Aftonbladet – 22 september 1862, sida 3

Vore Sverge ännu ett starkt rike, egde det i! behåll sin östra besittning, vore dess finansverk, ! vore dess krigsmakt till lands, och isynnerhet den till sjös, icke oändligen långt ifrån det tillstånd, hvaruti de till rätt stora planers först utförande och sedan försvarande behöfde vara; då skulle jag uppställa frågan annorlunda och säga: ij Genom val af hvilken prins skulle afsigten af de tre nordiska rikenas, eller -åtminstone Sverges och Norges förening hastigast befordras? Nu är a belägenhet i omvändt förhåMande mot hvad jag nyss förutsatte: då ser jag mig bunden att anse den först uppgifna frågan för den rätta; och när jag åsyftar den för Sverge i dess nuvarande belägenhet mest tjenlige prins, så menar jag dermed den, genom hvars val mn en gång vårt inre lugn bäst försäkras och vår sjelfständighet emot utrikes makter jemnt kan bibehållas. Att med någon säkerhet i öfvertygelse förutsäga det dessa tvenne ändamål alldeles fullkomligen skola vinnas genom någondera af de på förslag till tronföljare framställda prinsar, det tilistår jag mig uppriktigt icke våga. Det var kanske i afseende på vår nu aflidne kronprins ensam, som en sådan spådom hade, efter den kännedom vi nu ega om hans egenskaper, kunnat vågas. Men då ej till vår kännedom, hvar(c ken genom ett officielt meddelande eller genom ij 1 allmänna och gynsammia opinioner, grundade på ;s verkliga fakta, kommit andra furstar än H. M. i konungen af Danmark, fursten af Ponte-Corvo, 5 f H CE rig. ARA I or Up br te LTR Sker dd ÄT ba Fäst nn bn Tk a LL ba TR någon prins af Holstein-Oldenburg och hertigen af Holstein-Sonderburg-Augustenburg, då jag för is min del anser i denna tidpunkt en vida större it våda vara fsstad vid uppskofvet af ett val, änj vid dess verkställande utan säkerhet att det skall ii blifva det bästa möjliga, och då jag således är il uti belägenhet att böra fatta en tanke nu, finner i: jag mig bragt derhän att öppenhjertigt förklara, jz det jag anser valet af hertigen af Augustenburg : vara det, som, jemte åtskilliga för detsamma ta, 1 lande skäl, isynnerhet är det, som med de min: j c sta olägenheterna är förknippadt. : t Ll 1 s Emot konungens af Danmark väljande får jag, till tidens vinnande, endast åberopa de af H. M:t, vår allernådigste konung, i dess berättelse till hemliga utskottet i nåder framställda och i min öfvertygelse högst välgrundade skäl. — En hvar af oss känner derutöfver andra skäl, som böra förtigas. — Att genom denne monarks väls jande den stora planen af de tre nordiska rikels nss förening hastigast skulle vinnas, derom kan i! jag icke tvifla; men jag är nästan säker att förej1 ningen af alla trenne icke skulle vara för Sverge ;1 lycklig, och jag tviflar att detta sätt till före-i ning med Norge skulle vara säkert; jag tror att Sverge under den tredubbla föreningen skulle blifva en maktlös kastboll för romerska och kar; thaginensiska intressen; och jag tror att den a blott dubbla föreningen på detta sätt skulle ko1 sta Sverge mer att underhålla, än den på ett t annat och långsammare skulle kosta att utverka. 1 j 4 4 j t f 4 , t j ; j Det är för öfrigt denna sista förening, som förmodligen skulle vara ett mål för våra gemensamma önskningar, och säkerligen det enda mål, hvartill jag förstått generalen friherre Wrede syfta, då han blott såsom den möjligaste utväg dertill framställt valet af en person, hvilken som helst som vore i besittning af både Danmark och Norge. För furstens af Porte Corvo utväljande tala på ct: segrande sätt hans i många afseenden utmärkta personliga förtjenster, hans egenskap af stor krigsman, denaf högaktad administratör och äfven det stöd han af en stor makt i Europa skulle synas kunna förvänta. — Jag bekänner mig äfven hysa den tanke att, en gång fästad vid Sverge, skulle antingen han ej vara den man