Aftonbladet – 16 september 1862, sida 2

och generalstabsofficerare (sedan 1832) samt af andra officerare i armån och flottan, som velat förskaffta sig en något vidsträcktare militärisk bildning, och slutligen af civilingeniörer. Följden är naturligtvis att de flesta få lära en mängd saker, som de aldrig behöfva på samma gång, som de försumma mycket, som för dem är väsendtligt. I Läroämnena vid Marieberg äro följande: Redan före inträdet fordras en mängd matei matik och mekanik, utöfver det för officersi examen erforderliga måttet. Sedan upptages öfver halfva tiden ytterligare af långa kurser i matematik och mekanik, jemte I kemi och fysik, således af hjelpämnen till de vetenskaper, som röra materielen. Öfverhufvud kan den anmärkningen göras, att matematiken vid våra militär-läroverk erhållit brorslotten samt derstädes spe!ar samma allt uppslukande rol, som hittills de gamla språken och isynnerhet latinet vid den humanistiska bildningen. Liksom med latinet, har man om matematiken påstått att det skulle reda hufvudet och utgöra arundvalen för den militäriska bildningen. Från den förra villfarelsen har man nu ändtligen befriat sig, men ej från den sednare. Och man glömmer att officerarne för matematikens skuld försumma just hvad dei främsta rummet för kriget behöfva veta, lik som man hittills för latinets skuld försummat en mängd för hela lifvet nödvändiga kunskaper. På återstoden af lärotiden vid Marieberg sammanträngas nu detaljerna af artilleri och ingeniör-vetenskaperna samt det lilla som läses i taktik, strategi och krigshistoria. Då äfven under denna tid de förstnämnda vetenskaperna naturligtvis måste anses såsom de vigtigaste, kan man lätt föreställa sig huru mycken tid som blir öfrig för de ämnen, som röra sjelfva kriget, d. v. s. just för hutvndsaken. Härtill bör läggas, att i dessa ämnen begagnas så föråldrade kurser, som Lefrens och Hazelii, hvilka, så. goda de än må hafva varit för den tid då de skrefvos, likväl numera alldeles icke motsvara tidens fordringar. Den förra är 4535, den sednare omkring 30 år gammal. För den svenske officeraren blir således det mesta af hvad sedan dess är tänkt och skrifvet i nämnde vetenskaper bekant. Hans kännedom om sjelfva kriget är anti qvarisk och förlegad, och detta just under en tid, då allt går framåt med jättesteg. Läroämnenas fördelning vid M rieberg skulle dock möjligtvis kunna försvaias ur rent artilleristisk synpunkt, fastän de flesta artilleriofficerare sjelfva torde medgifva att läroverket har en alltför teoretisk och abstrakt teknisk riktning, hvarjemte såsom en väsendtlig brist måste anmärkas att den använda taktiken, som för artilleri-officeraren i fält är af större vigt än för något annat vapen, till det mesta försummas. Afvenledes skulle man kunna försvara att ingeniörofficerare begagna samma läroverk som artilleristerna, emedan båda vapnen onekligen hafva flera beröringspunkter samt åtminstone böra känna resultaterna af hvarandras verksamhet. Men att ett läroverk med så uteslutande teknisk riktning äfven skall begagnas af generalstabs-officerare och andra, som önska förvärfva en allmänt militärisk bildning, är en orimlighet. Följden är äfven att Svenska armån icke har någon generalstab. Den har visserligen en mängd officerare med breda, gula ränder på byxorna, som intagit en för dem i de flesta fall onödig ballast af artillerioch fortifikation med tillhörande hjelpvetenskaper, samt dessutom äro skickliga fältmätningsofficerare. Men de hafva intet lärt af armorganisation, krigsförvaltning, militärstatistik, generalstabslära, militärgeografi och krigshushållning, d. v. s. just de specialämnen, som tillhöra deras fack, och veta angående strategi, taktik och krigshistoria, ämnen som för dem äro af största betydelse, icke mera än de flesta andra officerare. Såsom en alldeles onödig svans vid ett militär-läroverk synes slutligen dess lämpande äfven för cidil-ingeniörer. Derigenom drages det ytterligare ett stycke åt den tekniska sidan, till mehn för den militäriska riktningen. Afvenledes beröfvas armån genom denna omständighet mången god officer, som ingått vid läroverket för att föröka sitt militäriska vetande, men, då han i stället fått ett tekniskt, kastar sig på andra yrken, der det sednare kan göra sig gällande, samt slutligen för den lättare bergningens skull lemnar sin första bana. (Forts. följer.) I följd af den starka storm, som fredagen och lördagen blåste på vestra kusten,