Aftonbladet – 30 september 1862, sida 3

Not. publicus. LANDSORTS-NYHETER Upsala den 26 Sept. Torsdagen den 18 dernes mellan kl. 10 och 11 på aftonen nedbrann helt och hållet handelslägenheten Penningbro, belägen på Gränby bys egor i Almunge socken och tillhörig handlanden C. F. Johansson, hvilken för tillfället befann sig på en resa till Stockholm. Jemte byggnaderna blef äfven all lösegendom, med undantag af något silfver och möbler, lågornas rof, och som handelsboden i anseende till egarens bortovaro var stängd och alla luckor tillskrufvade, kunde ej heller något af varulagret, ej ens handelsböckerna räddas. Det ruskigaste härvid är dock att elden, som började i stallet, anses vara Sp genom mordbrandsanläggning, och lärer genom dylik anläggning brandskador förut timat i samma by, såsom det tros anlagda af samma person. Så väl byggnaderna som varulagret lära vara brandförsäkrade. Falun den 27 Sept. 1 början af veckan afbröts den dittills vackra väderleken afen temligen stark kyla, som ännu under nätterna fortfar. Resande från Mora berätta att deistädes och i Elfdalen redan fallit snö. Nyköping den 26 Sept. Kreatursmarknaden i gär var gynnad af klart, men kallt väder, PENN PTE AND RIKET HE sin gäst. Mr Noel Vanstone satte sig ned och läste följande: Högtärade fru! Det är med största ledsnad, jag måste underrätta er om att er bror, sedan jag sist skref, har fått ett recidiv. Symptomerna äro så betänkliga, att jag anser det vara min sorgliga pligt att uppmana er till att genast resa ht. Jag uppbjuder all min förmåga, för att hämma sjukdemens förnyade framsteg. och ännu har jag ej föriorat alit hopp: Men jag kan ej med godt samvete lemna er i okunnighet om denna inträffade försämring hos min patient, som kan sluta på ett beklagligt sätt. Jemte det djupaste deltagande, förblir jag .—4 Kapten Wragge afvaktade med någon oro hvilken verkan detta bref skule fram bringa. Ehuru lågsinnad, sjelfvisk och feg, vore det ju möjligt att Noel Vanstone skulle finna någon betänklighet vid att utöfva ett sådant bedrägeri emot en qvinna, som till honom stod i ett sådant forbållande som mrs Lecount. Hon hade tjenat honcm troget — huru egennyttiga hennes bevekeisegrunder än m hafva varit — hon hade, alltsedan han var en ung gosse, vårdat hans fars hus och åtnjutit hans fulla förtroende; hon lefde nu under hans :beskydd. Skulle han icke erinra sig detta? Och då han erinrade sig det, var det väl troligt alt han utan tvekan skulle skänka sitt bistånd till den komplott, som nu föreslogs honom? Utan att sjelf veta det, hade kapten Wragge ännu nog tro på mensklig heder för att tvifla derpå. Men till hens, förvåning, och vi må: ste tillägga, till hans belåtenhet, befunnos dessa farhågor vara alldeles grundlösa. Det enda intryck, som brefvet gjorde på mr Noel Vanstone, var en liflig b.undran för sin väns ypperliga id och en ifrig fåfänga af at sjelf få hedern af dess utfö