Aftonbladet – 19 september 1862, sida 2

skränkta gränsers trygghet, en adel turste, vid tronens sida, lofvade varaktighet åt den nya samhällsordning, som konung och ständer gemensamt hade upprest; den jäsning en regementsförändring alltid efterlemnar i allmänhetens sinnen, hade gifvit rum åt en ömsesidig täflan att medverka till fäderneslandets gemensamma väl; stora uppoffringar, dem rikets öfvergångna olyckor kräfde, blefvo med beredvilligret medgifna, med allmänt erkännande af deras ödvändighet emottagna; allt lofvade den rättnnade medborgaren en säker ersättning i en ljusnande framtid. K. M. delade detta hopp och öfverlät med förtroende sitt hjerta åt den bedrägliga sällhet, det beredde, då ett af dessa försynens slag, som tillintetgöra menniskans beräkningar, tryckte sista inseglet på Sverges olyckor. Kronprinsen: Carl August var icke mer, och med honom slock-1) nade den nytända gnista, som hade spridt ett) tröstande ljus öfver fäderneslandets tillkommande öden. Med ett af sorg förktossadt hjerta fäste K. M:t sin blick på rikets ställning och på vidden af dess gjorda förlust. K. M. insåg genast, det hvarje svensk man äfven lärer erkänna, att ingen fullkomlig ersättning för den aflidne oförgätlige fursten var att förvänta, och att i en tidpunkt af allmän våda och af de mest hotande utsigter för framtiden alltid stora olägenheter skulle uppstå, ehvad beslut rörande tronföljden blefve fattadt. Valet af de minsta var således det enda föremål, hvartill man kunde hinna. Vid jemförelsen af Sverges politiska tillstånd i slutet af Maj månad med dess förhållande till utrikes makter i Juli månad förlidet år, då förra tronföljarevalet egde rum, öfvertygades K, M. snart att det oberoende tänkesätt, riket vid detta sednare tillfälle yttrade, som äfven då kunnat vara förbundet med fara, om ej lyckligen sammanstämmande händelser den aflägsnat, nu, i ett ändradt förhållande, icke så fullkomligen kunde ådagaläggas. Ehuru högsalig kronprinsens val, i dess egenskap af fiendtlig befälhafvare, då Sverige var i krig med fasta landet, var ett i historien törhända aldrig förut framvisadt exempel, har likväl erfarenheten vittnat att detta val af ingen främmande makt blef motarbetadt eller klandradt och att riket lyckades att vinna fred, att stadga sin statsförfattning och sin tronföljd. Då egde Sverge ingen politisk konsideration att iakttaga emot någon annan makt än England; det sökte derför och fann en furste som, utom dess stora och sällsynta egenskaper, ställd i en lycklig jemnvigt emellan kontinentalsystemet och det engelska, å ena sidan ej kunde oroa de makter, som lydde Frankrikes lagar och, å den andra, ej väcka någon afgörande farhåga hos engelska kabinettet. Allt detta borde ej lämpas på rikets närvarande ställning. Dess statsförnållanden med England äro brutna och vacklande — ännu ett steg — och de kunna förbytas till uppenbara fiendtligheter. Sverge har, ehuru nödtvunget, likväl i sjelfva verket satt sig i bredd med kontinental-makterne, följt riktningen af deras system och endast, i dess utförande, sökt att visa en för rikets handel nödig eftergifvenhet emot England, som denna makt, till Sverges lycka, hittills velat erkänna. I en sådan allmänna ärendenas belägenhet ra K. M. sig förbunden att vända sig till H. M. fransmännens kejsare, för att af honom begära råd i anseende till tronföljden. K. M. pröfvade likväl nödigt att med tillbörlig varsamhet framställa Hans Durchl. hertigen af Augustenburg, som K. M. af enskild öfvertygelse ansåg nyttigast för riket, för att icke genom ett fullkomligt öfverlåtande. till franska kejsaren framkalla något förslag å dess sida, hvarigenom rikets