Aftonbladet – 17 september 1862, sida 3

för göra uppoffringar, men icke i en preussisk helstat.. Hela södra Tyskland delar dessa tänkesätt. Det är således icke den österrikiska frågan, som måste afeöras, utan en mera allmän fråga, den om jemlikhet i rättigheter för alla. Hr Berger, representant för Mähren, framställde samma åsigter i en annan form, tillläggande, att man ej skulle kunna afsöndra sig från tyska förbundet och förbundsdagen, som existera faktiskt och lagligt. Hr Probst från Stuttgart uppmanade lifligt österrikarne att infinna sig vid nationalföreningens nästa sammankomst, hviken skulle ega rum i Weimar. Han trodde att de gemensamma öfverläggningarne på denna stora sammankomst skulie undanrödja många miss förstånd. BSydtyskarne önska icke att någon del af Tyskland skall utgå ur förbunds staten. Han trodde att en öfverenskom melse ännu är möjlig. Men det blefve för sent, sedan Österrike är fullständigt centrali seradt och Preussen ännu mera fäst sig i ev bestämd riktning. ; Hr Kaiser förfäktade den satsen, att Öster rike utgör en del af Tyskland och att de! -j kan bli fråga om att låta det utträdv derur. Sedan hr Bluntschli med nägra ord besvarat de föregående anförandena, framställle hr Voelk ånyo direkt frågan, huru öster sikarne uppfattade Österrikes delaktighet i let framtida Tyskland. Jag förklarar, sade talaren, att Österrike icke kan ingå deri med alla sina provinser. Hr Schuselka svarade att österrikarne sjeltva icke eftersträfvade detta fullständig nträde i Tyskland. De liberala österrikarne skulle gerna dela Tysklands öde, om också 1ess utveckling på den politiska frihetens bana skulle gå så långt som möjligt. Hvad beträffade den österrikiska februarikonstitutionen, så kan den ännu revideras. Ännu flera talare uppträdde. Hr Bluntschli förklarade derpå att nationalföreningen ickt på ett uteslutande sätt har den preussiske hegemonien till syftemål. Hon ville icke rubba de särskilda staternas suveränitet. ingenting skulle naturligtvis beslutas i fråoan om måttet och omfånget at den enhet, som det är meningen att införa. Enheten skulle kunna vara mer eller mimdra begränsad, allt efter som utsigten till det österrisiska Tysklands inträde vore större eller mindre. Br Berger och andra talare förklarade derefter att alla österrikiska deltagare önskade att ett tyskt parlament skulle sammankallas, hvilket skulle sammanfatta pro;srammet för alla delar af Tyskland. Hr Pfeiffer från Bremen uttryckte sin önskan att sammankomsten måitmedföra de ästa resultater. Men han bad österrikarne tt, om unionen med Österrike ej kunde gå genom, åtminstone ej lägga hinder i väger ör det icke österrikiska Tysklands bemöianden att koncentrera sina krafter och kontiluera sig. Sådan var denna sammankomst, hvilken aturligtvis icke kunde leda till något voum, något bestämdt beslut. Ett temligen tort antal österrikiska deltagare tycktes ej vara böjda för att infinna sig på det möte, om tyska nationalföreningen sammankalla: Weimar. Det måste medgitfvas att mö et återuppväckt det djupa split, som ännu öndrar Österrikes tyska provinser från det friga Tyskland, hvilket indrages i en all ner och mer oemotståndlig enhetsrörelse.