Aftonbladet – 17 september 1862, sida 3

—— V--! Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 5 Sept. Den juristkongress, som för några dagar sedan hölls här i staden, har, hvad störr: delen af dess förhandlingar beträffar, endast intresserat männen af facket. En af de re solutioner, som beslötos, har väckt något uppseende. Den är af följande lydelse: kt statsöfverhufvuds eller en statsregerings förordningar och kungörelser, hvilkas innehåll blott i laga form med ständernas samtycke skulle ha kunnat utfärdas, äro ej förbindande för domaren.? — Kongressen uttalade sin önskan att en gemensam lagstiftning för hypoteker, försäkringsbolag m. m. måtte införas. Det har berättats att vid en fest, som gafs för deltagarne i kongressen, ett pereat! höjdes för det franskt-tyska handelsfördraget. Men sanna förhållandet är att de inbjudna voro placerade vid en hundra små bord. Någon gemensam skål föreslogs ej. Några österrikare, hvilka, likasom de öfriga. suto vid ett särskildt bord för sig, kunna möjligen ha funnit det pikant att ropa pereat för fördraget. Men den mycket stora majoriteten af gästerna visste ej af denna antikommerciella och isynnerhet antipreussiska skål annat än genom tidningarna. Detta är verkliga förhållandet med ena händelse, hvaraf tidningarna gjort mera väsen, än den förtjenar. En annan kongress i Wien har väckt mera uppmärksamhet. Jag menar det slags förberedande parlament i och för den tyska frågan, som sammanträdde här den 27 Augusti. Tidningarna ha lemnat temligen otilliörlitliga redogörelser för denna sammankomst. Jag anser mig derföre böra inågra. ord meddela hvad som verkligen förekom på detta möte, hvilket bivistades af flera ansedda medlemmar af tyska nationalföreningen. Diskussionen öppnades af den berömde rofessorn i statsrätt i Heidelberg Bluntschli. an afhandlade frågan om Österrikes blifvande ställning till Tyskland. Fyra fall skulle vara möjliga: 1) Österrike utöfvar hegemonien i Tyskland, tagande detta i släptåg: 2) Utan att utöfva detta inflytande på ett positivt sätt, förbinder Österrike Tyskland att konstituera och konsolidera sig; 3) Österrike utträder ur Tyskland, och detta konstiwuerar sig till helstat, med uteslutande till och med af Österrikes tyska provinser; 4) Samma konstituering af Tyskland eger rum, men med upptagande af Österrikes tyska provinser, som skola ulgöra en del deraf på samma vilkor som de öfriga tyska staterna. Hr Bluntschli yttrade att, i betraktande af tydliga politiska behof, endast de båda sista fallen kunna komma i fråga. Om man tiläte Österrikes tyska provinser ingå i det örenade Tyskland, frågade hr Bluntschli de sterrikiska deltagarne i mötet, på hvad sätt 1e ansågo detta möjligt, isynnerhet efter Österrikes februari-konstitution af 1860, som sår ut på att centralisera alla kejsarrikets provinser. Hr Kuranda, redaktör af Ostdeutsche Post i Wien och medlem af representantkammaren, genmälde hr Bluntschli. Han sade att man först måste veta hvad man förstod med den nya centralmakt, som man ville upprätta. Innan man framställde frågor till österrikarne, borde de statskloka, som eftersträfvade Tysklands enhet, väl sjelfva veta huru de hoppades kunna förmå den preussiska nationen samt Preussens parlament och armå att underkasta sig den blifvande centralmakten. Så snart man funnit denna formel, är frågan afejord äfven för Österrike. Hvad Preussen kan afstå åt en tysk ceniralmakt, det kan äfven Österrike i samma mått afstå. Det är just derföre att den tyska nationalförsamlingen och dess anhängare icke funnit denna formel, som de söka vinna Preussen genom att från första stund sätta detta land i epetsen för Tyskland, så att centralmakten icke längre skulie bli tysk, utan preussisk. Den tyska delen af Österrike sätter sig emot en dylik förbundsstat, det erkänna vi. Hvad oss beträffar, så vilja vi icke ha supremati, utan jemlikhet i rättigheter. Vi äro beredvilliga att ingå i en iysk förbundsstat, och till och med att der