Aftonbladet – 29 september 1862, sida 2

i spanmålshandeln. Djupt beklagande de lidanden, som deraf blifva en följd, böra vi likväl icke underlåta att uppmärksamt aktgifva på de lärdomar, de erbjuda, och framhålla dem till allvarligt begrundande för de många — äfveu eljest ganska förståndiga och upplysta — personer här i landet, ,som af missförstådt eget intresse låta förleda sig att förbise handelns och spekulationens naturliga lagar och icke upphöra att klaga öfver den fullkomliga frihet i handeln med lifsförnödenheter, som numera hos oss j eger rum, och som uppehållits af regeringen med en fasthet och konseqvens, som är alt räkna till dess största förtjenster om fäderneslandet. Mångfaldiga gårger ha vi haft anledning erinra derom, att tillvaron af tullar och andra hämmande band, som under. vanliga förhållanden fördyra lifsförnödenheterna , städse föder hos massorna det anspråket på regeringsmakten att, då nöd och hård tid inträffor, hon också då skall träda emelJan för att bidraga och sänka priserna under hvad de på grund af förhållandena ha benägenhet att blifva, samt att anskaffa den vara, som hotar att tryta. Genom denna påtryckning alstras också städse hos regeringarne i länder, der ställningen är sådan, en känsla ef ett slags pligt att ingripa och försöka vidtagandet af mått och steg för alt, såsom det heter, lindra nöden. Så har nu äfven händelsen varit i Finland. Knappt hade underrättelserna ingått om frustens härjningar och den spanmålsbrist, som deraf skulle blifva en följd, innan regeringen trodde sig böra hasta till med understödsåtgärder. Och som hon förut lagt hämmande band på handeln, företog hon sig nu ganska riktigt att försöka hjelpa handeln genom understöd åt köpmännen, meddeladt på sådant sätt, att de erhöllo räntefria lån af statsmedel till spanmålsuppköp, mot vissa förpligtelser i afseende å det pris, till hviket varan borde tillhandahållas folket. För kortsyntheten skall nu detta tyckas vara mycket vist och mycket menniskovänligt handladt, och det lider icke heller rin gaste tvifvelatt styrelsen varit ledd af de bästa bevekelsegrunder och afsigter. Men redan börjar det af följderna visa sig att de vidtagna understödsåtgärderna, såson; alla mått och steg härflytande från ett grund: falskt system, ledt derhän att de förvärrat det onda i stället att afhjelpa nöden. Orsaker och verkningar ligga härvid för öppen dag. Statens inblandning i spanmålshandeln har qväft den enskilda spekulationen. Meddelandet at räntefria lån åt en del köp män afhöll andra från att införskrifva säd, ty den som skulle röra sig med penningar, hvilka ränta måste erläggas, kunde icke oppas uthärda täflan med dem, som hadz i; sina penningar räntefntt. Dertill kommo ideisamband med låneförsträckningarne stående prisregleringarne, hvilka måste än ytterligare afskräcka all verklig spekulation, ; hvilken uppstår endast der, hvarest köp. mannen är viss att inga godtyckliga åtgäri der förhindra att den vara, om hvilken fråga jär, får gälla hvad den kan. Följden har blifvit att knappa t någon annan säd blifvit anskaffad än den, som kunnat åstadkomi mas genom uppköpen af dem, som fått låneunderstöd och som detta befaras vara otillräckligt för fyllande af behofvet, hyser iman de största tarhågor för den stundande vintern och våren. Nu försöka vederbörande afvända från sig ansvaret genom att låta i officiella bladet förklara att staten kan ej och bör ej göra vll4, ett uttryck, som dock föranledt Helsingfors Dagblad att i en väl skrifven artikel ådagalägga att det ust är beskaffenheten af regeringens underistödsåtgärder, som hota att förvärra nöden. Anmärkande att regeringens mellankomst , bort bestå deri, att hon förskaffat de nödilidande wedel att köpa bröd, men att hon licke bordt blanda sig i handelns naturliga gång, yttrar sålunda H. D. bland annat: Aldrig har olämpligheten och skadligheten af statens inblandning i spanmålshandeln visat sig så handgripligen för allas ögon som helt nyss. Alla de, som något känna till förhållandena, kunna vittna att regeringens mellankomst endast ttjenat till att inskränkt spekulationen inom Finland till dem, som af styrelsen fått förskott, samt att i Petersburg uppjaga priserna. Så snart det genom tidningarne blef bekant att vissa ; handlande i Finland emottagit räntefria förskott af regeringen mot förbindelse att införskrifva säd, stego spanmålspriserna med ens. Det är klart att de ryska handlanderna, gentemot dessa spekulanter, som förbundit sig att köpa, voro i ställning att diktera priset, samt att dessa sednare måste anses beredvilliga att betala mera, eftersom de hade sitt rörelsekapital räntefritt. 4 regeringens Re dagligen och stundligen efterhörde priset på mjöl och spanmål, så kan man ej undra på att priserna fortfarande voro i stigande. Några veckor förflöto innan de effektiva anbuden kunde inträffa. nära; de finska spekulanterna brådskade och öfverbjödo hvarandra — och både spanmål och frakter stego ytterligare öfver höfvan. frukten af statens mellankomst har derföre blifvit spanmålsprisernas oproportionerliga stigande — utan att man derföre har någon säkerhet att de nödlidande orterna blifvit fullständigt provianterade. ae K. M:t har, enligt Posttidningen, den 19 innevarande månaa förordnat justitierådet J. A. Södergren att vara ordförande i direktionen öfver allmänna brandförsäkringsverket för byggnader å landet under en tid af fyra år, räknad från och med den 1 nästDå dertill kom att finska handelsombudsmannen på Nu var sjöfartens slut Enda