Aftonbladet – 26 september 1862, sida 3

teende under drabbminscen vid Bulls Hun. Om Garibaldi-mötet. Af en prest. Till Redaktionen af Aftonbladet. Närvarande vid sammankomsten för beslutande af en deliagandets och u; pmuntringens adress till den store menniskovännen eeh ädle fribetsbjelten Garibaldi återvände jag öfver Norrbro och upphann. dervid en gammal akademikamrat, nu kollega vid ett al hufvudstadens elementarläroverk. Nå. du kommer välocktå från nedre börssalen? SNej, jag befattar mig icke med politken4, svarade han med en röst, hvari hans goda förstånds lugna besinning visserligen ölvertonade, men som ock på samma tång ej så alldeles otydhgt förrådde en inneboende tanke om politiken .såsom ett farligt koniraband, hvarmed åtminstone personer med bans allvarliga verksembet ej borde befatta sig. — Vi skildes och min första tunke blef: buru skall då du, som är prest, kunna befatta dig med politiken? Åb! hvartör icke? Jag vei icke hvar det står beskrifvet ett prestersa skola derifrån vara uteslutna? Måste icke de tväriom för jemnan sysselsärta sig med den högre och högsta pulitiken, den utt söka föra menuiskorna till Guds rike, d. ä. att göra dem verkligt fria och mäktiga att bevara sin frihet — således lagbun det fria? Och är ju icke detta Guds rike sjelfva den lefvande medelpunkten och skapande kärnan för det borgerliga samhället, och äro icke dettas former och. lifsyttringar frihetens ytiringar och bestämningar? Och dessutom sade ju Frälsaren: gifver kejsaren det kejsaren tilihörer och Gudi det Gudi tillkörer, d. ä. uppfyllen edra pligter såväl mot det jordiska som himmelska samhället. — Eljest är jag just icke någon så stor älskare af politiken, så att det just gladt mig att jag såsom prest trott mig mindre behöva att lägga mig om bord dermed eller befatta mig med alla dess detaljer. — Men stundom anser jag det vara rentatf en skyldighet för presten att ?befatta sig med politiken, ja, cm han har hjerta i bröstet. och — Kristus i bjertat, så kan han ej annat än både visa och hysa deltagande för vissa samhällets stora frågor eller sådana, som taga liksom hela menniskan i enspråk. Således om han ock gerna må vara likgiltig för bankväsen. det, stängselfrågan m. m , så hvsrken kar eller får han vara likgiltig för representationsfrågan, för umbilvandet af en rentaf okrist!lig representationserdning såsom vår, till en mera kristlig, mera 1jättsoch tidsenlig, och lika litet iår ban vara likgiltig för en så ädel yttring-af den medborgeria andan som den olfeviliga hyllningen åt den herr ige frihetshjesten Guribaldi, som isträfvandet för det jordiska samhällets bästa visal sig vara en sann Kristi efterföljare i hans siräfvanden för det hiv melska, och som icke skul!e kunna vara hvad ban är, uton att lifvas och värmas af Kristi anda. Sedan jag nu enlörtrott redaktionen nå gra mina tankar på återvägen från Garibuldi mötet, torde jag ock 1å be redaktionen hälla till gado med nera tankar, som runno mig i sinvet på ditvägen och som jag skulle ha uttalat vid detta tillfälie. derest jog vågat uppträda blund så utmärkta talare, som der Jäio höra fig eller om jag icke till och med fruktat, att talets gåfva dervid skulle alldeles svikit mig. — — Jag skulle un;efär velat utirycka mig på följande sätt. Det finnes ett slags folk, som äro mycket försigtiga och betänkssamma, så att de öfver allmänna angelägenheter, så snart dessa angå något högre och idealere än t. ex. köttpris, vedpris, eller stinkande rännstenar knappt våga hysa och ännu mindre offentligen uttala en egen åsigt; det finnes ock andra, som tro sig vara de allena vise isambhbället, derföre att de till rättesnore för sambällslifvets rörelse och utveckling hafva tagit den vise Salomos ord: Det sker intet nytt under solene?, hvilket de naturligtvis så uttyda, att intet nytt får ske, utan att allt skall gå i sin vanliga, gamla kretsgång, så att, emedan t. ex, svenska folket nu en gång i afeeende på sin representation står på fyr fota djurens lägre ordning, så måste det härutinnan också alltid förblifva fyrfotadjur och får ej höja sig till at blilva en förnuftig individualtet, Veten I hvad des-a snusförvuftiga och andra, som ej så noga kunna speciticeras, upgefär skola säga om ett möte, sum detta: Jo, si det der skall vara en opinionsyttring, som säkert vill gå och gälla för ett uttryck ar evenska folkets tan kar och känslor! Men hvilka äro då de.