Aftonbladet – 29 september 1862, sida 2

dena voro snart sagda. Fästmannens familj var aktningsvärd; hans ställning i samhället var otvifvelaktigt högligen god; hans kärlek var — ehuru hastigt uppkommen — oegennyttig och uppriktig. 5 länge samtalet rörde sig kring dessa ämnen, hade kapten Wragge ingenting annat att göra än att yttra sin glädje och sitt bifalliväl valda ordalag och med en röst, som darrade af manlig rörelse; och han gjorde sin sak ypperligt. Under den första halftimmen sades icke ett ord rörande den farliga och mera grannlaga delen af ämnet. Kaptenen dröjde till dess han hade lugnat sin gäst cch då detta mål var vunnet, öfvergick hän lätt derpå i följande ordalag: Det är en liten svårighet, mr Vanstone, som jag tror att vi båda hafva förbisett. Er hushållerskas sednaste beteende har in gilvit mig den fruktan att bon torde se den blifvande förändringen i ert lif med ett ingalunda vänligt öga. Troligtvis har ni ej ännu ansett det nödvändigt att underrätta henne om den förbindelse, som m ämnar knyta? ? Mr Noel Vanstone bleknade vid blotta tanken på att nödgas förklara sig inför mrs Lecount. Jag kan intet säga henne hvad jag ämnar göra, sade han med en hastig sidoblick åt fenstret, liksom han väntade att der få se hushållerskan titta in i rummet. Jag afskyr alla obehag, och aldrig förr har jag varit satt i en så obehaglig ställning. Ni kan inte ana, ni, hvilken ryslig qvinna Lecount är. Jag är visst icke rädd för henne; jag ber er, tro för all del inte att jag är rädd för henne. Då han hade kommit å långt i sin försäkran, höll han på att qväfvas af förskräc