Aftonbladet – 25 september 1862, sida 2

dan alla Re med mrs Lecount. Han försäkrade följaktligen att det föreslagna handlingssättet af honom skulle följas utan ringaste afvikelse och återvände derpå ofördröjligen till Sea View Cottage. Vid detta tillfälle handlare mrs Lecount alldeles i öfverensstämmelse med kapten Wragges förmodan. Hon hade ingen aning om sin husbondes besök vid North Shingles, hon hade beslutat att, om så skulle fordras, vänta tåligt ända fill veckans slut på hans möte med miss Bygrave, och hen pjorde honom icke förlägen genom några frågor, då hen förklarade sin afsigt att ej sammenträffa med tamiljen Bygrave under denna dag. Det enda som hon sad var: Smår ni ej nog väl derför, mr Noel? eller roar det er inte?4 Han svarade helt kort: jag mår ej så väl; och dermed slutades deras samtal. Följande dag upprepades den föregående dagens tilldragelser. Denna gång återvände mr Noel Vanstone hem alldeles yr i hufvudet af glädje öfver ett minne i sin brösticka; han hade tillegnat sig cn af miss Bygraves bendskar. Allt emellanåt, då han vår ensam denna dag, tog han fram handsken och kysste den med en hänförelse, som var nästun passionerad. Den eländiga, lilla varelsen öfverflödade i dessa stunder af för;ulen sällhet, af en stum och hemlighetsull tjusning som var en helt ny känsla för honom. De få, unga flickor, med hvilka han hade sammanträffat i sin fars trånga imgängeskrets i Zirich, hade haft ett elakt idsfördrif af att behandla honom som en iten löjlig leksak; det djupaste intryck, som an hade lyckats göra på deras hjertan, rar hvad möjligen deras lilla favorithund ade kunnat afundas; det starkaste intresse, om han hade förmått att väcka hos dem