Aftonbladet – 29 september 1862, sida 2

Hon hade för hela dagen blifvit förvisad från Magdalens rum, och hon kunde allsiate begripa hvad ondt hon hade gjort för att hafva förtjenat ett sådant strat. Hennes man atbröt helt tvert hennes klagovisor och skickade henne genast upp för at! knacka på dörren till Magdalens rum och fråga om den sistnämnde ville skänka kaptenen fem minuters samtal rörande en vigtig fråga, som måste vara afgjord före klockan två. Men svaret utföll nekande. Magdalen fordrade att den sak, som hon borde afgöra, skulle blifva henne skriftligen meddelad. Hon lofvade att besvara den på samma sätt med det förbehåll att mrs Wragge och ej pigan skulle lemna henne brefvet och taga tillbaka svaret. Kapten Wragge öppnade genast sin portfölj och skref följande rader: Kmottag mina varmaste vä.önskningar rörande resultatet af ert samtal med mr N. V. Han kommer tillbaka klockan tvi, utan tvifvel i afsigt att i tillbörlig form framställa sitt giftermålsanbud. Den nämnda vigtiga frågan är huruvida jag skall utpressa ett fördelaktigt äktenskapskontrakt af honom. Saken har två betänkliga sidor. Den första är huruvida ej denna åtgärd (utan att i den ringaste mån vilja nedsä.ta ert välde öfver honom) fordrar alltför lång tid innan vi lyckas pina fram guld af mr N. V. För det andra, huruvida vi — i betraktande af vår nuvarande fientliga ställning till ett visst skarpsynt och listigt fruntimmer — kunna anse det vara rätt handladt att utsätta oss för faran af ett uppskof. Betänk noga dessa punkter och gif mig ett afgörande svar så snart som möjligt Det svar, som han erhöll på sitt bref, var skritvet med ojemn, nästan oläslig stil, vida oik Magdalens vanliga, säkra och vackra