunda vunna fristen så väl som omständigheterna tillåta. Men då emellertid enligt all sannolikhet föga nu kan vinnas i Paris på diplomatisk väg, och den förberedda kraftfulla noten troligen kommer att röna samma likgiltiga mottagande som Durandos cirkulär, så är allmänheten lifligt intresserad att få erfara hvad som sedan kommer att företagas af regeringen.? Ryktena om ett tillämnadt statsstreck hafva äfven framträngt ända hit, och de, som misstänka dylika planer, hänvisa på de många beslag, som blifvit gjorda på garibaldiskt sinnade blad, såsom utgörande en praktisk förberedelse för införande af franska förhållanden. Men säkert är att Italien icke har att befara något dylikt, fastän obestridligen Ratazzi varit oklok nog att låta militärpartiet tillvälla sig ett öfvertag för ögonblicket. Ty elementeroa till utförende af ett dylikt vågspel saknas här fullkomligt, och isynnerhet kan man med full trygghet lita på Victor Emanuels lojalitet. Sannolikt skall man inom kort sända en ny delegerad till Paris för att återknyta de afbrutna underhandlingarne rörande ett handelsfördrag mellan Frankrike och Italien. Kejsar Napoleon har sjelf yttrat att han är lifligt intresserad af att fördraget kommer tillstånd, och hr Fould skall väl derföre nödgas gifva med sig. Prins Napoleon och prinsessan Olotilde hade den 24 dennes ankommit till Turin. De mottogos på bangården af konungen, prinsessan Pia, prinsen af Carignan, den kungliga hofstaten, franska beskickningen, Portugals utomordentliga sändebud samt ministrarna och stadens kommunalråd. Nationalgardet bildade spalier på gatorna. Prins Napoleon och hans gemål mottogos at folket med hänförelse. På aftonen var staden praktfullt illuminerad. AMERIKA. De förluser, som Sigels kår lidit i sårade, döde och saknade uppskattas till omkring 1000 man. Sigel hade lyckats rädda hela sin träng. Herald berättar att Sigel begärt afsked i anledning af missbelåtenhet med sin ställning till general MDowell. Officerare, som återkommit från Rappahannock, ha berättat att, då MDowell under en träffning vid Rappahannock befann sig i en ex-! a ställning, men ingalunda var starkt: otad eller hade en oförsvarbar position, såg Sigel honom plötsligt svänga en hvit näs luk. Sigel, som blef högeligen uppbragt öfver denna handling af feghet eller förräderi, red genast till hjelten af Bulls Run? och tilltalade honom med skarpa ordalag. MDowell svarade att rigel borde sköta sina egna angeiägenheter samt drog sin värja. BSigel sköt då på MDowell och kulan träffade värjklingan, som sprang. I följd af den fiendskap, som sålunda upp-i stått mellan generalerna, vilja de ej mera! tjena tillsammans inom samma armåafdelning. Homliga utskottets förhandlingar vid valriksdagen i Örebro 1810. (Forts. fr. torsdagsbl.) Statsrådet Adlersparre ansåg för sin del Hans; nrehlanoht regerande hertigen af Holstein Ain. 1