Litterära notiser. zz Nyare bidrag till Gustaf Ill:s historia, IL. Det i föregående artikel anförda innebär redan en anmärkning mot friherre v. Beskows påstående (XXXIV, 157): vi hafva ej fun. pit att konungen från 1772 til 1789, då ett nytt skede inträdde, sökt att till ko. nungamaktens förmån öfverskrida den a! honom uppställda och af ständerna godkända gräns, men väl att hans motståndare försökt att, efter förmåga, flytta råmärkena till utvidgande af eget område.? Recensenten måste bekänna att detta yttrande slagit honom med förvåning. Man finner ock författaren sjelf på sätt och vis medgifva alt det ej håller stånd, då han (XXXII, 224) yttrar att konungen ?ej såg på formen. när det gällde ett nyttigt företag; och (XXXII, 227) att han ?ej motstod Irestelsen att följa föredömet? af flere hans företrädare, hvilka öfvat större makt, än grundlagen i sjelfva verket tillagt dem.? Viskola uppehålla oss litet vid den frågan, hur pass noga konungen följde regeringsformen. Regeringstormens 37 stadgar: Ar konungen sjuk eller rest på långväga resa, tå föres regeringen af the riksens råd, som konungen thertil! utorämner; men skulle K. M:t så hastigt sjukna, att han ej kan om rikets ärenden stadga, tå blifva expeditio nerne underskrefve af the fyra äldsta riksens råd och presidenten i cantzliet, hvilke fem samfält utöfva konungens magt i alla the saker, som fordra skyndsam åtgärd; men ej kunna några tjenster bortgilvas eller förbund slutas, förr än K. M:t så återstäld är til hälsan, att han sig med regeringsärenderne sjelf sysslosätta kan. Således tillhör det de råd, konungen förordnar eller, om sådant förordnande ej hunnit ske, fem i BR. FE. bestämda rådsledamöter, att vid konungs bortresa eller sjukdom föra regeringen, endast med den inskränkning — som