Aftonbladet – 30 september 1862, sida 2

Hvarföre skola vi alls berä:ta det för mrs Lecount? frågade han. CHvad har hon för rättighet till att veta det? Kunna inte vi gifta oss, utan att hon skall få reda på den saken? Och kan ej någon annan sedermera berätta henne alltihop, då vi båda äro så långt borta att hon icke når oss?4 Kapten Wragge emottog detta förslag med ett uttryck af öfverraskniug, som högligen hedrade hars ovanliga förmåga att be herrska sitt minspel. Under hela samtalet hade det varit hans förnämsta syftemål att komma till denna punkt eller, med andra ord, att låta planen om att hålla giftermålet hemligt för mrs Lecounat utgå från mr Noel Vonstone och icke från honom sjelf. Ingen visste bättre än kaptenen att den enda ansvarighet, som en svag man kan förmås att hålla, är den som man beständigt kan påminna hsanvum om att han ensam står i borgen för. Jag är van att sätta mig emot allt slags hemlighetsmakeri, sade kapten Wragge. Men äfven för den strängaste regel finnas undantag och jag måste erkänna, mr Vanstone, ait er ställning härvidlag är ett undantag, om något skall vara det. Den utväg som ni har föreslagit — ehuru obehaglig den synes mig i allmänhet, och ehuru det. verkligen sätter mig i bryderi att sjelf olifva indragen deri — denna utväg, säger ag, skulle ej allenast bespara er ett rätt ulvarsamt obehag, minst sagdt, utan äfven kydda er för de öfverdrifna påståenden om vengar af er hushållerska, som niredan har ;mnämnt. Båda dessa mål äro af vigt att ippnä — för att ej ens nämna befrielsen rån all oro hos mig röraude min nieces lifvande lycka. Men från en annan sida etraktadt, så vore det alldeles nödvändigt utt ett giftermål som firades i sådan tysthet