Aftonbladet – 30 september 1862, sida 2

— Den danske musikern Malhison-Hansen från Roeskilde legitimerade sig i går, då han gaf en temligen besökt orgelkonsert i Tyska kyrkan härstädes, som skicklig orgelspelare. Han eger ett korrekt och gediget föredrag, stor färdighet och en god, vänlig, redig fantasi. M. H. visar sig i utmärkt grad genomträngd af sannskyldigt skönhetssinne: af emaken för det välljudande. Genom dessa egenskaper lifvas hans spel. Eno särdeles varm ådra och en: rytmiskt ovanligt städad fart ställer hr M. H:s fanasi högre än ett stort antal andra skickliga orgelspelares mera el er mindre virriga, afsigtligen tillkränglade fantasier. Ötverhufvud synes hr M. H. vara mera estetiker än eceutlig vurmare för den ytterst konstfullt sammansatta musiken. Icke desto mindre föredrog han bland annat ett par af Seb. Bachs formarpetade tonsättningar högst berömigt. ut modernare variationer, af beskaffenhet som de, hvilka afslöto konserten (på orgeln städse ett farligt och oländigt fält), utförda på Roeskildes praktfulla stora orgel, med rika tillgångar på register-ombyte, torde göra mera verkan än de kunde göra på den lilla, med sköna solo-stämmor blott sparsamt utrustade Gertruds orgeln, förstås af sig sjelft. Men dessa variationer (öfver Haydns österrikiska folksånåg) uppträdde ju endast i egenskap af en efterrätt, och säkert är att hr M. H. med denna orgel gjorde hvad göras kunde. I det hela hörde man en värdig musik. Äfven hr M. H:s egen komposition var vacker och värderik. Utom ett par sångnumror, utförda af hr Willman och en ung musikälskarinna, spelade hr M. H. sjelf 5 sånger, newligen: 1) Fri fantasi. 2) Choral med preludium och variationer. 3) Toccata och Fuga, af J. Seb. Bach. 4) Dronning Dagmar, eller Genklang: från Frederik VI:s bisättning i Roeskildes ; domkyrka.