Aftonbladet – 24 september 1862, sida 3

Skildring af en samhällsvådlig person. (Slut fr. n:r 219.) Och huru talar Anders Larsson i Thorsgården Råglanda, hörd den 15 Januari 1861 under n:r 23 och den 16 September 1861 under n:r 9, om ett samtal, som Lars Eriksson haft met honom om branden på Roo, hvaruti vittnet ansåg det vara från sin början bindande omständigheter emot Lars Eriksson, ehuru icke häktad då; genmälte rin mordbrännare, du är bra enfaldig som kan tro att något skadar mig, ty så länge Ekboms Lars vidhåller hvad han sagt och smörjer uti domstolen i Örelösa hvad som helst, så är icke farligt för mig, men skulle denne förändra sig och tala Sann så bär det fan i våld med mig. — — Se der hafva vi mordbrandshemligheten upptäckt; Lars Ekbom, andra åsyna vittnet, hvars sanningstal hindras af den rike mordbrännnarens penningar och löfte om rikedom, blott han filer honom sin själ och icke talar sanning; huru bakvänd och ussel är icke Lars Erikssons föregifvande till kunglig hofrätten och som han fullföljer hos Eders Kungliga Majestät och säger det jag velat gifva Lars Ekbom pengar för det han skulle vittna falskt. Hela denna omständighet har jag vid Ekboms afgifna vittnesmål den 13 Mars 1862 under n:r4 berättat för domstolen efter det Ekbom sagt till mig att Lars Eriksson antändt det nedbrända huset Roo, förrän hufvudransakningen började och då genmälde jag, att du bör kunna päräkna gratifikation af brandstodskassorna, de pläga gifva 100 rdr hvardera, och för det du rä tdade min ladugård skall jag lemna 100 rdr således kan du med heder taga 300 rdr riksmynt, dock måste du då tala sanning, hvilket ännu uteblif vit; ty mordbrännaren häktades försent. Dessutom förfalla alla Lars Erikssons lögnaktiga och falska uppgifter för Landtbrukseleven Herr C. G. Svensson från Göteborg, hörd den 15 Januari 1861 under n:r 31, hvilken tydligt och med sanning UVeskrifver huru jag sagt vittnen att annat än sanning önskas ej och att Wiberg hade att af mig få betalt för besvär att skaffa vittnen, som talade sanning, om ock denna sanning blefve dyr, ja kostade 500 rdr rmt, på det mordbrännaren cn gång må fällas och upphöra med sitt förstörande och plågande, på den samtid hvars lagar han trampar under sina fötter sedan han blifvit rik och mäktig och således farlig i förening med sin brottsliga vilja och förmåga. Af hvad orsak är Lars Eriksson rädd för Lars Ekboms hänvisande till själasörjaren, jo derföre att denne sagt för timmermannen Lars Svensson från Långareds socken, hörd den 28 December 1861 under n:r 19, vid ett lyftadt tillfälle, att han var oskyldig till branden på Roo, men att Lars Eriksson från Tång antändt huset ehuru han ej sett det. Domstolen har ock derföre hänvist honom till själasörjaren som synes af 13 Mars protokollet och blifvit den snillrike Pastor A. Jugner i Gillstad som fått denne förvillade Ekbom om händer, som nog har den goda följden, ehuru det kan vara ett par år det EkbLonis Lars föres från lögnen och törderfvets villovägar och talar sanning, samt Lars Erikssons hufvud i följd deraf faller. Se der EdersKungliga höghet hvarföre min mordbrännare uti sin underdåniga ansökning är så rädd, att Lars Ekbom skall blifva förd till sanningens klara ljus och tala hvad han sett och hvad han vet om nattens tilldragelser den 27 Maj 1857, då det hemska dådet med mordbrand försiggick på Roo. Hvarföre förfårades Lars Eriksson så grufligt för det jag i förbigåendet vidrörde, att hans plats bör snart vara den mörka cellen; ehuru det ej då kunde beviljas, ty det återstod för många vittnen att afhöra och omhöra, som kunnat gjort att den mörka cellen hade blifvit öfverflödig, dock nu synes klart af ransakningen att Lars Erikssons ovanliga hallstarrighet att förvilla alt; dömmes inom kort att bevista denna nyttiga boning för honom, ty här är den enda domstol inför hvilken han först måste bekänna. Omgifven af ett rysligt mörker, uti denna trånga plats, der icke en gnista ljus inträder, dit ingen förströelse af någon får vidröra, utan mordbrännaren och brottslingen lemnas åt sin själs anklagelser, — då skall minnet af Lars Erikssons a:la brott från barndomen: tills nu stå för ho nom, hans faders jämmer, som han nära nog plågade till döds, hans mors förfärande qval som mördade henne då Lars Eriksson hade bro: dren på elden; den aflifvade mördaren och röf. varen Netts sista stunders ryslighet; oskuldens bild, som han kränkt; alla de falska viunen van lärt försälja sina själar till helfvetet; alla välmående han bringat till fattigdomens elände; alla uti hunger och nöd gående hustrur och barn som från välstånd till elände måste vandra