hans rykte lofvar, eller skulle hans intresse och Sverges blitva detsamma. Men oöf;! vervinneligen i närvarande stund framställa sig : i mitt sinne emot hans utväljande de skäl, att : hvarje svensk önskar kunna tala med och för) stas af sin konung; att en ganska lång tid skulle åtgå innan hans embetsmän ens skulle kunna ? göra honom rikets angelägenheter begripliga, och derutöfver den farhåga jag, såsom vårt nu. varande regeringssätt sorgtälligt tillgifven, ej kan : underlåta att hysa, det han, numera van vid ett helt annat, skulle finna sitt snille och sin verksamhet af detsamma bundna på ett sätt, som ej stode tillsammans med en befallande mansstundom öfverkrattiga viljor; och hvad deraf skulle kunna följa ville jag undvika att förutse. Jag vågar således tro att för det närvarande ingendera af de nu nämnde prinsar kunna komma ifråga till tronföljare i Sverge, ätven under full säkerhet att ett anbud i detta afseende skulle af hvilkendra af dem som helst blifva mottaget. Dernäst framställer sig till betraktande någon prins af det Oldenburgska huset För hertigenadministratorn af Oidenburg, fader åt tvenne söner, talar, utom hans nära slägtskap med vårt konungahus, det rykte han njuter att vara nästan sagdt ett mönster för Europas regenter. Jag tror äfven om honom, likasom om fursten af Ponte Corvo, att han för sin person möjligen skulle kunna göra Sverges intresse ovilkorligen till sitt; men mindre sannolikt skulle denna förhoppning kunna gälla om honom än om den förre, enär han eger åtminstone en son i rysk tjenst och svåger till hans kejserliga ryska ma jestät, och då Rysslands inflytelse i våra angelägenheter bör förmodas i längden mera kraftfullt verkande än Frankrikes. -— Att successionen aldrig borde kunna fortplantas på den nyssnämnda sonen, anser jag för naturligt; men huruvida ock den skulle med goda skäl kunna ställas på hans ogifte äldre son, är mig obekant, då hans egenskaper icke ärb oss på det minsta tillförlitliga sätt kända; och skulle det väl då vara klokt handladt att utvälja till tronföljare en man, som 1edan vid 55 års ålder lätt skulle kunna undanfalla, som derigenom åter ställie os3 i belägenhet af tronens fullkomliga ledighet, oc otvifvelaktigt borde påföra oss Rysslands, kanhända då mäktigare anspråk på direkt inflytelse i ett nytt konungaval? — Att hertigenadministratorns modersmå., tyskan, icke är på långt när eit så betydande skäl emot honom, som franskan emot fursten af Ponte Corvo, bör redligen medgifvas; men ock tillika, att önskligare vore den prins, hvars modersmål ännu mera närmade sig till virt eget Slutligen och sedan jag äfven nu får förklara, att ibland de trenne hittuls omnämnda kandidater valet af hertigen-administratorn af Oldenburg skulle synas mig vara det rimligaste, framställer sig hectig Fredrik Christian af Holstein Augustenburg. För hans utväljande tala följande skäl: att han dels sjelf, dels genom sin gemål, står i slägtskapsförbindelse med personer af vårt konungahus; att han är broder till den alldeles ovärderliga prins, som nyss blifvit undanryckt vårt fäderneslands förhoppningar; att hvad vi om honom känne gifver det mest tillfredsställande begrepp om hans både förstånds och hjertas egenskaper, det vill säga, att han jemte mycken förvärfvad, icke lärdom utan verkl.g upplysning; förenar böjelsen och förmågan att öfverväga väl, egenskapen att efter öfvervägandet vara fast i sina beslut, och lynnet af en orubbligen moralisk menniska; att af alla de i fråga ställde vara den, hvars modersmål gör honom tillgängligast för hvarje svensk ; att vara fader åt tvenne söner, hvilkas blotta tillvarelse skulle lofva riket till en början hvad det främst behöfvet, lugn, och hvilkas med sorgtällighet följda uppfostran skulle bebåda det sällhet ; att icke Ponte SSLISR För SER TOBINESE SURPSIETS fpee ESSPELESF YE KISSE CSE OR FO