Aftonbladet – 22 september 1862, sida 3

vande, olyckligt beroende gifves ett tillstånd, der samhällets styrelse visserligen måste ujpmärksamt följa mäktigare staters företag, någom gång i deras hvälfningar intrasslas, alltid få iaktiaga den yttersta vaksam et under oupphör liga faror, men dock genom klokhet och enighet kan bibehålla sina egna lagar, sitt regeringssätt, sin inre ordring och slipper att uppotfra sina egna tillgångar som verktyg till befordrande af andra makters ensidiga afsigter. Blott Frankrike, Ryssland och England kunna nu sjelfva afgöra sina angelägenheter utan att rådfråga någon för dem främmande makt. Vi ega icke sådan styrka; men värt geografiska läge, det haf, som skiljer oss ifrån vår ölverlägsna granne, vårt klimat, som föga lockar till oss södra Europas härar, kansktill och med vår förmenta fattigdom, bereda oss möjligheten af ett nolitiskt sjelfbestånd, som af Bayern, af hela henska förbundet, af Danmark, af Italienska staterna, af sjelfva vet nyss så rika Spanien bör afundas. Denna kanske af många icke nog värderade grad af sjelfständighet tror jag böra med yttersta sorgfällighet vårdas, och jag skulle ry;a för ett val, som kunde kasta oss alltför långt ;n uti någondera af de tre betydande makternas statsintresse och beskydd, förvandla Sverge till ett slags lydrike och ådraga oss hela vådan af de öfrigas fiendsnapoch inkräktningslystnad. Af denna grundsats ledes min öfvertygelse i närvande ämne, vid bedömandet af de politiska skälen för och emot hvarje till tronföljare ifrågastäld person. Hans durchlaucht hertig Fredrik Christian af Schlesvig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg är af Kgl. M:t först nämnd. Man fruktar i afseende på högbemaälde herre att han icke skulle låta förmå sig att emottaga svenska nationens anbud, då konungen i Danmark, dess herre och svåger yttrat sin ökskan; man tror sig finna ett afslag tydligen uttryckt i dess svar till vår allernådigste konung; man befarar ändtligen att hos honom sakna den erfarenhet och isynnerhet de militäriska talenter, dem en svensk konung i vådliga tider synes behöfva. Jag anser deremot för min del att 1 ofvannämde svar och den öfriga officiella underrättelse vi fått ligger mera skäl att hoppas bifall (om han blir utkorad) än att frukta ett afslag; jag finner mer än sannolikt att han skall emottaga vårt anbud, som äfven af danska hofvet skall framför något annat vårt val gillas, så snart både prinsen af AugustenLurg sjelf och danska hofvet blifva rätt öfvertygade att föreningen emellan de tre nordiska rikena, genori danska konungens eller dess närmaste tronföljares val, aldrig af svenska folket kan sökas, önskas eller ens antagas. I högbemälde herres egen ställning är jag glad att finna honom alldeles fri från all förbindelse med de större makterna, och hvad jag hört om dess djupa och vidsträckta kunskaper i statistik, historien och filos fiska vetenskaperna, om dess ädla grundsatser, stadgade lynne, enkla lefnadssätt, ihärdiga arbetsamhet, ger mig hopp om att han som regent skulle genom en klok administration kunna gifva värt samhälle en styrka, som genom lysande bragder och naturlig fallenhet eller håg för krigsyrken oftare förspilles än förvärfvas. Han är bror till vår älskade Carl August, är mild, tillgänglig och nedlåtarde som han, egde dess oinskränkta förtroende, värderades af honom som klok och dygdig; skall strax förstå vårt språk; har lefvat icke långt från vårt klimat, och bör genom alla dessa egenskaper och omständigheter troligen snart och lättare än någon annan vinna vår allmänhets kärlek och tillgifvenhet, hvilken skall finna temligen naturli att Sverges krona och svenska hjertan tillfalla såsom arf dens älskade broder och slägt, som egde de senare till så hög och ovanlig grad, innan han ännu fick bära den förra, som var honom bestämd. 3 Skälen, som tala mot valet af konungen af Danmark, äro i K. M:ts nådiga proposition så klart framställda och så kraftigt talande, att det vore öfverflödigt upprepa dem. Aldrig skulle svenska bonden med lugn emottaga den i hans tanke förödmjukande tidningen, att han vore bestämd till en dansk konungs undersåte; Tnpt skulle en dansk konung, äfven med de förtrattligaste egenskaper, blifva af svenska folket godvilligt lydd. Det skulle tro sig inkräktadt eller förrädiskt såldt under ett allt ifrån förfädrens tid förhatadt oa. Följderna kunde blifva högst olyckliga, och jag inser icke ens möjligheten af någon nytta för Sverge genom detta val. På en förening med Danmark skulle detta land vinna allt och Sverge deremot förlora Förening med Norge vore visserligen det förmånligaste som kunde hända oss; men om Danmark följde dermed, så vore straxt all beräknad nytta för Sverge förlorad. Hvad vi önska i afseende på Norge skall i min tanke vinnas på en helt annan väg, kanske just genom någon prins af det i Norge alltid högt älskade holsteinska huset. En obetänksam plan till förtidig förening mellan nordiska staterna skulle efter all sannolikhet skyndsamt och kraftigt motverkas af både Ryssland och England. Hvilken svensk skulle vilja åtaga sig ansvaret för följderna af den strid härigenom omoget skulle påkallas? För valet af prins Christian af Danmark synes icke heller några kraftiga skäl tala. (Forts. följer.)