Aftonbladet – 20 september 1862, sida 2

drägt har ett slags festligt utseende, fastän arbetet ej är lätt. Der är blockhus och en zigenareld utanför, öfver hvilken middagen kokas, och dibarn, som äro upphängda i små hängmattor i träden, under det derac mödrar äro sysselsatta. I denna tafla hafvs vi en hel berättelse om sommarlifvet der i landet. I hans Dalkula som sitter och stickar vid elden? finnes samma behag ao! national karakter och omsorgsfull iakttagelse, och detta stycke har dessutom en stark och behaglig kolorit. M:lle Lindegren bar en förtjusande ?Afton i en hydda i Dalarne, der några barn, som dansa i ring vid tonerna från fadrens fiol, äro framställda med sådan emak och glädtighet, att åskådaren känner sig förflyttad midtibland dem. Modren med den minsta i knäet ser förnöjd på; de glada runda ansigtena, de nötta gamla kläderna, scenens liflighet och naturlighet kunna icke öfverträffas. Dalkullorna i sina varma kläder, röda yllefransar och band samt underliga metallsmycken, måste vara frestande ämnen för målare; och Höckert samt m:lle Lindegren måla dem med nöje. Den sednare har en sann sympati för landtlifvets fröjder och sorger; och hennes trogna kolorit samt säkra teckning svika henne aldrig, då bon vill uttrycka dem. Hennes ?Moder och barn? i kroppsstorlek. är mycket fin och behagfull, med ett drag af melankoli; och en liten lycklig Flicka med apelsin är sanningen sjelf, och gläder alla de små barn som få se den. Långt vildure och mera främmande än dessa goda dalkullor, och åtminstone två århundraden skiljda från oss och våra seder, äro lJapparne i sina nedrökta kåtor, såsom Höekert framställt dem för oss — råa, smutsiga, okammade, men icke obehagliga, vilda; det finnes någrnting skönt hos dem i ?Fiskarens hydda.? Mannen, som är sysselsatt med att laga sina nät, ser ej illa ut, och den unga hustrun är både vacker och pittoresk. Det finnes hos henne någonting af ljuft, vildt behag och hjertlighet, som verkligen vinner. Hon sitter och ömt lullar till sömns sitt barn i den lilla bängmattan, som är bunden i taket och sjunger för att söfva det. I ett annat Inre af en lappsk hydda? se vi ett hårdare lif; rummet svärmar af barn — fader och moder, barn och hundar, alla kräla eller ligga om hvarandra på golfvet rundtomkring eldstaden, hvilken befinner sig midt i hyddan med ett hål i taket, för att släppa ut röken och in ljuset. Några hafva ögonen hungrigt fästade på den kokande grytan; en jägare har nyss kommit in, medförande, tyckes det, föga annat är en uggla, på hvilken den stora hunden no sar; jägaren berättar sina äfventyr; den unga qvinnan stannar i sitt arbete för att lyssna; barnen kräla omkring, slåss och skrika, så att man nästan tycker sig höra det döfvande stojet. Alla familjens tillhörigheter be finna sig här; de grofva husgeråden, enkls verktygen och de varma, grofva och smut: siga kläderna. Allt hvad den mest noggranne resebeskrifvare skulle kunna redo göra för, finnes här återgifvet i en verkligen beundransvärd målning, dristig och kraftfull, med fina dagrar och skuggor — vi hafva nästan varit i Lappland. Upptagningen af tionde i Skåne, af Nordenberg, är tull af skämtsam humor. Den godlynte, vördnadsvärde pastorn rökar sin pipa med en uppsyn af stilla belåtenhet. under det hans hjord bringar sitt offer al ägg, smör, höns och andra goda saker, om hvilka han, för anständighetens skull, låtsar taga ringa kännedom der han sitter vid sidan af sin torre adjunkt, under det prostfrun trakterar de mest framstående af bondgummorna med kaffe och litet kallprat. Det a råda en allmän vänlighet och ett godt orstånd mellan alla parterna, hvilket är särdeles glädjande att se vid en förrättning af detta slag. En annan förtjusande liten målning är Wallanders ?Två gamla prester bedömande en målning i en antiqvarisk konsthandel; det finnes mycket karakteristiskt hos båda figurerna. A. Wahlbergs Björnjagt, med figurerna af Wallander, är en i hög grad själfull målning; djuren äro fulla af lif och styrka, granarna med sina af snö nedtyngda grenar och de vildt växande buskarne äro målade med utomordentlig naturtrohet. De svenska landskapsstyckena äro i allmänhet mycket goda, och se ut att vara mycket troget återgifpa; de äro sådana som vi förmoda att de måste vara i ett berguppfyldt land med ett hårdt klimat. Larssons isomgifna klippor samt Derghs bäckar och barrträd äro förträffligt målade. I Berghs Utsigt af Baldersnäs på Dahlsland? finnes stor skönhet; de spridda öarne i sjön, hvars spegelklara vatten, med sin angenäma gröna färg, reflekterar den glänsande aftonhimmeln och bergen i fjerran — allt är vackert, och förgrunden med sina afrundade granitklippor och kullerstenar, bland hvilka små furor uppspira, är originel och karakteristisk: olms ?Utsigt i Lappland? för oss till ett synnerligt vackert landskap, hvars trädbeklädda bergsluttningar erinra om den milda skönheten vid Westmorelands insjöar, de afrundade klipporna samt leken af dagrar och skuggor på dem äro förtjusande. — I går på e, m. hade Svenska trädgårdsföreningen sin årssammankomst i sin hittills varande lokal, som nu troligen för sista gången begagnades. Såsom ordförande fungerade öfverdirektören J. Åkerman. Efter appläsande af revisionsberättelsen för sedbo tan 5 NAJS ONA T länore af än förnämsta oro. De höllo sin