Aftonbladet – 26 september 1862, sida 2

ALDGA BPLatig BHURUCE 1 AIITUTIGERCHKIGUTISUCI. Detta var ett afgörande bevis på, att de för utländsk räkning byggda och med 2, tums plåt klädda kanonbätar icke kunna motstå Whitworths härdade projektiler, till och med när de utslungas från så lätta pjeser som hans 12-pundiga. Hur oväntadt detta resultat än ver, öfverträffas det dock af det sott uppniddes genom en från en 70-pundig skeppskanon mot en sv:rare tafla slungad ihålig projektil. Denna tafla var konstruerad af 4 tums pansarplåt, nitad på 9 tums ektimmerbädd, som hade ytterligare 4 tums beklädnad samt ytterst 2 tums jernplåt. Mellan den egentliga taflan och den nämnde 4 tums beklädnaden var ett afstånd af 2 till 3 fot. Kulan vägde fylld 70 8, innehöll 2 12 lod krut och affyrades m-d en laddning af endast 12 krut på det för dessa försök begagnade afståndet af trehundra alnar. Kulan gick både gentin den Å tum tjocka pansarplåten och ektimmerbädden öck äfven genom den andra ekbeklädnaden, som splittrades. Detta förvånande resultat uppråddes icke med en kanon af ovanlig vigt eller kaliber, utan med en pjes som vägde omkring 15 centner mindre än den vanliga slätborrade skeppskanonen om 95 centner och hade en krutladdning af endast en sjettedel af projektilens vigt. — — Hallandsposten meddelar ett utdrag ur ett obduktionsprotokoll, som hållits vid besigtning å en 24 års gammal bonddotter, hvilken, som det förmodas, i religiöst grubbel förkortat sitt lif: I detsamma anföras följande species facti: SFör några år sedan var härstädes såsoin adjunkt en prestman, som genom antaget gudaktighetssken lyckats tillvinna sig förtroende bland en del af befolkningen på orten. När detta gudaktighetssken bortdunstade för andra än hans lärjungar, blef han sänd att tjenstgöra på annan ort; men snart ankom en annan adjunkt, som äfvenledes lyckades tillvinna sig folkets förtroende, så att när han efter några års verksamhet blef sänd att Sp på 1, mils afstånd härifrån, följdes han af de på honom troendes förtröstan och tillit. Häraf uppkom den sedvänjan bland dessa, att söndagarne besöka de kyrkor i hvilka denne tjenstgör och stundom under hvardagarne sammanträffta med honom, dels under enskilda samtal mellan fyra ögon, och dels under tjenstförrättningar. ln af dessa, som trodde på presten, var under lifstiden äfven ifrågavarande person. Hon hade så under flera år sprungit efter ofvan antydda prester: Sednast tisdagen den 12 dennes hade hon ett sammanträde med sin mångårige själasörjare vice pastor Hulthen i Harplinge. Den 13 deltog hon på vanligt vis i då förefallande landtmannagöromål tills hon på aftonen oafklädd lade sig på sin säng; den 14 söktes hor genom bud de!s hos förut omnämnda prest, dels hos hennes bekanta (presten, som med samma bud ombads besöka hennes sörjande föräldrar, nekade dertill). Den 15 tidigt R morgonen fanns liket i Nissa-ån utanför rennarp. Vid den samma dag af länsmannen företagna besigtningen märktes icke något tecken till yttre våld.? — I Upsalaposten skrifves: Studentkårens f rening för vapenöfningar sammanträdde den 19 innev. månad till allmän sammankomst, då dess ordförande pro essoten Mesterton redogjorde för föreningens verksamhet under det sista året, d. v. s. från och med förra höstterminen till närvarande stund. Föreningen har under sagda tid varit fördelad i 2 kompanier om tillsammans 9 korporalskaper och räknade under hösttermisen 218, vnder vårterminen 195 medlemmar. Ordföranden anmärkte att detta antal, ekuru ej i och för sig betydande, dock måste anses ganska tillfredsställande och såsom ett bevis på varmt intresse för den fosterländska angelägenhet, som här är i fråga, om man tager i betraktande de förhållanden, som hindrat mången att, såsom han önskat, i föreningen ingå. En del af dessa hinder skulle hatva undanröjts, om det varit möjligt att anskaffa två öfningssalar, der öfningarna samtidigt kunnat fortgå; man har tyvärr måst nöja sig med en. Föreningen har alltifrån början gjort sig till uppgift att befrämja en så vidt möjligt harmonisk ESR och har derföre ej inskränkt öfningarna till målskjutning, utan lagt lika vigt på öfning i manövrer och bajonettfäktning samt — såsom förberedelse dertill — vanlig gevärsexercis i förening med gymnastik. Efter Åenna lan fortgingo öfningarna under höstterminen så, att hvarje korporalsk p fick på sin lott 3 timmar i veckan, af hvilka, så länge årstiden medgaf, 2 användes tillöfning i msnövrer med mindre trupp af 2 korporalskap, och 1 till rn gymnastik och bajonettfäktning. nder slutet at höstterminen och början af vårterminen hafva blott de sistnämnda öfningarna inomhus kunnat anställas. Under vårterminen har hvarje korporalskap haft 2 timmar i veckan att disponera. Under båda terminerna hafva vid flera tillfällen öfningar i manövrer egt rum å den s. k. Polacksbacken. Målskjutning hafva alla korporalskaperna anställt under båda terminerna, dock ej så ofta som önskligt varit, hvartill dels den disponerade skjutbanans aflägsenhet dels det ringa antal gevär, föreningen egt, varit orsak. Emellertid skall inom några veckor en ny välbelägen skjutbana med skottpaviljong vara färdig. Af den vid höstterminens början öppnade instruktörskola, med 2 timmar i veckan, hafva i mede tal 25 personer begagnat sig. Af kronan har föreningen inköpt 50 gevär för bajonettfäktning. För gevärsexercisen hafva nödiga gevär lånats dels ur kronans förråd dels af Upsala stads skarpskyttekår. Till målskjutning anskaffades förra året 10 st. Wredes studsare af 1860 ärs modell, förfärdigade i Upsala. Från Eskilstuna gevärsfaktori hafva under sommaren ankommit 30 dylika studsare, hvaraf 14 för föreningens, 16 för enskilde medlemmars räkning. Dessa 30 hafva blifvit försedda med sabelbajonetter, lika de af franska armens zuaver begagnade. Äfven föreningens äldre studsare skola med dylika förses. Några föreningens medlemmar hafva på enskild väg förskaffat sig gevär, så att hea antalet inom föreningen, dels i allmän dels i enskild ego, torde utgöra 45. — — I Nerikes Allahanda läses: z Örebro kyrkas återställande i det herrliga skick, som dess första byggmästare tänkt sig, men som hans närmaste eiterträdare redan började förfuska och sednare klåpare i grund skämt ort, utgör nu en kär tanke för kyrkostyrelsen. Sedan professor Brunius undersökt kyrkan och afgifvit utlåtande, hafva detaljerade undersökningar och förarbeten med lofvärd omsorg och noggrannhet verkställts af ritläraren Kjellström der i staden. Af honom uppgjordt förslag till restaurerande, att börja med af kyrkans östra sida åt torget still, framlades för sockenstämma med Örebro, ÅAnsta och Längbro församlingar i söndags och förordades lifligt af dr Gumaelius, som erhöll stämmans uppdrag att begära studästelse på de nu företedda ritningarne till 3 re LE