Aftonbladet – 30 september 1862, sida 3

mål var uppnått, sköt han åter ned den lille: mannen i sin länstol och återvände till det vigtiga ämnet för samtalet — mrs Lecount. tFör att ännu en gång vidröra den svårighet, som vi ej ännu hafva besegrat, sade kaptenen, så låtom oss antaga att jag gör våld på mina egna åsigter och lelnadsvanor, att jag låter de bevekande skäl, som redan äro nämnda, hafva något inflytande på mig och att jag således bifaller er önskan att blifva förenad med min niece, utan mrs Lecounts vetskap. Tillåt mig attidetta fall fråga hvilka utvägar, ni föreslår till vinnande af detta mål? Jag har ingenting att föreslå, svarade mr Noel Vanstone alldeles handfallen. 4Skulle inte ni vilja föreslå något i stället för mig ? Ni fordrar en allvarsammare sak än hvad ni sjelf kan förmoda, mr Vanstone. Jag gör aldrig en sak till hälften. Då jag går till väga med min vanliga redlighet, är jag, som ni redan har funnit, uppriktig ända till oförsigtighet. Då deremot särdeles törhållanden tvinga mig att handla på ett motsatt vis, så kan inte en räf vara slugare än jag. Ifall jag på er uttryckliga begäran skulle taga af mig min ärliga engelska frack och sätta på mig en jesuitrock, om endast af deltagande för er obehagliga ställning jag samtycker att hjelpa er med bevarande af er hemlighet, så vill jag icke hafva att skaffa med några onödiga betänkligheter på er sida. Om jag vågar allt,fsir, så får ni också lof att göra detsamma! Ja, för all del, jag vågar hvad som helst4, sade mr Vanstone mycket raskt, blott med förbehåll att ni gär förut., Jag har ioga betänkligheter vid att hålla Lecount i okunnighet. Men hon är fördömit slug, må ni tro. Hur skall det nu ske?