hittills så svårligen bibehållna neutrala tillstånd kunde äfventyras. De föreskrifter, K. M. vid samma tid lemnade dess be: skickning i Paris, syftade alla på bemälde hertig, som af K. M., genom en särskild skrifvelse inbjöds till Stockholm, utan att deruti nagot förekom om det hopp, K. M. vid honom fästat. Detta anbud blef af Hans Durchl. afböjdt, och K. M. afbidade de upplysningar, han ifrån Frankrike äskat. Hans kejserliga majestäts svar ankom jemte vigtiga och upplysande depescher ifrån K. M:ts sändebud vid kejserliga fransyska hofvet. De syntes ej lemna något tvifvelsmål öfrigt att icke kejsar Napoleon delade K. M:ts tänkesätt i anseende till tronföljden, och K. M-. ansåg derför stunden nu vara inne att i förväg försäkra sig om hertigen af Augustenburg vore villig att emottaga detta lygtinde anbud, i händelse rikets ständers förtroende skulle förklara sig för honom. Öfverstelöjtnanten Holst afsändes derför i detta ändamål till högbemälde herre, och åtföljdes, få dagar derefter, af kammarherren Silfverstolpe. Under tiden hade en ung man, löjtnanten he herre Mörner, som till Paris hade öfverbragt depescher till konungens beskickning, af egen drift och egen öfvertygelse vändt sig till prinsen af Ponte Corvo, med förklarande att ett stort antal af Sverges inbyggare önskade se honom utvald till tronföljare. Genom detta enskilda steg har ett namn blifvit framkalladt bland kandidaterne till denna tronföljd, som förut aldrig påtänkt, aldrig officielt framstäldt, likväl synes hafva vunnit insteg hos franska kejsaren. Den brydsamma belägenhet, hvaruti K. M: genom denna sällsamma tillfällighet försattes, ökades ännu mera, då H. M. konungen af Danmark i ett genom dess minister aflemnadt bref högtidligen uppträdde med dess enskilda anspråk till tronföljden. Då K. M. ännu var i saknad af hertigens af Augustenburg svar, borde H. M. tillskrifva detta uppehåll åt H. K. danska Maj:t, som efter all sannolikhet skulle af dess hr svåger blifva rådfrågad. Händelsen har visat att K. M. ej bedragit sig i dess gissning. I denna ställning befinner sig för det närvarande den vigtiga fråga, på hvars afgörande fäderneslandets framtida Sälthet beror. K. M. har ansett med dess pligtöfverensstämmande att häröfver ingå i en förberedande öfverläggning med rikets ständers hemliga utskott. För att sätta dess ledamöter i tillfälle att med fullkomlig sakkännedom till K. M. afgifva ett underdånigt förslag rörande tronföljden, öfverlemnar K. M., med oinskränkt förtroende till detta riksens ständers utskott, en fullständig samling af de officiella akter, hvarigenom nödiga upplysningar i ämnet kunna inhemtas. Genom detta meddelande har K. M. likväl icke fullkomligen trott sig uppfylla dess i närvarande tidpunkt ömmaste åliggande, om icke K. M. äfven, i ett kort sammandrag, dertill fogade en oväldig framställning af fördeJen eller olägenheterna af de särskilda furstar, hvilka vid det förestående valet torde komma i fråge f denna anledning tror sig K. M. böra fästa oe nr utskottets uppmärksamhet pårikets närvarande ställning, på de våldsamma uppträden som förefallit, på den allmänna jäsning som ännu råder, på den partianda och det ståndshat som å flera orter yttras, eller af illasinnade sökes att särskilda medborgareklasser bibringas. Denna olyckliga söndring kunde, om den utvecklades, medföra de för rikets sjelfständighet vådligaste följder. Farhågan för den har uppväckt en allmän öfvertygelse om nödvändigheten att snart befästa rikets framtida lugn, att genom en fortsatt kraft i regeringen sammanhålla detta skakade rike, och återskänka lagarne samt den percanliga säkerheten den helod. de aldrig utan sam1 1 j l l ; ; j